Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

Nu har jag flyttat bloggen till en ny hemsida (www.oajonsson.com). Allt ska fungera precis som förut, men kontakta mig gärna om ni upplever några problem.

En av de största framgångarna på försvarsområdet – från Moderaternas egna synpunkt – är att man har lyckats åstadkomma en Försvarsmakt med en “budget i balans” och täppt till “svarta hål” där pengar har gått upp i rök. Det är ju i tanken ganska bra att var myndighet ska hålla budget vilket i slutändan möjliggör en balans i statsbudgeten vilket är en förutsättning för långsiktigt hållbar ekonomi.

Dock är den mån där målstyrningen blivit totalt underordnad ekonomistyrningen kanske det främsta systemfelet i svensk försvarspolitisk filosofi. I min mening är den enda konkurrenten till den posten den besläktade abstraktheten i försvarets nytta och dess output. Följden av detta är att folket får svårt att känna av och relatera försämringar i dess förmåga och därav utöva tryck på politikerna att åtgärda denna fråga på det sätt en opinionsundersöknings-demokrati nödgar.

Den underordnade rollen som målstyrning spelar framgår tydligt om man betraktar att svaret för ekonomiska brister i Försvarsmakten har på senare tid aldrig varit mera resurser. Ifall det saknades pengar för IO14, organisationen som beställdes 2009 (när omvärldsläget såg betydligt bättre ut än vad det gör idag), blev svaret att göra det till IO19 och sedan IO-inte-ens-23.

I Ryssland där man har ett intresse och upplevt behov att ha fungerade väpnade styrkor och intern krishantering har man inte detta problem. Snarare finns hotbild först i den ryska ordningsföljden tätt följd av styrkebehov där allt ifrån demografi, militärindustri och försvarsvilja behandlas. På en långt avlägsen tredjeplats kommer finansieringen. Detta har visats bland annat i omfattande och återkommande neddragningar i vård, skola och omsorg för att samtidigt ytterligare öka ambitionen för upprustningen (OAJ, Wiseman, Wiseman II)

Det framgått med all oönskvärd tydlighet att i Sverige är ordningsföljden är den diametralt motsatta. I första läget kommer Finansdepartementet ut med vilken ekonomisk ram omvärldsanalysen och styrkebehovet får förhålla sig till. Innan Försvarsberedningen hade presenterat de försvarspolitiska konsekvenserna av omvärldsanalysen hade Alliansledare redan föreslagit i detalj sin finansiering för försvaret fram till 2024. På samma sätt fick Försvarsmakten i sin Perspektivstudie (PerP) där man ska blicka framåt 10 år, enbart förhålla sig till förmågeutvecklingen med prolongerad (oförändrad) ekonomi.

Detta lämnar lite tvivel på ifall man ser att Sverige civila och militära försvar ska styras efter av finansdepartementet givna ekonomiska ramar eller efter omvärldsanalyser och hotbildsbedömningar utarbetade av professionella analytiker tillsammans med folkvalda ledamöter, det vill säga Försvarsberedningen (om hållbar försvarspolitik).

På så vis urholkas förmågan över tiden samtidigt som målsättningen för vad försvaret inte revideras, då hade inte retoriken hållit om att man stärker försvarsförmågan. Detta bidrar till att den vida klyftan mellan mål och medel bara ökar.

Med det ryska systemet finns det såklart problem att hålla budgeten i balans då man ser till att betala för det man beställer och det kommer vara ett långsiktigt strategiskt problem. Men det är svårt att förneka att det går bättre stödja sitt lands krisberedskap i till exempel skogsbränder, förhindra folkmord i Mellanöstern och utkämpa krig i Europa med ett fungerande försvar än en balanserad budget.

På ämnet: SkipperAnnika NC. Brännpunkt (intressant om verksamhetsstyrning)

6 thoughts on “Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

  1. Kan man sätta ett pris på eleven i klass 4B som har grava lässvårigheter och dennes kunskapsutveckling, kan man sätta priset på en cancersjuk kvinna i 30 års ålder med diabetes och högt blodtryck, kan man sätta ett pris på vår frihet och fred, kan vi sätta ett pris på att vi inte blir halshuggna av IS??? Vi har sett under en längre tid hur moderna kapitalistiska styrningsprinciper smittar ner offentlighetens verksamhet med att fokusera på ekonomiska transaktioner med “krona för krona” i ett kvantitativt resonemang. Hela statsapparaten är nedsmittad med en fokusering på ekonomi och med all rätt, statens pengar ska hushållas på rätt sätt och värderas krona för krona i en tid då resurserna är ändliga. Dock kommer innehållet i skymundan och utgör inte ett fokus idag. Ett resonemang med det kvalitativa resonemanget måste också vara närvarande, där vi värderar innehållet av den offentliga verksamheten, vad vi uppnår för effekter med offentligheten, men tyvärr får det stå i bakgrunden idag, om det ens finns på agendan . Som politikens betygsfixering då det borde istället vara en kunskapsfixering som råder i svensk skola. Ska inte kunskap vara överordnat för eleven och skolan som eventuellt kunde mätas med betyg, inte tvärt om. Inom många av offentlighetens områden är det kvantitativa, ekonomin med rationaliseringar och budgetramar överordnat innehållet, vad för kvalitet och effekter ska uppnås med verksamheten. En intressant ingång i resonemanget och dysfunktionaliteten i dagens offentliga verksamhet kan läsas i Patientens pris : ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden av Maciej Zaremba.. För övrigt tycker jag ekonomistyrningsverket – ESV ska läggas ner och en ny organisation bildas med fokus på styrning av offentlighetens innehåll för medborgarna.. och utvecklar ett styrsystem för staten som överordnar innehåll i första hand och i andra hand ekonomi..

  2. Det är bara migrationsverket som klarar sig undan ekonomistyrningen. I våras fick de 19 miljarder extra över 4 år och härom veckan 48 miljarder extra. Spännande att se hur många miljarder utöver tidigare prognos de får i höst.

    Ursäkta ordvalet, men det känns som landet är drabbat av någon slags masspsykos.

  3. Regeringen slår sig för bröstet och hävdar att de styrt FM till en budget i balans och tagit bort de “svarta hål” som tydligen karaktäriserat försvarsmaktens budgethantering. Men stämmer det? Vad jag vet så har försvarsmakten några gånger drabbats av politiska beslut som inneburit att budgeten blivit urholkad såsom anslagssparande som inte betalades ut, uppkomma tullkostnader, momspålaga och förändring av pensionsinbetalningsprincip för statliga myndigheter.

    Men Försvarsmakten har aldrig tvingats ställa in verksamhet för att det varit tomt på kontot, snarare har man tvingat fram prioriteringar ifrån försvarsdepartementet. Nu får man inte ens det utan man har en begränsad pengapåse och försvarsdepartementet är i stort nöjda att Försvarsmakten levererar de efterfrågade förmågorna till lägsta KDU.

    J.K Nilsson

    • Det är skillnad på svarta hål och svarta hål men det går att säga att..svarta hålet är död, länge leve det svarta hålet…. Det har aldrig funnits några “svarta hål” när det kommer till genomförande.. och under 2000-talet har i princip Försvarsmakten lämnat tillbaka pengar efter årets slut. “Svarta hål” är en media-bild över hur försvaret planerat sin kortsiktiga verksamhet efter direktiv från uppdragsgivaren då man kan säga att planerings-processen inte är längre än ett år med regleringsbrev… Jag upprepar och säger I PLANERINGEN inför verksamhetens genomförande utifrån regeringens och riksdagens krav på ambition och vilja har det varit en obalans. Denna planering har sen kortsiktigt justerats ner till “balans” mellan uppgift och resurs till genomförande året (läs – tvingats ner av ekonomi). Under genomförande året har FM “snålat” många gånger för att aldrig överskrida tilldelade medel och sen lämnat tillbaka till stadskassan. Dessutom och inte att glömma så har FM fått ständigt krav på besparing och rationaliseringar som senast med RB5 (500 miljoner) och Borgs osthyvel på offentlig verksamhet med 100 miljoner.. och inte förglömma de underskattade kostnadsökningar, överskattade rationaliseringsmöjligheter och försämrad priskompensation som har resulterat i att försvarsreformen från år 2009 inte är i långsiktig ekonomisk balans enligt FOI. Dock går det att konstatera att Försvarsmakten under 2000-talet haft koll på tilldelade pengar och inte överskridit sin budget. Men viktigast är nog att diskutera – vad för militär förmåga har man fått för pengarna!!! Är den tillräcklig för att skydda våra intressen och medborgare??? Det är här det “svarta hålet” är enligt min mening, balansen mellan hotbild och militär förmåga, upplevd hotbild och vilken militär förmåga på långt sikt som stödjer folkvalda politikens ambitioner med säkerhets- och försvarsdoktrin. De är här svarta hålet förekommer eller mer ett vakuum av icke-vara av försvarsförmåga i relation till hotbild.. Som rymdforskningen säger om egenskaperna hos ett svart hål – Om någonting kommer innanför svarta hålet så sugs det in och kommer aldrig ut igen. Kan man då tolka att svensk säkerhets och försvarspolitik har sugits in ett svart hål och kommer aldrig ut igen hur mycket än vi debatterar ämnet ???? Förlusten av låg försvarsförmåga går inte att återta utan en enorm kraftansträngning för att “dra” oss ur vakuumet och det svarta hålet?? Kanske fysikens lagar gäller här med???

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s