Försvarspodden IV: Nya försvarspolitiker och gamla problem

Till det fjärde avsnittet har vi med oss en nykomling i podsammanhang, men icke i försvarssammanhang, Major Carl Bergqvist, mer känd som Wiseman (här i privat förmåga) och Annika Nordgren Christensen, f.d. riksdagsledamot och försvarsberedare. Temat vi avhandlar är om de senaste utnämningarna inom försvarspolitken: försvarsminister Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet Widman, de nya försvarspolitiska talespersonerna Wallmark och Henriksson. Sedan gå vi in på strukturen i försvarspolitiken, och främst försvarsberedningen, med den enkla frågeställningen: var går det fel från analys till implementering?

Carl skrev en mycket läsvärd serie Prolog 12, 34 om försvarsbesluten och en kandidatuppsats likaså. Likväl har Annika skrivit mycket relevant på temat, här blott ett axplock 1, 2, 3.

-Högerklicka på denna länk och välj ladda hem.

– Följa via iTunes på denna länk, där kan man även prenumerera på podcasten. OBS: den synkroniserar inte direkt, så den kommer efter viss fördröjning där, alternativt kan man synkronisera feeden manuellt i iTunes och hitta avsnittet.

– Lägg in en manuell prenumeration genom addressen http://feeds.feedburner.com/forsvarspodden

– För Android telefoner rekommenderas appen Pocketcasts och då använder man följande länk http://pcasts.in/feed/feeds.feedburner.com/forsvarspodden (Tack SoldF-admin)

Advertisements

Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

Nu har jag flyttat bloggen till en ny hemsida (www.oajonsson.com). Allt ska fungera precis som förut, men kontakta mig gärna om ni upplever några problem.

En av de största framgångarna på försvarsområdet – från Moderaternas egna synpunkt – är att man har lyckats åstadkomma en Försvarsmakt med en “budget i balans” och täppt till “svarta hål” där pengar har gått upp i rök. Det är ju i tanken ganska bra att var myndighet ska hålla budget vilket i slutändan möjliggör en balans i statsbudgeten vilket är en förutsättning för långsiktigt hållbar ekonomi.

Dock är den mån där målstyrningen blivit totalt underordnad ekonomistyrningen kanske det främsta systemfelet i svensk försvarspolitisk filosofi. I min mening är den enda konkurrenten till den posten den besläktade abstraktheten i försvarets nytta och dess output. Följden av detta är att folket får svårt att känna av och relatera försämringar i dess förmåga och därav utöva tryck på politikerna att åtgärda denna fråga på det sätt en opinionsundersöknings-demokrati nödgar.

Den underordnade rollen som målstyrning spelar framgår tydligt om man betraktar att svaret för ekonomiska brister i Försvarsmakten har på senare tid aldrig varit mera resurser. Ifall det saknades pengar för IO14, organisationen som beställdes 2009 (när omvärldsläget såg betydligt bättre ut än vad det gör idag), blev svaret att göra det till IO19 och sedan IO-inte-ens-23.

I Ryssland där man har ett intresse och upplevt behov att ha fungerade väpnade styrkor och intern krishantering har man inte detta problem. Snarare finns hotbild först i den ryska ordningsföljden tätt följd av styrkebehov där allt ifrån demografi, militärindustri och försvarsvilja behandlas. På en långt avlägsen tredjeplats kommer finansieringen. Detta har visats bland annat i omfattande och återkommande neddragningar i vård, skola och omsorg för att samtidigt ytterligare öka ambitionen för upprustningen (OAJ, Wiseman, Wiseman II)

Det framgått med all oönskvärd tydlighet att i Sverige är ordningsföljden är den diametralt motsatta. I första läget kommer Finansdepartementet ut med vilken ekonomisk ram omvärldsanalysen och styrkebehovet får förhålla sig till. Innan Försvarsberedningen hade presenterat de försvarspolitiska konsekvenserna av omvärldsanalysen hade Alliansledare redan föreslagit i detalj sin finansiering för försvaret fram till 2024. På samma sätt fick Försvarsmakten i sin Perspektivstudie (PerP) där man ska blicka framåt 10 år, enbart förhålla sig till förmågeutvecklingen med prolongerad (oförändrad) ekonomi.

Detta lämnar lite tvivel på ifall man ser att Sverige civila och militära försvar ska styras efter av finansdepartementet givna ekonomiska ramar eller efter omvärldsanalyser och hotbildsbedömningar utarbetade av professionella analytiker tillsammans med folkvalda ledamöter, det vill säga Försvarsberedningen (om hållbar försvarspolitik).

På så vis urholkas förmågan över tiden samtidigt som målsättningen för vad försvaret inte revideras, då hade inte retoriken hållit om att man stärker försvarsförmågan. Detta bidrar till att den vida klyftan mellan mål och medel bara ökar.

Med det ryska systemet finns det såklart problem att hålla budgeten i balans då man ser till att betala för det man beställer och det kommer vara ett långsiktigt strategiskt problem. Men det är svårt att förneka att det går bättre stödja sitt lands krisberedskap i till exempel skogsbränder, förhindra folkmord i Mellanöstern och utkämpa krig i Europa med ett fungerande försvar än en balanserad budget.

På ämnet: SkipperAnnika NC. Brännpunkt (intressant om verksamhetsstyrning)

Reflektioner efter Försvarsberedningens rapport

Då har den efterlängtade rapporten kommit från försvarsberedningen och det är dags för uppföljningen på inför-frågorna. Jag har svårt att se att Ni läsare har missat de stormiga turerna i media då sättet denna har presenterats på kan ses som direkt kontrast med det jag rekommenderade i Hållbar Försvarspolitik 1A. Men nog om oenigheterna, Mikael Holström gör en bra lista på åtta punkter på vad man som i substans förändras, och nedan kommenterar återigen Johan Wiktorin, Skipper och Annika Nordgren Christensen.

1) Vad är det mest positiva ni fann i Försvarsberedningens rapport?

Johan: Omvärldsanalysen höll god klass och i någon mening blev den övergripande slutsatsen att försvaret behöver mera resurser. Det enskilt bästa förslaget var den nya grundutbildningen som därmed blir samma struktur som den gamla grundutbildningen. Det innebär att politiken har skaffat sig handlingsfrihet att kommendera plikttjänstgöring i framtiden om så krävs, samtidigt som man kan fortsätta med frivilligförsvaret; faktiskt ett briljant förslag.

SkipperDet finns ett antal positiva saker i rapporten så som att man faktiskt pekar ut ett antal punkter på materielsidan som vi sedan länge vet är helt nödvändiga även om det är alldeles för små volymer.  Exempel är 10 ytterligare JAS 39E, en extra ubåt och anskaffningen av ny luftvärnsrobot samt eventuellt även kustrobot. Men det mest positiva måste ändå vara att beredningen till skillnad från regeringen anser att personalen på vissa håll behöver öka och inte minska. Ökad personalram för marinförbanden, fler GSS/K samt att man även ser över grundutbildningen och gör den mer lik värnpliktssystemet för att öka effekten och samtidigt minska kostnaderna.

AnnikaDet är principiellt bra att det – i skuggan av pengastriderna – trots allt råder stort samförstånd om Försvarsmaktens inriktning. Det råder numer t.ex. samsyn om personalförsörjningen, vilket gör att man kan diskutera konstruktiva lösningar utan att fastna i baktunga diskussionen om hur beslutet om frivilligheten fattades etc. Det är också bra att man är överens om hur man ska beskriva den säkerhetspolitiska situationen.

2) Vad är det mest negativa?

Johan: Möjligen lite motsägelsefullt, men tyvärr orkade inte sakpolitiken rå på övriga politikområden detta valår. Man klarar inte av att omsätta omvärldsanalysen till riskhantering. Pengarna som föreslås förstärker den strukturella obalansen mellan uppgifter och resurser, särskilt som man föreslog tio nya Gripen och modernisering av en ubåt och två luftvärnsbataljoner. Resursbristen är särskilt besvärande i närtid med hänsyn till omvärld och vår faktiska förmåga.

Skipper: Det jag nämnde som farhågor tidigare har ju tyvärr slagit in. Man har definierat tydligt förändrat omvärldsläge, men man vill inte anpassa vårt försvar därefter och framför allt vill man inte betala för vad försvaret kostar. Att Cecilia Widegren uppenbart var helt fel person att leda en försvarsberedning har vi också fått bekräftat. Moderaternas agerande i den slutliga delen är skamligt och ytterst oansvarigt från mitt sätt att se på saken.  

Annika: Att vi nu ska försvarsplanera för att ta emot militärt stöd, men motsvarande planering och process för att ge stöd (läs: NATO) är fortsatt avfört från dagordningen. Vi har fortfarande ingen svensk säkerhetsstrategi att hålla i när åskan går (och investeringar ska vägas mot varandra) och självklart är det ett gigantiskt problem att inget parti är beredd att finansiera den Försvarsmakt som man beställer. Ett annat stort problem är det manifesterade och onyanserade återtåget till försvar innanför landgräns, särskilt som man beskriver försvars- och säkerhetsutmaningarna som så sammanflätade med omvärlden (men det är också ett problem att när man hävdar det, upplevs det som att man slarvar med närområdet och tar lätt på Ryssland, typ). Eller med andra ord: Antingen eller leder till varken eller

3) Om ni hade fått disponerat ytterligare en miljard, var hade ni placerat den?

Johan: Övningsverksamhet 500 milj och personalkostnader 500 milj (Hävning av RB 5).

SkipperEn miljard i sammanhanget hade faktiskt enbart gjort en marginell skillnad, om än inte oviktig. Jag hade oavkortat placerat den i materielspåret och anskaffat ett antal mindre robotbärande ytsridsfartyg i syfte att öka den skamligt låga numerären om sju korvetter som försvarsberedningen FORTFARANDE anser ska gälla trots att man definierat Marinen och Flygvapnet som ytterst viktiga för vår samlade försvarsförmåga.

AnnikaJag hade startat en tv-kanal med seriös folkupplysning om försvar, säkerhet, modern krigföring och krishantering. Försvaret av något – ett land eller en värdering eller vad det än må vara – börjar och slutar med vilja, kunskap och engagemang. Nej skämt åsido, jag hade lagt en halv miljard på att öka samhällets krishanteringsförmåga och robusthet i de vitala systemen – vilket i sin tur är avgörande för hur både det civila och militära försvaret står sig under prövningar. Den andra halvan hade jag givit Försvarsmakten att disponera för maximal operativ effekt, vilket troligen i närtid hade landat i ett rött sträck över besparingarna på personalsidan (RB 5).

Oscar: Jag ska missbruka min roll som blogginnehavare och tycka till lite trots att detta inte är min show. Det går bra att tala om tillskott, men en summa som 1 miljard är INTE stort i den svenska statsbudgeten (exempel), men det kräver politisk vilja. Vad Alliansen föreslog som innefattade 1,1 miljard till 2018 innebar enbart ett tillskott på 500 miljoner då det andra är omfördelning inom försvarsanslaget. I klarspråk, 500 miljoner extra om året först om fyra år är ingenting samtidigt som RB5 (besparing på 500 miljoner/år i personalutgifter från idag) ligger kvar, vilket ovanstående också var inne på.

Missa ej heller Annika i Aftonbladet

Bloggar: KKrVA, Grev hos WisemanCecilia WidegrenAllan WidmanStaffan DanielssonStatsmannenDen sjätte mannen,

 

Reflektioner inför Försvarsberedningens rapport

På torsdag (15 maj) sker nästa stora händelse i den försvarspolitiska världen då Försvarsberedningen  ska lämna in sin försvarspolitiska rapport som ska fungera som underlaget för nästa försvarsbeslut.

Ett försvarsbeslut vars betydelse är svårt att överskatta med tanke på hur mycket omvärlden förändrats sen det senaste försvarsbeslutet 2004 (2009 var en inriktningsproposition) då försvarets verksamhet skulle vara expeditionär och all nationell försvarsplanering upphörde. Vidare, har även mycket hänt sedan försvarsberedningens omvärldsanalys som kom för ett år sedan.

För att reda ut vad vi kan hoppas se framför oss och vad vi verkligen inte vill se framför oss ställer bjuder jag in Annika Nordgren Christensen, Skipper och Johan Wiktorin till ett par korta men kärnfulla frågor före och efter rapporten. Jag har svårt att se att Ni läsare inte känner dem, men gör ni inte det är det bara att bekanta er vidare vid ovanstående länkar.

1) Vad är det du helst vill se i Försvarsberedningens rapport?

Annika: Jag hoppas att beredningen levererar en början på en svensk säkerhetsstrategi, eller i alla fall meddelar att en sådan ska utformas. Jag hoppas man förmår hålla i vikten av det internationella engagemanget samtidigt som man redogör för ambitionsnivån i närområdet och lämplig insatsorganisation för det, utan att blanda sig i detaljer som Försvarsmakten och FMV kan bättre. Däremot måste man vara detaljerad när det gäller hur man ser på ekonomin kopplat till uppgifter utifrån Försvarsmakten och andra myndigheters redovisade glapp mellan desamma. Jag hoppas att det är en bred politisk enighet kring rapporten och att man är enig om en NATO-utredning (kopplat till säkerhetsstrategin), liksom att man levererar substantiella steg framåt vad gäller civil krishanteringsförmåga och därmed civil försvarsförmåga.

Skipper: Jag vill se att man i praktiken efterlever ordförandens tidigare uttalade devis “uppgift därefter utgift” och att man har tagit höjd för det kraftfullt försämrade omvärldsläget vilket möjliggör för Försvarsmakten att bygga upp en hotoberoende grundförmåga som är trovärdig, något vi inte har i dag. Jag vill även se en utökad numerär av ytstridsfartyg då nuvarande nivå är skamligt låg.

JohanAtt den ruptur som skett i den europeiska säkerhetsordningen får inflytande på vår syn på risker för Sverige och Europa. Jag vill också se en diskussion och försök till att tydliggöra vad målen med försvarspolitiken är liksom för Försvarsmakten. Det tredje området är en ansvarsfull finansiering av våra ambitioner. Vi har levt med flera decennier med obalanser mellan uppgifter och resurser. En utveckling som måste brytas. Ett visst nytänkande när det gäller det egna konceptet vore önskvärt, men där är jag skeptisk till Försvarsmaktens förmåga att tänka nytt.

Försvarsberedningen.

Försvarsberedningen.

2) Vad är det du helst inte vill se?

Annika:  Oändligt många sidor plattityder och ogrundade utrop om förmåga, utan att helheten hänger ihop. Eller med andra ord symboliska och ofinansierade förslag som fortsatt skjuter problem och obalanser framför sig. Jag vill inte heller se att uppdraget kring de civila frågorna har behandlats styvmoderligt i skuggan av uppståndelsen på den militära sidan, eller att alltihop är en uppenbar produkt som mer levererar svar på partipolitiska konvulsioner inför valet, än skapar en bra grund för nästa försvarsbeslut.

Skipper: Motsatsen till ovanstående blir det givna svaret, men för att precisera något ska jag nämna tre saker: A) Jag vill inte höra att Rysslands agerande ska ses som en isolerad händelse; B) Inte heller vill jag se att man intecknar “samarbeten med andra” som en garanti för Sveriges säkerhet och använder det som ett argument för att vi inte behöver betala för nödvändiga förmågor själva; C) Att försvarsberedningen inte motsätter sig förmågereduceringen som RB5 innebär.

Johan: Egentligen är det väl motsatsen till det sagda, men några andra områden finns det också. Jag vill inte se skrivningar om delning av operativa resurser för att effektivisera verksamheten. Det finns en del möjligheter att minska kostnader när det gäller viss logistik och utbildning genom olika samarbeten. Tummen i spåret när det gäller obalanser inom Försvarsmakten som ett underdimensionerat bassystem i Flygvapnet eller brist på besättningar i flottan borde vi slippa. Vi har inte råd med att glömma bort tänkande i system-av-system.

3) Har denna omgångens problem med Försvarsberedningen gjort den till en överflödig institution?

Annika: Nej, institutionen är oumbärlig på så sätt att det inte finns något annat fora där partierna både utbildas, vidareutvecklas och samråder om försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Men formerna har av allt att döma skadats djupt av turer med presskonferenser och tågordning om pengar etc., på så sätt att det rimligen är svårt att få till det öppna och tillitsfulla klimat i beredningen som jag menar är en förutsättning för att man ska kunna höja sig över de partipolitiska skyttegravarna. Efter rapporten vet vi om behovet är akut eller ej, för att eventuellt finna nya former. Detta är något den tillträdande regeringen efter valet måste ta sig an och ta på djupaste allvar. De svenska försvarsbeslutsprocesserna förskräcker.

 

SkipperJa det mesta tyder tyvärr på det. Regeringspartierna har redan innan rapporten redovisats bestämt exakt hur försvarets finansiering ska se ut de kommande tio åren. Det är oseriöst och det förekommer hela beredningen. Alla signaler jag har fått tyder dessutom på att det varit svår disharmoni i beredningen den här gången. Breda överenskommelser verkar bara vara ett spel för gallerierna. Jag har hela tiden varit kritisk till nuvarande form för beredningen. Rikets försvar är för viktigt för att käbblas bort på ett till synes amatörmässigt sätt då man inte vill betala för vad ett trovärdigt försvar kostar.

 

JohanJag är ju i grunden mer positiv till Försvarsberedningen som fenomen än de flesta. I Sverige har de politiska partierna stor makt. Att låta dess företrädare arbeta tillsammans med expertmyndigheterna från början är en bättre ordning än att de mer okunniga ska ta ställning till tjänstemannaförslag. Den stora erfarenheten från denna vända med beredningen anser jag är att den inte ska ha uppdrag under valår. Risken för politiskt spel är för stor, och vi har nog tyvärr sett ett och annat exempel på det under resan.

 

Väldigt intressanta synpunkter från alla, vi får se vad torsdagen bjuder på. För egen del vill jag bara lägga in ett citat till avslutning:

 

They must find it difficult, those who have taken authority as truth, rather than truth as authority.

 

/OAJ