Rysk intervention i Ukraina del 9: Underliggande ryska motiv

Idag har jag tyvärr inte kunnat följa Ukraina hela dagen utan får nöja mig med ett kortare inlägg. Huvuddelen av Ukraina-bevakningen på bloggen har fokuserat på pågående skeenden och därför ska jag försöka snabbt rekapitulera hur jag ser de tre (plus en) viktigaste underliggande konfliktorsakerna.

Mycket skrivits om svensk försvarspolitik så jag håller mig borta från den debatten då den redan täcks med bravur, länkar nederst. Istället försöker jag hålla ögonen på bollen Ukraina och Ryssland. 

1) Regimöverlevnad

President Putins regim står på en svajande grund. Det senare åren har resurserna att omfördela börja sina och det blir svårare att tillfredsställa hela eliten i takt med att ekonomin går back netto utan det får snarare bli omfördelning (diskussion här). Protesterna i Ryssland 2011-2012 och Navalnys framgång 2013 är indikatorer på att politiska klimatet förändras.

Att låta Ukraina passera som en folklig uppresning mot en korrupt elit som sedan fortsätter en pro-europeisk väg hade varit fördärvande för Ryssland. Det minsta man kan göra är att i informationskriget utmåla dem som nazister och fascister som jagar etniska ryssar.

Och detta har effekt. Veckan innan Rysslands intervention var 75% emot medan nu beskriver 29% av Rysslands befolkning händelserna som anarki, laglöshet och rövande, 27% som inbördeskrig och 25% som en coup d’état. Jag vet, jag vet, detta är statistik men det visar hur bilden av folklig resning mot korrupt ledare/elit suddas ut.

2) Stormaktsambitionen

Utan hegemoni i sitt närområde kommer Ryssland aldrig kunna bli en stormakt och Ukraina är där viktigaste landet. Jag har tidigare skrivit om Rysslands utrikespolitiska målsättningar och de är ambitiösa. I korthet går det ut på tre saker: att bli en stormakt, att upprätthålla den strategiska stabiliteten (dvs. balansera negativ påverkan på ryska intressen) och basera internationella relationer på folkrätt.

Händelserna i Ukraina har visat sig vad hur Ryssland egentligen ser på folkrätten (nej, USA är inte fantastiskt heller), utan det ter sig som jag tidigare argumenterat att det är ett mycket bra medel för att främja Rysslands intressen (främst rollen som stormakt) och inte bara ett mål. 

Ryssland hade förlorat Ukraina med Janukovitj fall. Invasionen och ett eventuellt de facto-självständigt Krim, försvagar Ukraina och gör att Ryssland kan bibehålla visst inflytande. Men att ett enhetligt Ukraina går med i tull och eurasiatisk union är av bordet inom det närmaste tiden.

3) Den politiska konflikten med Väst

För Ryssland startade inte den pågående krisen i Ukraina med att överenskommelsen från 21/2 bröts. Snarare ses detta som en fortsättning på en Öst-Västlig spricka som egentligen började på med Balkan 1999 (Kosovo+Serbien) men tog extra fart under 2003 med Irak-invasion, färgrevolutioner och NATO-utvidgning. Detta fortsatte att senare övergå till en arabisk vår och protestfyllda val i Ryssland 2011-2012.

Detta är en väldigt viktigt poäng, Ryssland ser inte färgrevolutionerna och arabiska våren som folkliga rörelser stöttade av ett altruistiskt Väst, utan de ser det som en styrd regimförändring förklätt i moraliska termer. Dubbelmoralen visas av bl.a. hur man man stödja demokrati men vara bästa polare med Saudiarabien.

Det är i ljuset av detta Ryssland ser Ukraina som en fortsättning på ett och halvt decenniums gepolitisk konfrontation där Ashton och Westerwelle går på Kievs gator och manar på våldsamma protestanter att överkasta en folkligt vald pro-rysk president. Det är detta man slår tillbaka mot med militär makt som ses som en desto mer användbart instrument än vad vi i Väst uppfattar det som.

4) Nationalism och självbild

Kopplat till att regimen försvagats har mer nationalistiska strömningar kunna skönjats i Ryssland. Sam Greene, direktör för King’s College Rysslandsinstitut som har undervisat i proteströrelser, daterar denna acceleration till efter protesterna 2011-2012.

Alla länder har protester argumenterar Sam men vad som var speciellt med Ryssland var att ingen kom och som motdemonstrant för regimen, vilket bland annat var ett Nashi:s originella syften då det skapades efter Orangea revolutionen. Detta har lett att man förlitat sig mer och mer på nationalism för instrumentala syften, vilket dock fastnar och blir sjävluppfyllande,

Kopplat till stormaktsbilder går det att säga att Ryssland lider av vad som akademiskt kallas “ontologisk osäkerhet”, i själva sättet man ser sig själv och sin roll i världen lever man i osäkerhet, vilket gör att det är viktigare att “hävda” sig ideligen och knyter an till tredje argumentet att man uppfattar sig i en konstant konflikt. Detta göra att man reagerar med en “omättbar strävan efter absolut säkerhet”.

—

För övrigt vill jag hylla Wiseman som är en mycket skarpsynt bloggare. Det var hans idé att lägga till den fjärde punkten.

—

Mest intressant från dagens mediaskörd var de ukrainska soldaterna som fortsatta marscha och sjunga trots skott över deras huvuden, nu med text.

—

Rysk intervention i Ukraina del 3,4,5,6,7,8

Skrivet: Försvar och Säkerhet 1, 2, Wiseman, Commander, PM Nilsson, SvD Wiseman,  SvD Hökmark, DI Hultqvist, Karin Pettersson, SvD Hallgren Söderbaum,, SvD Björklund, DI Hultqvist, Annika NC, Jägarchefen, Cornucopia? 1, 2, 3, 4, 5, DN Pellnäs, Skipper,