Det kan gå riktigt fort

I och med denna post firar jag 100-postsjubileum. Det är en milstolpe som både deprimerar i den mån att hade antalet ord placerats i en väl avvägd doktorsavhandling hade jag doktorerat klart vid det här laget. Samtidigt imponerar det mig att det har funnits motivation och inspiration att producera 100 alster, men det leder mig in till er. Utan er läsare som uppmuntrar, trollar, delar och kommenterar hade allt engagemang att driva med detta försvunnit ut genom fönstret. Tack så mycket, bedriften är lika mycket er som valt att följa med på färden, oavsett hur länge ni stannar på båten.

På senaste tiden har en del gått ner i det nyaste projektet Försvarspodden (alla avsnitt här) och så är jag fullt upp i att producera lite olika akademiska verk samtidigt som jag börjat undervisa. Detta bidrar till en lägre produktionsgrad, men mitt mål är att skriva när motivation och tid finns, som nu.

Att säkerhetsläget i omvärlden och Sveriges reaktioner (eller icke-reaktioner) oroar mig lär inte komma som någon nyhet för er läsare. Det är dock inte ofta jag känner ett obehag, men det gjorde jag efter att ha diskuterat en del och funderat djupare på denna tweet:

Ryssland är en instabil militärkoloss på lerfötter. Ett oljepris på $117-$119/fat behövs för att Ryssland ska finansiera sina offentliga utgifter, och nuvarande pris $92 är inte nära detta. I kriget i Ukrainas skugga har statsanställdas löner sänkts, pensioner konfiskerats och utgiftsposter plundrats för att hålla oligarkerna nöjda. Att lägga till ligger rubeln kring 40 per dollar vilket är 12,5% värre än förra peaken som var vid finanskrisen 2008. BNP-tillväxten för 2014 lär ligga på 0,2% samtidigt som inflationen ligger på 8% och obligationsräntorna är fortfarande mycket höga.

Screen Shot 2014-10-09 at 00.09.13

Det bör läggas till att Ryssland byggt en strategisk-finansiell resiliens. Detta genom ett maniskt reducerande av statsskulden och lika ambitiöst införskaffande av världens fjärde största guldreserv. Eliten har även gjort vad de kan för att skydda sitt berikande. Det finns fler mindre åtgärder enligt detta som jag hoppas kunna återkomma till senare, men detta påverkar endast till en mindre mån folket.

När folks pensioner och löner börjar reduceras ordentligt är det en annan sak än ett, i stort sett våldsfritt, annekterande av Krim. När civila mördas och när likkistorna börjar återvända till Ryssland kommer opinionen (vars mätningars pålitlighet man kan och bör ifrågasätta) att förändras. Hur och hur mycket är frågan, men det finns gränser även vad det tåliga ryska folket accepterar. Även om tagandet av Krim har visat regimen att man temporärt deflektera interna oroligheter på utrikes problem är det svårt att tro att det blir bestående.

Ryssland ses ofta som en stark auktoritär stat och det är sant i en viss aspekt. Dock finns det ett systemfel i auktoritära stater. Det är det simpla att folket inte får välja vad de vill utan deras medverkan säkras genom en stor piska och en mestadels liten morot. Man är beroende av tvång. Ryssland är en vassallstat. På samtliga nivåer är en persons position beroende av stöd och skydd uppifrån, medan behåller sina underordnade genom stöd och skydd. Effektiviteten i detta är om någon vill ställa sig utanför systemet är det enkelt att göra sig av med den personen; Khodorkovsky kan vara det mest uppenbara exemplet. Kostnaden för illojalitet är skyhög och sänker troligheten för enskilda protester. För att avsätta Putin ska det i stort sett hela hans elit gå emot honom gemensamt, vilket är svårt för han hanterar dem väldigt väl. Går de emot honom enskilt försvinner de kvickt. Detta ger en viss resiliens i systemet.

Samtidigt måste vi öppna ögonen för möjligheten av systemskifte. Att Putin generellt har varit populär har sina naturliga förklaringar (se gärna denna miniserie 1,2). Men missnöjet har tilltagit och en allvarlig ekonomisk chock öppnar möjligheter för politiska chocker. Det är i det perspektivet det kan gå riktigt fort. Makt är en skugga på väggen och det ligger där man uppfattar det ligga. Därför har alla systemskiften och revolutioner har sett högst otroliga ut tills det kvickt förvandlats till helt uppenbara. Folks föreställningar att makten är legitim krackelerar. I mitten av februari tappade Janukovitj makten i folks uppfattning och några dagar senare de facto. Att Ryssland har världens största samling taktiska kärnvapen, en mer än bräcklig demografi och säkerhetspolitiska problem i samtliga riktningar gör bara ett eventuellt fall hårdare. För att vara tydlig, det kan gå riktigt fort dels på grund av ett sammanfallande Ryssland, men också ett försök från eliten att parera internt missnöje med en känsla av kris.

Något annat som kan gå riktigt fort därav är en eskalering av incidenter. När Sveriges ledande politiker utesluter att det finns något militärt hot mot Sverige så gör man både sin egen analys en otjänst, men även visar man på en fantasibrist på gränsen till okunskap. Den andra oktober rämmade nästen ett rysk flygplan ett svenskt signalspaningsflygplan. Den nittonde september beslagtog Ryssland ett litauiskt fartyg. Den sjunde september gjorde man Ryssland en räd över gränsen in till Estland och kidnappade en estnisk officer.

Ett skott i ett perifert område startade det första världskriget mycket beroende på att berörda stater såg att de hade allt att förlora på att vara passiv i ett väldigt spänt internationellt läge. När en rysk kärnvapenbestyckad u-båt gick på grund en mil utanför Karlskrona och Sovjetunionen hotade Sverige var Fälldins magkänsla “Håll gränsen!“. Det var essentiellt för försvarsviljan, men vägen till krig behöver inte vara längre än det.

Ska Sverige stå upp för sina territoriella integritet och självständighet i en krissituation, vilket jag själv kan tycka låter rimligt, måste man då visa försvarsvilja. Det medför en eskaleringsrisk. Antalet scenarier som kan leda till dessa är många, men frågor vi borde ställt oss redan igår är: vad gör vi om ett svenskt fartyg blir beslagtagit? Vad gör vi om svenska officerare blir anhållna och slängda i KGB:s gamla fängelsegrottor? Vad gör vi om ett ryskt flygplan rämnar ett svenskt och svenska piloter avlider?

I dagens läget om vi ska underbygga våra politiska förhandlingar med militär styrka, så ser det inte speciellt avskräckande ut. Våra JAS flyger med enbart en automatkanon, våra fartyg saknar luftvärn, vi saknar en u-båtsjaktsförmåga och den senaste försvarspolitiska överenskommelsen som gör att vi ska ta oss ur detta gör att vi 2018 börjar få nya JAS och att 2007:s anslag i reala termer kommer att uppnås 2024. Det är inte särskilt betryggande, då det kan gå fort det här.

22 thoughts on “Det kan gå riktigt fort

  1. “Ett skott i ett perifert område startade det första världskriget mycket beroende på att berörda stater såg att de hade allt att förlora på att vara passiv i ett väldigt spänt internationellt läge.”
    Nyare forskning tyder på att en stat faktisk ansåg sig kunna vinna på att inte vara passiv i detta spända läge. Enligt denna forskning skulle Ryssland sett en chans att utnyttja det sönderfallande Ottomanska imperiets svaghet och expandera ned mot Bosporen.

    • Absolut finns det många förklaringsmodeller och mycket forskning om första världskrigets start, nästan lika många som det fanns aktörer kanske. Därav undvek jag att skriva att det var så det var. Jag tycker att allianstrovärdighetsmodellen är en av de tyngre, men Rysslands drivkrafter i Balkan är absolut en viktig del i hela dynamiken!

  2. Hej,

    Jag har följt Ukraina händelserna sen mordbranden i Odessa, och jag tänkte ge några svar på vad jag tänker om din text.

    Ryssland har sina ekonomiska problem men det är dock inte isolerat. De satsar just nu på BRICS samarbetet, och de sanktioner som Ryssarna lever under nu gör att vi från Europa driver Ryssarna till ett fördjupat samarbete med Kineserna, som just i dagarna gått om USA som den största ekonomin. Att oljepriset faller är intressant med tanke på den oro som råder i Gulfstaterna med ISIS. Vore spännande att veta om det inte är så att “några” länder dumpar oljan just nu. Sanktionerna kan ju också medföra att ryssar som placerat utomlands väljer att flytta sina pengar tillbaka till Ryssland och hänga med på den uppgång som kan komma. Europa mår inte bra av den påtvingade sanktionspolitiken (enligt Bidens tal på Harvard häromdagen). Som du själv påpekar har Ryssland en rätt tålig ekonomi just för att de amorterat ner lån och byggt upp sin guldreserv.

    Om det skulle komma några mängder av likkistor, så borde de ha kommit allaredan. Nu gäller det “ceasefire” och ryssarna är de som trycker på för detta tillstånd. De har inte lust att kriga i östra Ukraina och de vill ägna sig åt att underminera västs dominans med ekonomiska medel (är min absoluta åsikt).

    Angående systemskifte så är det högst osannolikt om de “polls” om Putins popularitet stämmer. Visserligen försöker USA introducera sina systemskiftes NGO’s men Putin tycks ha fattat galloppen och på olika sätt kringgärdat deras aktiviteter.

    Janukovitj avsattes genom en kupp som genomfördes med våldsamma medel. Han flydde Ukraina för sitt liv. USA hade på olika sätt underblåst och stött kuppen (Victoria Nuland visste på förhand att hon ville ha Yats att ta över enligt ett telefonsamtal). Poroshenko har i wikileaksdokument omtalats som “vår man” i Ukraina av Amerikanerna redan cirka 5 år innan kuppen. Den utlösande faktorn för de värsta våldsamheterna var skyttarna på Maidan som avsiktligt sköt på både poliser och aktivister och som dessutom sköt från det hotell som aktivisterna höll till i.

    Angående eskalering av incidenter i Sverige så tror jag att vi har goda möjligheter att få se en minskning av sådana i och med regeringsskiftet. Att regeringen vill erkänna Palestina utan några konsultationer med USA eller Israel är ett tecken på en självständigare linje mot USA. Kontakterna med NATO tycks frysas på nuvarande nivå vilket också bör glädja ryssarna. Dessutom har vi nu en utrikesminister och en biståndsminister som bägge känner EU och dessutom har utrikesministern arbetat för FN. Det betyder att vi av allt att döma har två förhandlingsinriktade ministrar.

    Eventuellt kan ju också Miljöpartiets avlyssningskritiska hållning få någon form av genomslag vad gäller FRA. FRA som är en uppenbar nagel i ögat på ryssarna vilket demonstreras av närgångenheten mot svenska avlyssningsplan och skenanfallet mot FRA för något år sedan. Om så skulle ske tror jag att det skulle vara positivt för ytterligare avspänning gentemot ryssarna.

  3. Ja, det är en stor okunskap över det rådande läget över utvecklingen i vårt närområde, men också övrig om världs utveckling. Jag är personligt väldigt förvånad att svensk militär och politiker har till 2020 på sig att rusta för eventuellt krig. Ryssland kan gå in i Sverige vilken dag eller vecka som helst från nu!

    Man gjorde 2 allvarliga misstag från svensk ledning. 1 inbillade sig att man försvarar Sverige utomlands från militär ledning. 2 den onödiga konfronerings perioden från politiskt håll mot Sverige, där Carl Bildt har ett mycket stort ansvar.

    År 2000 så lyssnade jag på en f.d. chef för Sveriges kontraspionage på SÄPO. Han talade då om att Sverige förmodligen med övriga Europa kommer göra mer affärer med Ryssland och annat samarbete. Han tyckte att vi skulle låta våra barn lära sig ryska. Detta var sagt av en person som skyddat Sverige i många år som chef över SÄPO:s kontraspionage.

    Sedan kom Carl Bildt och förstörde detta samarbete både mellan Sverige och Ryssland samt mellan Europa och Ryssland.

    Det kan verkligen gå hur illa som helst nu och det är nog därför dagens regering tonar ner en NATO ansökan nu!

    Hälsningar,
    PTSD soldat
    Peter Lindström

  4. Ivan är mobbaren på skolgården som saknar självinsikt, Ryssland har, och har haft, alla tänkbara möjligheter att bli en snäll och vänlig demokrati – en del i västvärlden tror fortfarande att det finns hopp.

    Men realiteten är att Ryssland är djupt korrupt, medborgarna – precis som i många andra gamla diktaturer – förstår sig inte på demokrati, utan har det inrotad i ryggmärgen att det måste finnas “en stark ledare” som kan tygla landet.

    Istället för att ta itu med de egna samhälleliga problemen och skapa en humanistisk stat, gör Ivan som alla andra problematiska diktaturer och skapar en självuppfyllande image om att vara “angripna av yttre fiender”, dvs skapa en “vi mot dem”-känsla.

    Ingen utom Ivan bär skulden för att invadera Ukraina. Ingen utom Ivan bär skulden för krigen/slakterna i Tjetjenien. Ingen utom Ivan bär ansvar för anfallet mot Georgien.

    Ivan är paranoid, och saknar självinsikt att förstå detta.
    Ivan behöver en psykolog..

    • Här är en bra film om vad som hände i våras i Ukraina som kanske kan friska upp minnet. (Eller om du inte råkade följa det så noga, kanske kan ge någon liten insikt)

      Det går att kolla filmklippen. Jag följde dem i realtid till stor del och det är bara ovanligt väl sammanställt här.

      Glad tittning😉

      • Det är alltid bra med källkritik, det gäller speciellt för ovanstående film. Centret som producerade filmen beskrivs “The Centre for Research on Globalization is – how to put it delicately- a Canadian clubhouse for crackpots of the anti-war, 911-truth, anti-imperialist and anti-Zionist variety.”

        • Japp jag följde händelserna i Odessa och Mariupol när de skedde och har sett fler än de klipp de visar, och de ger korrekta skildringar av vad som skedde. Ukrainarna är välutrustade med mobiler och Paddor så det går att få skildringar av samma händelse ur många vinklar intressant nog.

          • Bilderna är ju autentiska men historierna kring dom kan man verkligen ifrågasätta i den ihopklippta efterkonstruktionen du länkar till. Följde också händelserna i realtid ifrån Odessa när det begav sig. Använda intervjuer ifrån RT som någonslags sanning gör ju saker inte direkt mer troliga.

  5. Oscar,

    Jag har en betydligt mer pessimistisk syn på Rysk ekonomi än vad du har. Det börjar bli rejält anspänt och oljan kommer att gå ner mer innan den går upp om mina grafer stämmer. Sedan ha vi linjärt förmodligen enbart runt ett år kvar på den globala “högkonjunkturen” som var sedan mitten 2009. En viktig del i hela analysen är även den kapitalutförsel som skett från Ryssland, sannolikt till stor del från klicken nära Putin, det är de som har kapital att föra ut.

    Vad det gäller Ryska eventuella motåtgärder som vänds utåt vid inre oroligheter skulle det vara intressant med en analys över Rysslands ledarskap. Till skillnad från vissa andra totalitära stater så är det framförallt underrättelsetjänsten och inte militären som är styrande i Ryssland. Det innebär både för och nackdelar för ett scenario av karaktären utagerande åtgärder.

    Slutligen, som du säger kan det gå väldigt snabbt när något händer. Tyvärr tar det väldigt lång tid att stärka militär förmåga. Visst ett visst stärkande av den befintliga personalens stridsvärde kan göras hyfsat snabbt medelst anslagshöjningar för övning, hemtagande av internationellt tjänstgörande soldater, inköp av ammunition etc. Men frågan är om inte den absolut viktigaste aspekten vore en rejäl anslagshöjning för våran egen underrättelsetjänst med betoning på humint.

    Lycka till med studierna och glöm inte att unna dig en öl då och då

    Trevlig kväll

    • Tusen tack Jonas,

      Angående ekonomin delar jag din bild av att det finns väldigt mycket negativa faktorer. Jag vill inte förminska det. Vad som påverkar dock är lite att det ena är statens Rysslands ekonomi som är dålig och ser ut att gå värre kvickt. Sedan finns det elitens ekonomi, där man i varierande mån fört pengar ur landet och försäkrat sig på olika vis, som du påpekar.

      Eliten kan klara sig väl igenom krisen och de är de som bestämmer hur länge den ska pågå. Folkets missnöje går tyvärr inte att kanalisera genom det politiska systemet (avsaknad av demokrati), så den slår egentligen inte till förrän den slår till på riktigt. Ex. hade en snabbt tapp på 2%BNP på ett år pga av regeringshandlingar lett till ett direkt regimskifte. Det är vad jag menar att systemet har en viss resiliens (tillsammans med de åtgärder man tagit).

      Det glömmer jag inte!

      /Oscar

  6. Pingback: Uusi normaalitila vai uusi kylmä sota? | Random thoughts

  7. Pingback: Militära och politiska konsekvenser av ubåtsjakten | O.A.Jonsson

  8. Pingback: Militära och politiska aspekter av ubåtsjakten | O.A.Jonsson

  9. Pingback: A New Normalcy or a New Cold War? | Unsolicited Translations

  10. Pingback: A New Normalcy or a New Cold War? | Random thoughts

  11. Pingback: The Blame Game | O.A.Jonsson

  12. Pingback: Det är fortfarande ekonomin, dumsnut! | O.A.Jonsson

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s