Vi ville det bästa, det blev som alltid

Khoteli kak luchshe, poluchilos’ kak vsegda (Vi ville det bästa, det blev som alltid).

De bevingade orden är Viktor Chernomyrdins, Rysslands premiärminister 1992-98, och fälldes efter en misslyckad monetär reform som förvärrade den kris Ryssland genomlevde efter Sovjetunionens uppbrott. Efter att ha följt Folk och Försvars rikskonferens är det de orden som ekar i mitt huvud. Vi ville det bästa, det blev som alltid.

1. Vi har fortsatt att bryta den mentala nedrustningen.

Lika god kommunikatör som Försvarsministern är, lika lite nytt hade han att erbjuda. Lika pricksäkert som Försvarsministern beskrev problemen med tidigare försvarspolitik, lika stor tavelmiss var ovilligheten att erkänna det akuta pengabehovet. Lika underfinansierad som nuvarande försvarspolitik är, lika blygsamma är den kontra omvärldsutvecklingen. Visst har Hultqvist rätt i att pengar inte ska skjutas till utan analys, men problemet är att det som redan är analyserat och överkommet saknar mångmiljardbelopp i närtid (se ex. Patrik Oksanen).

Lika efterlängtad som statsministerns nationella säkerhetsstrategi var, lika lite var den en strategi. Lika mycket hot som den innehöll, lika lite fanns den behövda prioriteringen och vägledningen bland dem; något jag tidigare varnat för kan vara kontraproduktivt. Att Allan Widman kallade den en hotlista istället för en strategi får vara symptomatiskt.

cccp3hkewgez6aixiydjdsptlbemjeqs

kremlin.ru

2. Pengar behövs inom försvarsbeslutsperioden.

Som en följd av att den mentala nedrustningen bryts, blir en av de första insikterna att det krävs mer pengar, och det kvickt. Även om KD, M och C kräver höjda försvarsanslag ska Liberalerna ha en eloge, de kräver 28 miljarder inom försvarsbeslutsperioden 2016-2020. Med en blygsam reservation ska till då det är val nästa år och då brukar försvarsvänligheten öka. Allan Widman framhöll likväl det kanske viktigaste här och nu, “tiden före 2020 är farligare än tiden efter”.

Det är tiden Trump kommer att vara president i fyra år. Det är tiden Ryssland kommer uppfyllt sitt enormt ambitiösa beväpningsprogram. Det är tiden ryska ekonomin kommer gå sämre och föda mer konfrontation. Det är tiden diskrepansen i förmåga att genomföra storskaliga militära operationer i Europa kommer vara som störst mellan Ryssland och Väst. På detta tema får Fredrik Westerlund och Gudrun Perssons presentation av rysk förmåga inte missas, de konstaterar bland annat att ryska förmågan för storskaliga operationer fördubblats sedan förra bedömandet 2013. Så snabbt går det.

ÖB sammanfattade situationen kärnfullt att “omvärldsutvecklingen lämnar ingen respit”. Han underströk detta med att vår förmåga (i absoluta termer gissar jag då) kommer nedgå bortom 2020 om inget tillförs inom perioden.  ÖB fortsatte, ifall någon tvivlade, att “det är klart att Försvarsmakten kan ta emot mer resurser”. Och visst är det så, väl behövda åtgärder som att höja soldatlönerna för att motverka avhoppen eller inhandla mer ammunition är blott en fråga om mer pengar.

3. Låt expertmyndigheterna styra förmågeuppbyggnaden

Om jag ska ta något tillbaka att försvarsministern inte kom med någon nyhet, så kom han faktiskt med en (i alla fall i mina öron). Han markerade tydligt mot detaljstyrning på mutter, bricka och sprint-nivå från politikens håll. Visst får vän av ordning får då påpeka att Hultqvist var ansvarig för permanent positionering på Gotland och nu styrt Försvarsberedningen att titta specifikt på Gotland, något Försvarsmakten inte såg gynna försvarsnyttan mest. En annan vän av ordning instämmer:

 

Frågan är kritisk, då de politiska partierna gärna vill leverera listor med konkreta förmågor. Det ger, såklart, en omedelbar politisk tillfredställelse (parentetiskt avhandlat i min julkrönika), men det är expertmyndigheterna som har både ansvar och kompetens för en strategisk helhetssyn. De måste få sköta sammanhanget. Annika NC betonade även detta i sin panel och här kommer även ett läsvärt exempel från Karlis Neretnieks om hur målstyrning hade kunnat se ut. Här ska inte Liberalerna ha en eloge (ex 1, 2).

Lika upplyftande som de nya tongångarna på Folk och Försvar jämfört med tidigare år, lika mycket uteblir en ambtionsökningen.

 

Kostnaden att vara vi

Det går inte att förvandla värdet av att vara oss i kronor och ören. Dock är det precis det vi måste göra när det kommer till hur vi ska finansiera vårt civila och militära försvar. Det är bara när vi ställer oss i motsats till andras vilja vi blir möjliga antagonister. Ifall vi vill acceptera en starkare aktörs vilja över hur vi ska vara, då behöver vi inget försvar för då har den aktören inget behov av att påverka oss då vi gör vad den vill.

Idag slogs det på stora trumman att regeringen avser ge Försvarsmakten 4,2 miljarder extra i ett 5-årsperspektiv, dvs 840 miljoner/år. Bakgrunden till detta är att vi är i ett läge där Överbefälhavaren klargjorde att ifall Försvarsmakten inte får ett reellt tillskott skulle detta innebära en oacceptabel risktagning. I samband med detta redovisade ÖB en femstegsraket som skulle höja den operativa förmågan till priset av 4 miljarder extra per år.

Dagens utspel är tyvärr inte ens nära att råda bot på den obalansen, men än värre är att den obalansen är en ambition mycket lägre än IO14, 2009-försvaret. Den Försvarsmakt som beställdes då var i sin tur underfinansierad än grövre. De oberoende myndigheterna Riksrevisionen och FOI räknade på att den organisationen var underfinansierad med åtminstone 5 miljarder per/år. Det var 2013, så vi får lägga på uteblivna tillskott på 15 mdr 2013-15 och till 2023, vilket ger en totalbrist på ≈7 miljarder per år (och då vet jag inte om de 1000 fordon i repkö Wiseman lyfter kan räknas in)

Men tyvärr mina vänner har jag inte kommit till det värsta i kråksången ännu. Om det inte är nog så bistert att 2009-försvaret är underfinansierat med mångmiljardbelopp, blir det än bistrare när vi lyfter parametern att den måste sättas i relation till någonting. I detta är det givna utgångsvärdet att närområdet är dimensionerande vilket betyder Ryssland.

När 2009-försvaret beställdes hade Ryssland precis kommit ifrån flera misslyckade försök att starta en militärreform och man hade på taktisk-operativ nivå gjort det riktigt dåligt ifrån sig i Georgien. Ryssland tog mycket stryk av den ekonomiska krisen 2008-09 och det låg till underlag för våra bedömningar. Vi såg att Ryssland kom ifrån en väldigt låg nivå och trodde att deras reform går åt skogen.

Tvärtom har Ryssland visat en enorm vilja att inte bara ha förband uppfyllda med materiel och soldater, utan man har även övat dem. Mycket. Det är det som bygger förmåga. Man har haft flertalet övningar på strategisk nivå (inklusive beredskapskontroller) där man inkluderar allt ifrån kärnvapen och civila bitar. Ett ryskt totalförsvar och totalanfall.

Ryssland har ökat sin militära förmåga markant, och i perioden fram tills 2020 då reformen ska vara klar bedömer jag att de kommer att fortsätta öka sin förmåga med hög takt. För att använda en populär metafor så har de kommit väldigt långt att bygga sina basplattor och nu övar de flitigt för att sätta samman dem och nå än högre förmåga.

Summan av kanelen är att det Regeringen beställde 2009 för omvärldsläget 2009 är ljusår bort ifrån att realiseras idag med en omvärld som ser markant mycket mörkare ut. En kraftigt bantad nödversion av 2009-försvaret som ÖB föreslog som åtgärd finansieras nu till 1/4. 

Det är så mycket finansieringsvilja Regeringen anser att det är värt att vara vi (läs till exempel Vad är värt att försvara?). MEN med det sagt vill jag påpeka att dagens nyhet faktiskt är en positiv sådan. Detta är det första reella tillskottet i närtid och som sådant ett väldigt viktigt trendbrott. Det är något den förra regeringen misslyckades helt med, men som ni ser finns det förbättringspotential. Dock är det viktigt att ha helhetsperspektivet.

Undervattenskränkningar: Ett mönster

Först ska jag på en sidnot ska jag först rekommendera en analys jag skrev för European Geostrategy samma dag som nya regeringen blev tillkännagiven om hur deras säkerhetspolitik kan komma att utformas.

Efter att ha tappat hakan två gånger under förmiddagen ska jag summera varför. Jag såg en intervju på Aftonbladet TV där Åsa Lindestam (S), vice ordförande i Försvarsutskottet, intervjuades om dess möte i förmiddags. På frågan ifall hon varit med om något liknande svarade hon “Ja” och fullföljde meningen (kan tyvärr ej återge ordagrant) ungefär “vi har haft kränkningar”.

Det viktigaste är inte det exakta ordvalet, utan Lindestam svarade rakt ut “Ja” på frågan om hon varit med om något liknande. Det enda, till min vetskap, som rapporterats är en ubåtsjakt utanför Göteborg 2011.

För att fortsätta på denna tråden kvittrade Wiseman följande:

Därefter kollade jag på Försvarsmaktens presskonferens en gång till. Konteramiralen Grenstad börjar med att förklara att de enbart pratar om bekräftade uppgifter, vilket är väldigt ovanligt. Till min vetskap är det första sedan kalla kriget. Sedan kommer huvudpoängen från Grenstad (se från 1.54) :

Försvarsmaktens bedömning bygger också på genom åren flera iakttagelser i ett och samma område, detta har gett oss ett mönster. Jag kommer inte att kommentera dessa händelser i detalj utan konstatera genom detta mönster att Försvarsmaktens bedömning att detta är ett område av intresse för främmande makt. (min emfas)

Med all önskvärd tydlighet framgår det här vad vi är många som har befarat (ex. WW). Precis som i luften pågår det en väldigt intensiv aktivitet under ytan. Försvarsmakten rapporterade att det var över 50 kränkningar i luftrummet de senaste 5 åren och vi känner till ca fem. Är ration samma för undervattensverksamhet kan det vara 20 kränkningar vi inte känner till. Dock är det ofantligt mycket svårare är bekräfta dem.

Att Försvarsmakten ser över sin öppenhetspolicy är väldigt välkommet. Det betyder såklart inte att de inte ska svara på var högljudd media som vill veta allt precis direkt. Inom sin tid ska det presenteras. Men det är samtidigt tydligt att det pågår väsentligt mer än vad som rapporteras öppet. Det kanske behövs redovisas så att Finansminister Andersson inte kan komma undan med uttalanden som:

Men vi måste ta hänsyn till om det säkerhetspolitiska läget förändras. får man göra en ny analys. (min emfas)

Ifall inte det säkerhetspolitiska läget har förändrats sedan 2009 då Försvarsmaktens senaste inriktning bestämdes är jag väldigt nyfiken vad som krävs för att det ska göra det.

Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

Nu har jag flyttat bloggen till en ny hemsida (www.oajonsson.com). Allt ska fungera precis som förut, men kontakta mig gärna om ni upplever några problem.

En av de största framgångarna på försvarsområdet – från Moderaternas egna synpunkt – är att man har lyckats åstadkomma en Försvarsmakt med en “budget i balans” och täppt till “svarta hål” där pengar har gått upp i rök. Det är ju i tanken ganska bra att var myndighet ska hålla budget vilket i slutändan möjliggör en balans i statsbudgeten vilket är en förutsättning för långsiktigt hållbar ekonomi.

Dock är den mån där målstyrningen blivit totalt underordnad ekonomistyrningen kanske det främsta systemfelet i svensk försvarspolitisk filosofi. I min mening är den enda konkurrenten till den posten den besläktade abstraktheten i försvarets nytta och dess output. Följden av detta är att folket får svårt att känna av och relatera försämringar i dess förmåga och därav utöva tryck på politikerna att åtgärda denna fråga på det sätt en opinionsundersöknings-demokrati nödgar.

Den underordnade rollen som målstyrning spelar framgår tydligt om man betraktar att svaret för ekonomiska brister i Försvarsmakten har på senare tid aldrig varit mera resurser. Ifall det saknades pengar för IO14, organisationen som beställdes 2009 (när omvärldsläget såg betydligt bättre ut än vad det gör idag), blev svaret att göra det till IO19 och sedan IO-inte-ens-23.

I Ryssland där man har ett intresse och upplevt behov att ha fungerade väpnade styrkor och intern krishantering har man inte detta problem. Snarare finns hotbild först i den ryska ordningsföljden tätt följd av styrkebehov där allt ifrån demografi, militärindustri och försvarsvilja behandlas. På en långt avlägsen tredjeplats kommer finansieringen. Detta har visats bland annat i omfattande och återkommande neddragningar i vård, skola och omsorg för att samtidigt ytterligare öka ambitionen för upprustningen (OAJ, Wiseman, Wiseman II)

Det framgått med all oönskvärd tydlighet att i Sverige är ordningsföljden är den diametralt motsatta. I första läget kommer Finansdepartementet ut med vilken ekonomisk ram omvärldsanalysen och styrkebehovet får förhålla sig till. Innan Försvarsberedningen hade presenterat de försvarspolitiska konsekvenserna av omvärldsanalysen hade Alliansledare redan föreslagit i detalj sin finansiering för försvaret fram till 2024. På samma sätt fick Försvarsmakten i sin Perspektivstudie (PerP) där man ska blicka framåt 10 år, enbart förhålla sig till förmågeutvecklingen med prolongerad (oförändrad) ekonomi.

Detta lämnar lite tvivel på ifall man ser att Sverige civila och militära försvar ska styras efter av finansdepartementet givna ekonomiska ramar eller efter omvärldsanalyser och hotbildsbedömningar utarbetade av professionella analytiker tillsammans med folkvalda ledamöter, det vill säga Försvarsberedningen (om hållbar försvarspolitik).

På så vis urholkas förmågan över tiden samtidigt som målsättningen för vad försvaret inte revideras, då hade inte retoriken hållit om att man stärker försvarsförmågan. Detta bidrar till att den vida klyftan mellan mål och medel bara ökar.

Med det ryska systemet finns det såklart problem att hålla budgeten i balans då man ser till att betala för det man beställer och det kommer vara ett långsiktigt strategiskt problem. Men det är svårt att förneka att det går bättre stödja sitt lands krisberedskap i till exempel skogsbränder, förhindra folkmord i Mellanöstern och utkämpa krig i Europa med ett fungerande försvar än en balanserad budget.

På ämnet: SkipperAnnika NC. Brännpunkt (intressant om verksamhetsstyrning)

Reflektioner efter Försvarsberedningens rapport

Då har den efterlängtade rapporten kommit från försvarsberedningen och det är dags för uppföljningen på inför-frågorna. Jag har svårt att se att Ni läsare har missat de stormiga turerna i media då sättet denna har presenterats på kan ses som direkt kontrast med det jag rekommenderade i Hållbar Försvarspolitik 1A. Men nog om oenigheterna, Mikael Holström gör en bra lista på åtta punkter på vad man som i substans förändras, och nedan kommenterar återigen Johan Wiktorin, Skipper och Annika Nordgren Christensen.

1) Vad är det mest positiva ni fann i Försvarsberedningens rapport?

Johan: Omvärldsanalysen höll god klass och i någon mening blev den övergripande slutsatsen att försvaret behöver mera resurser. Det enskilt bästa förslaget var den nya grundutbildningen som därmed blir samma struktur som den gamla grundutbildningen. Det innebär att politiken har skaffat sig handlingsfrihet att kommendera plikttjänstgöring i framtiden om så krävs, samtidigt som man kan fortsätta med frivilligförsvaret; faktiskt ett briljant förslag.

SkipperDet finns ett antal positiva saker i rapporten så som att man faktiskt pekar ut ett antal punkter på materielsidan som vi sedan länge vet är helt nödvändiga även om det är alldeles för små volymer.  Exempel är 10 ytterligare JAS 39E, en extra ubåt och anskaffningen av ny luftvärnsrobot samt eventuellt även kustrobot. Men det mest positiva måste ändå vara att beredningen till skillnad från regeringen anser att personalen på vissa håll behöver öka och inte minska. Ökad personalram för marinförbanden, fler GSS/K samt att man även ser över grundutbildningen och gör den mer lik värnpliktssystemet för att öka effekten och samtidigt minska kostnaderna.

AnnikaDet är principiellt bra att det – i skuggan av pengastriderna – trots allt råder stort samförstånd om Försvarsmaktens inriktning. Det råder numer t.ex. samsyn om personalförsörjningen, vilket gör att man kan diskutera konstruktiva lösningar utan att fastna i baktunga diskussionen om hur beslutet om frivilligheten fattades etc. Det är också bra att man är överens om hur man ska beskriva den säkerhetspolitiska situationen.

2) Vad är det mest negativa?

Johan: Möjligen lite motsägelsefullt, men tyvärr orkade inte sakpolitiken rå på övriga politikområden detta valår. Man klarar inte av att omsätta omvärldsanalysen till riskhantering. Pengarna som föreslås förstärker den strukturella obalansen mellan uppgifter och resurser, särskilt som man föreslog tio nya Gripen och modernisering av en ubåt och två luftvärnsbataljoner. Resursbristen är särskilt besvärande i närtid med hänsyn till omvärld och vår faktiska förmåga.

Skipper: Det jag nämnde som farhågor tidigare har ju tyvärr slagit in. Man har definierat tydligt förändrat omvärldsläge, men man vill inte anpassa vårt försvar därefter och framför allt vill man inte betala för vad försvaret kostar. Att Cecilia Widegren uppenbart var helt fel person att leda en försvarsberedning har vi också fått bekräftat. Moderaternas agerande i den slutliga delen är skamligt och ytterst oansvarigt från mitt sätt att se på saken.  

Annika: Att vi nu ska försvarsplanera för att ta emot militärt stöd, men motsvarande planering och process för att ge stöd (läs: NATO) är fortsatt avfört från dagordningen. Vi har fortfarande ingen svensk säkerhetsstrategi att hålla i när åskan går (och investeringar ska vägas mot varandra) och självklart är det ett gigantiskt problem att inget parti är beredd att finansiera den Försvarsmakt som man beställer. Ett annat stort problem är det manifesterade och onyanserade återtåget till försvar innanför landgräns, särskilt som man beskriver försvars- och säkerhetsutmaningarna som så sammanflätade med omvärlden (men det är också ett problem att när man hävdar det, upplevs det som att man slarvar med närområdet och tar lätt på Ryssland, typ). Eller med andra ord: Antingen eller leder till varken eller

3) Om ni hade fått disponerat ytterligare en miljard, var hade ni placerat den?

Johan: Övningsverksamhet 500 milj och personalkostnader 500 milj (Hävning av RB 5).

SkipperEn miljard i sammanhanget hade faktiskt enbart gjort en marginell skillnad, om än inte oviktig. Jag hade oavkortat placerat den i materielspåret och anskaffat ett antal mindre robotbärande ytsridsfartyg i syfte att öka den skamligt låga numerären om sju korvetter som försvarsberedningen FORTFARANDE anser ska gälla trots att man definierat Marinen och Flygvapnet som ytterst viktiga för vår samlade försvarsförmåga.

AnnikaJag hade startat en tv-kanal med seriös folkupplysning om försvar, säkerhet, modern krigföring och krishantering. Försvaret av något – ett land eller en värdering eller vad det än må vara – börjar och slutar med vilja, kunskap och engagemang. Nej skämt åsido, jag hade lagt en halv miljard på att öka samhällets krishanteringsförmåga och robusthet i de vitala systemen – vilket i sin tur är avgörande för hur både det civila och militära försvaret står sig under prövningar. Den andra halvan hade jag givit Försvarsmakten att disponera för maximal operativ effekt, vilket troligen i närtid hade landat i ett rött sträck över besparingarna på personalsidan (RB 5).

Oscar: Jag ska missbruka min roll som blogginnehavare och tycka till lite trots att detta inte är min show. Det går bra att tala om tillskott, men en summa som 1 miljard är INTE stort i den svenska statsbudgeten (exempel), men det kräver politisk vilja. Vad Alliansen föreslog som innefattade 1,1 miljard till 2018 innebar enbart ett tillskott på 500 miljoner då det andra är omfördelning inom försvarsanslaget. I klarspråk, 500 miljoner extra om året först om fyra år är ingenting samtidigt som RB5 (besparing på 500 miljoner/år i personalutgifter från idag) ligger kvar, vilket ovanstående också var inne på.

Missa ej heller Annika i Aftonbladet

Bloggar: KKrVA, Grev hos WisemanCecilia WidegrenAllan WidmanStaffan DanielssonStatsmannenDen sjätte mannen,

 

Reflektioner inför Försvarsberedningens rapport

På torsdag (15 maj) sker nästa stora händelse i den försvarspolitiska världen då Försvarsberedningen  ska lämna in sin försvarspolitiska rapport som ska fungera som underlaget för nästa försvarsbeslut.

Ett försvarsbeslut vars betydelse är svårt att överskatta med tanke på hur mycket omvärlden förändrats sen det senaste försvarsbeslutet 2004 (2009 var en inriktningsproposition) då försvarets verksamhet skulle vara expeditionär och all nationell försvarsplanering upphörde. Vidare, har även mycket hänt sedan försvarsberedningens omvärldsanalys som kom för ett år sedan.

För att reda ut vad vi kan hoppas se framför oss och vad vi verkligen inte vill se framför oss ställer bjuder jag in Annika Nordgren Christensen, Skipper och Johan Wiktorin till ett par korta men kärnfulla frågor före och efter rapporten. Jag har svårt att se att Ni läsare inte känner dem, men gör ni inte det är det bara att bekanta er vidare vid ovanstående länkar.

1) Vad är det du helst vill se i Försvarsberedningens rapport?

Annika: Jag hoppas att beredningen levererar en början på en svensk säkerhetsstrategi, eller i alla fall meddelar att en sådan ska utformas. Jag hoppas man förmår hålla i vikten av det internationella engagemanget samtidigt som man redogör för ambitionsnivån i närområdet och lämplig insatsorganisation för det, utan att blanda sig i detaljer som Försvarsmakten och FMV kan bättre. Däremot måste man vara detaljerad när det gäller hur man ser på ekonomin kopplat till uppgifter utifrån Försvarsmakten och andra myndigheters redovisade glapp mellan desamma. Jag hoppas att det är en bred politisk enighet kring rapporten och att man är enig om en NATO-utredning (kopplat till säkerhetsstrategin), liksom att man levererar substantiella steg framåt vad gäller civil krishanteringsförmåga och därmed civil försvarsförmåga.

Skipper: Jag vill se att man i praktiken efterlever ordförandens tidigare uttalade devis “uppgift därefter utgift” och att man har tagit höjd för det kraftfullt försämrade omvärldsläget vilket möjliggör för Försvarsmakten att bygga upp en hotoberoende grundförmåga som är trovärdig, något vi inte har i dag. Jag vill även se en utökad numerär av ytstridsfartyg då nuvarande nivå är skamligt låg.

JohanAtt den ruptur som skett i den europeiska säkerhetsordningen får inflytande på vår syn på risker för Sverige och Europa. Jag vill också se en diskussion och försök till att tydliggöra vad målen med försvarspolitiken är liksom för Försvarsmakten. Det tredje området är en ansvarsfull finansiering av våra ambitioner. Vi har levt med flera decennier med obalanser mellan uppgifter och resurser. En utveckling som måste brytas. Ett visst nytänkande när det gäller det egna konceptet vore önskvärt, men där är jag skeptisk till Försvarsmaktens förmåga att tänka nytt.

Försvarsberedningen.

Försvarsberedningen.

2) Vad är det du helst inte vill se?

Annika:  Oändligt många sidor plattityder och ogrundade utrop om förmåga, utan att helheten hänger ihop. Eller med andra ord symboliska och ofinansierade förslag som fortsatt skjuter problem och obalanser framför sig. Jag vill inte heller se att uppdraget kring de civila frågorna har behandlats styvmoderligt i skuggan av uppståndelsen på den militära sidan, eller att alltihop är en uppenbar produkt som mer levererar svar på partipolitiska konvulsioner inför valet, än skapar en bra grund för nästa försvarsbeslut.

Skipper: Motsatsen till ovanstående blir det givna svaret, men för att precisera något ska jag nämna tre saker: A) Jag vill inte höra att Rysslands agerande ska ses som en isolerad händelse; B) Inte heller vill jag se att man intecknar “samarbeten med andra” som en garanti för Sveriges säkerhet och använder det som ett argument för att vi inte behöver betala för nödvändiga förmågor själva; C) Att försvarsberedningen inte motsätter sig förmågereduceringen som RB5 innebär.

Johan: Egentligen är det väl motsatsen till det sagda, men några andra områden finns det också. Jag vill inte se skrivningar om delning av operativa resurser för att effektivisera verksamheten. Det finns en del möjligheter att minska kostnader när det gäller viss logistik och utbildning genom olika samarbeten. Tummen i spåret när det gäller obalanser inom Försvarsmakten som ett underdimensionerat bassystem i Flygvapnet eller brist på besättningar i flottan borde vi slippa. Vi har inte råd med att glömma bort tänkande i system-av-system.

3) Har denna omgångens problem med Försvarsberedningen gjort den till en överflödig institution?

Annika: Nej, institutionen är oumbärlig på så sätt att det inte finns något annat fora där partierna både utbildas, vidareutvecklas och samråder om försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Men formerna har av allt att döma skadats djupt av turer med presskonferenser och tågordning om pengar etc., på så sätt att det rimligen är svårt att få till det öppna och tillitsfulla klimat i beredningen som jag menar är en förutsättning för att man ska kunna höja sig över de partipolitiska skyttegravarna. Efter rapporten vet vi om behovet är akut eller ej, för att eventuellt finna nya former. Detta är något den tillträdande regeringen efter valet måste ta sig an och ta på djupaste allvar. De svenska försvarsbeslutsprocesserna förskräcker.

 

SkipperJa det mesta tyder tyvärr på det. Regeringspartierna har redan innan rapporten redovisats bestämt exakt hur försvarets finansiering ska se ut de kommande tio åren. Det är oseriöst och det förekommer hela beredningen. Alla signaler jag har fått tyder dessutom på att det varit svår disharmoni i beredningen den här gången. Breda överenskommelser verkar bara vara ett spel för gallerierna. Jag har hela tiden varit kritisk till nuvarande form för beredningen. Rikets försvar är för viktigt för att käbblas bort på ett till synes amatörmässigt sätt då man inte vill betala för vad ett trovärdigt försvar kostar.

 

JohanJag är ju i grunden mer positiv till Försvarsberedningen som fenomen än de flesta. I Sverige har de politiska partierna stor makt. Att låta dess företrädare arbeta tillsammans med expertmyndigheterna från början är en bättre ordning än att de mer okunniga ska ta ställning till tjänstemannaförslag. Den stora erfarenheten från denna vända med beredningen anser jag är att den inte ska ha uppdrag under valår. Risken för politiskt spel är för stor, och vi har nog tyvärr sett ett och annat exempel på det under resan.

 

Väldigt intressanta synpunkter från alla, vi får se vad torsdagen bjuder på. För egen del vill jag bara lägga in ett citat till avslutning:

 

They must find it difficult, those who have taken authority as truth, rather than truth as authority.

 

/OAJ