4-årskrönika: Krigets teater

För fyra år startade jag en spännande resa med Säkerhetspolitiska Reflektioner. Det är en resa som fortsätter än idag, även om den nu gör det lite mindre här och mer på andra platser. Jag vill på enklaste sätt tacka er – gamla som nya – som fortsätter att läsa, dela och kommentera. Det är det som ger en orken att försöka skriva ihop något originellt en sen kväll efter en lång dag, så fortsätt gärna med det. För er som föredrar Facebook har jag även skaffat en offentlig sida där jag publicerar det jag skriver, kommenterar och synnerligen intressanta artiklar.

En kväll för två veckor sedan satt jag utanför Berkeleys universitetsbibliotek och åt en ledsen matlåda för att samla lite energi för kvällens lidande forskning. Plötsligt halvspringer en kille förbi och skriker “Oh my god, they’re shooting down there”. Först då märker jag de halvhöga smällarna och att det cirkulerar två polishelikoptrar. Även om jag hör att det inte är automatvapen det skjuts med, letar sig tankarna naturligt mot Columbine och liknande.

Som man gör i en modern kris tar jag fram telefonen och söker på “Berkeley Shooting” på Twitter. Jag finner snabbt att det handlar om “Antifascister” som valt att skjuta fyrverkerier mot polisen som i sin tur svarade med tårgas och gummikulor. Upprinnelsen är att yrkesprovokatören Milo Yiannopoulous skulle tala vid universitetet.

Fredliga demonstranterna hade planerat en dansprotest utanför Studentkåren och där smälte, de mestadels tillresta, “antifascisterna” in med protestanterna, vilket gav de förstnämnda legitimitet och skydd. Beskjutningen mellan “antifacisterna” och polisen fortsatte och campus fick utrymmas, varvid protesten fortsätter ner till centrala Berkeley. Den absoluta huvuddelen av protesten är fredlig, medan fåtalet “antifascister” vläjer att sparka in fönsterrutor till banker och Starbucks.

MiloAtCal.jpg

Men som ni börjat fråga er för ett tag sen, vart vill jag komma med detta? Jo, ni förstår, jag tycker att detta belyser något om politik, strategi och konflikt som vi i Väst är ganska dåliga på att förstå. Det flesta köper Clauswitz beskrivning att krig är politikens fortsättning med andra medel, men förstår vi verkligen hur politiken förändras?

Framförallt förändras sättet vi bildar våra uppfattningar om verkligheten på, ett tema jag försökt banka in lyfta tidigare. I ökande grad är det representationen av något vi ser, mer än saken i sig själv. Och representationen sprids främst virtuellt och idag starkast via sociala medier. Enklare sagt: politik och krig utspelar sig idag de bilder och berättelser (företrädelsevis elektroniska) som kommer från dem. Med andra ord, krigets teater.

I detta fallet fick Milo hade hans tal varit en helt försumbar händelse, men istället för att 200 studenter lyssnade på honom fick han 20 000 000 visningar online. På CNN, Fox och BBC fick han stå med offerkofta och belacka yttrandefrihetens tillbakagång samtidigt som han fick stöd av världens mäktigaste man. Detta är inte en unikt om Milo, det är hela hans historia och affärsidé. Och det är ruskigt effektivt.

Det går att säga att hans tal inte hade existerat om det genomförts, på samma sätt som Baudrillard argumenterade att Gulfkriget aldrig ägde rum. Eller inte som vi tror vi känner krig i alla fall. Det var utan var en trompe l’oeil, en optisk illusion, för alla utom de fåtalet som hade varit där. Milo har sannerligen greppat den virtuella dimensionen kombinerat med en gammal insikt:

Om du känner din fiende och dig själv behöver du inte frukta utkomsten hundra slag” -Milo har verkligen greppat det -Sun Tzu

Bara en av anledningarna att jag skriver “antifascister” inom situationstecken är att det är nog få som hjälpt fascisternas sak, i denna situation, så mycket som de våldsverkande individerna.

Det är ett exempel på hur politik ser ut idag, frågan är om utvecklingen av “politik med andra medel” följer efter? I Ryssland tycks det göra det. Som av en händelse deklarerade de i veckan att de har Informationsoperationstrupper som redan varit aktiva i fyra år. Likaledes som att de intellektuella rötterna till Revolution in Military Affairs (RMA) kom från Sovjetunionen 1970-80 – där de listat ut den fulla potentialen av Västs vapen innan Väst själva – tillhör Ryssland avantgardet här.

Informationskrigföring förstås väldigt brett i Ryssland och inkluderar allt ifrån innehållet av information till informationssystemens funktion. Det har jag behandlat utförligt i en essä för Axess om ryska förståelsen av informationskrigföring (tyvärr är bakom vägg, men köp en prenumeration) eller se denna kortare artikel i SvD.

I den ryska invasionen av Ukraina kunde det ses hur mindre folkmassor á la rent-a-mob kunde fotograferas i speciella vinklar för att ge en representation av att ett helt torg är ockuperat och då, genom ett informationsöverläge, sprida representationen till lokalbefolkningen att de står inför ett fait accompli, att staden är tagen, och därav bör hålla sig hemma. Det kan således räcka med ett fåtal, beslutsamma för att överkasta en stad.

Det tjänar också som metafor för övertagandet av Krim där nyckelframgångsfaktorn var att ingen av de ukrainska soldaterna brukade våld, vilket hade eskalerat situationen, bilden att motstånd var lönlöst etablerades fort. Det internationella ryska propaganda-maskineriet vevade även igång i full kraft. Ryssland sökte störa etablerandet av vad som försiggick – MH17 var inte nedskjuten av ryska rebeller, Krim var inte invaderat, Östra Ukraina var inte invaderat av Ryssland, “hjälpsändningarna” är hjälpsändningar.

Politik är viljornas kamp och idag är viljokampens främsta skådeplats virtuell. Det är ingen slump att både Vita Huset under Obama försökte sälja sina policys med cat-memes eller att den ryska regimens kanal Sputnik som en regel använder sig av giffar i sin kommunikation. De försöker anpassa sin kommunikation till detta.

Den fullständiga analysen hur väl Sverige anpassar sig efter utvecklingen ges det inte riktigt utrymme för här och nu. En preliminär slutsats får dock lånas av Donald Rumsfeld (från 2006 om Irak och Afghanistan):

Our enemies have skilfully adapted to fighting wars in today’s media age, but for the most part we, our country, our government, has not adopted… For the most part, the U.S. Government still functions as a five and dime store in an eBay world. There’s never been a war fought in this environment before.

Vi tänker väldigt, väldigt mycket på konventionell krigföring när vi tänker på vårt försvar: Gotland, JAS, stridsvagnar och de två brigaderna. Det har sin förklaring, bland annat att det är enklare och jämförbarare att simulera strid i konventionell krigföring. Det går ganska precist att ställa JAS mot SU-34 eller att simulera ett slag om Gotland på operativ nivå. Detta ger tyvärr kriget en tydlighet det inte besitter.

Missförstå mig rätt, alla dessa delarna är kritiska och måste tänkas på. Däremot är det extremt svårt att simulera både den politiska och den virtuella aspekten av modern konflikt. Hur konfliktfähiga är vårt politiska ledarskap? Hur reagerar våra politiska beslutsfattare på falska rapporter? Hur länge kan de stå emot upplevelsen av en extremt opopulär konflikt? Stödjer folket regeringen även när de uppfattar konflikten helt lönlös och redan förlorad? Eller provocerad Sverige? Hur mycket mänsklig och ekonomisk smärta uthärdar vi?

Det är svåra frågor. Jag har inget bra svar på dem som avslutning annat än train as you fight and fight as you train. Fast detta är inget avslut, det är snarare ett välkomnande av fyra år till med ett gott samtal i säkerhetspolitikens tecken.

Tips:

-Min artikel i Foreign Policy om krig i Europa är möjligt eller ej
-Boken Virtual Politics. Faking Democracy in the Post-Soviet World
-En utmärkt bok som inspirerat del av ovanstående Carnage and Connectivity: Landmarks in the Decline of Conventional Military Power
-En av mina favoritanalytiker Michael Kofman skriver utmärkt om Rysk strategi på War on the Rocks – The Moscow School of Hard Knocks.

Ny artikel om rysk krigföring

Nu har äntligen min och min kollegas artikel om rysk krigföring publicerats:

Jonsson, Seely, 2015, Russian Full-Spectrum Conflict

Den skrevs under tidig höst och är – paradoxalt nog – med akademiska mått mätt väldigt snabbt publicerad. Artikeln behandlar först en konceptuell diskussion om de sätt vi försöker förstå rysk krigföring på: Sjätte generationens krigföring, icke-linjär krigföring eller asymmetrisk krigföring etc.

Sedan analyseras rysk krigföring ifrån de olika aspekterna militär-, informations., ekonomisk- och politisk krigföring för att både få med gråzonsproblematiken och påverkan med militära och icke-militära medel.

Trevlig läsning!

Screen Shot 2015-03-18 at 23.18.46

Några ord om ett mord

Oppositionsledaren Boris Nemtsov mördades igår kväll på öppen gata i Moskva precis vid St. Vasily’s katedral. Enligt uppgifter blev han träffad fyra gånger av en passerande bil medan hans sällskap klarade sig utmärkt.

Han var en politisk veteran och en av de få oppositionella som höll hög profil. Han var en av arrangörerna av morgondagens (söndags) demonstration vilket kommer bli en temperaturmätare över vad det finns kvar av oppositionen som visade sig 2011-12.

Det stora diskussionsämnet är vem det är som gjorde och beställde mordet. Här ligger såklart Kremlin väldigt högt på listan. Vad som är en enklare att slå fast än mördaren (och då menar jag inte utredningen som Putin själv ska överse) är att slå fast att mordet skedde i ett Ryssland fyllt av hat.

Ett hat och fiendebildskapande som är stött av lagstiftning och lagens långa arm (som är regimens långa arm). Det riktar sig mot “femte-kolonnare” och förrädare som Nemtsov, mot immigranter, mot Ukrainare och mot Väst.

Jag minns att just det var en av sakerna Nemtsov betonade när jag hörde honom på Frivärlds konferens under våren 2013. Nemtsov betonade den inrikespolitiska nyttan av externa fiendebilder.

Om man föds med propaganda dagligdags att landet är under attack från ovannämnda onda krafter, så ser till slut individer som att det är det rätta att göra. I ett sådant läge måste ansvarsbilden breddas.

Det är inte bara personen med den rykande pistolen som är skyldig, det är personerna och systemet som korrumperar dennes världsbild och syn på rätt och fel som är medskyldigt. Nemtsov var en av de få som stod upp mot just det systemet.

Seminarium: Rysk propaganda

Idag kommer jag att medverka på ett seminarium på Försvarshögskolan om Rysk propagandaförmåga arrangerat av Svenska Psyopsförbundet och Försvarsutbildarna. Uppställningen ser ut som följande:

Första halvlek: 1700-1800 ca

  1. Oscar Jonsson, doktorand i krigsvetenskap, King’s College London – Propagandan i konflikteorin
  2. Joakim von Braun, expert på öststaternas underrättelsetjänster
  3. Ekaterina Kalinina, doktorand vid Södertörns Högskola – Rysslands kultur- och informationskrigföring
  4. Carl Bergqvist, försvarsbloggare – Rysk propaganda och informationskrigföring i praktiken

Andra halvlek: 1820-1920 ca

  1. Johan Wiktorin, ledamot Kungl. Krigsvetenskapsakademien – Svensk STRATCOM i en farlig tid
  2. Patrik Thomé, Överstelöjtnant / Chef för Psyopsförbandet – Psykologiska operationer i det nationella försvaret
  3. Fredrik Konnander, Senioranalytiker MSB – Påverkanskampanjer och psykologiskt försvar

Allting kommer att sändas live på videon nedanstående och kommer även att kunna ses i efterhand.

Ryssland och Väst – en systemkonflikt

För två veckor ställdes jag inför utmaningen att inför 200 närvarande på University College London debattera för propositionen att vi är på väg in i ett andra kallt krig. Vad jag kände var mitt starkaste argument var att konflikten vi ser har blossat ut idag mellan Ryssland och Väst (EU/USA) är systemisk. Det vill säga, om Väst hade dragit tillbaka sina sanktioner och accepterat skapandet av Ukraina som en rysk lydstat, hade inte konflikten varit över Detta är något jag betonat i olika forum, senast i denna podDet var inte över Ukraina den startade och det är inte i detta ovanstående scenario konflikten skulle sluta.

I dagarna har det debatterats om vem man skall lyssna på i Ryssland. Detta föranleddes av Korrespondenternas intervju av Sergej Markov, vilket ledde till kritik från Elena Namli, vilket i sin tur ledde till en replik av Elin Jönsson och team. Utan att gräva ner mig för djupt där vill jag säga: det är uppenbart att Markov ger ett budskap vars politiska efterspel och signalering är huvudmålet snarare än det precisa innehållet och med det ska media vara särdeles noga med hur man sprider. Samtidigt håller Markov en officiell position, inte tokrelevant, men hans uttalanden bedömer jag inte speciellt kontroversiella i Ryssland.

Men än viktigare ord än de ifrån regimens skrämselpersoner är orden från regimens ledning. Gång på gång slås vi i Väst av förvåning av ryska ledarskapet, men ifall man lyssnar ordentligt, kan man komma långt. Ex. varnade Ryssland om Väst erkänner Kosovo erkänner man Syd-Ossetien och Abchasien. Sedan kom förvåningen när Ryssland gjorde det. Två ryska militärteoretiker skrev detta i december 2013 om moderna krig:

The aggressive side will be first to use non.military actions and measures as it plans to attack its victim in a new-generation war. With powerful information technologies at its disposal, the aggressor will make an effort to involve all public institutions in the country it intends to attack, primarily the mass media and religious organizations, cultural institutions, non-governmental organizations, public movements financed from abroad, and scholars engaged in research on foreign grants. All these institutions and individuals may be involved in a distributed attack and strike damaging point blows at the country’s social system with the purported aims of promoting democracy and respect for human rights. in their propaganda efforts, these organizations can obtain information to engage in propaganda from servers of the Facebook and twitter public networks

Låter det bekant? På den noten är en grundkurs för var Rysslandsanalytiker ge sig på Putin’s Valdai-tal (i helhet med frågor), med hjälp av det jag ska återknyta till temat om systemkonflikten. Den grundläggande motsättningen ligger i synen på internationell säkerhet i allmänhet och europeisk säkerhetsarkitektur i synnerhet. Medan vi uppfattar att FN först började fungerade ordentligt efter Kalla Kriget ser Putin att efter Andra Världskriget var systemet starkt på grund av inte bara på vinnarnas rätt och en maktbalans, utan även på en ömsesidig respekt.

Reuters

Reuters

Ryssland, berättar Putin, ser att USA struntade i både respekt och maktbalans kastade systemet i djup obalans. Putin ser att “Essentially, the unipolar world is simply a means of justifying dictatorship over people and countries” och “international law has been forces to retreat over and over by the onslaught of legal nihilism”. Ett av det främsta medlen för detta är, i ryska ögon, Västs möjlighet att överkasta regimer med informationskrigföring, specialförband, skapta NGO:er och mutade politiska aktörer (se här för fördjupning om rysk syn på det moderna kriget). Med detta är Putin tydlig;

We had discussions …with the EU. …they simply told us: this is none of your business, point, end of discussion. Instead of a comprehensive but – I stress – civilised dialogue, it all came down to a government overthrow; they plunged the country into chaos, into economic and social collapse, into a civil war with enormous casualties.

Kring behandlingen av NGO:er säger han “This does not mean shutting the country off at all. Why did you think so? This is self-defence. …we are against political activity within Russia financed from abroad”. På den noten bör man såklart notera att utrikesministern Wallström kritiserade förra regeringen för att dra ner denna typ av verksamhet.

På den noten kan det nämnas att titeln på sessionen är talande nog “Nya regler eller spel utan regler”. Ifall inte nya regler upprättas kommer det internationella systemet bara bestå utav rå makt och symptomen för global anarki bara att växa. Putin uppmanar “it is time to start agreeing on fundamental things” vilket är ett annat sätt att rama in mitt argument att det finns en fundamental oenighet.

Suveränitet ser Putin som vägen framåt, vilket ska ses i kontrast med fundamentet av det Väst försökt bygga med tanken att ett lands suveränitet kan kvalificeras beroende på hur man behandlar sina egna medborgare, dvs humanitära interventioner. Förutom i det fallet, finns suveräniteten i grunden av folkrätten, Detta är något Ryssland själva vill skölda sig med, men har ingen som helst avsikt att låta stater i sitt nära utland åtnjuta. Det är även ett systemiskt problem. Mer generellt avrundar Putin att världen, nu baserad på globalisering av marknader, frihet och konkurrens, är en modell som tjänat de västliga länder som skapat den.

För att summera så ser President Putin det nuvarande internationella systemet som orättvist, osäkert och väldigt ogynnsamt för Ryssland. Min dysterkvistiga prognos säger att det kommer vara svårt att få en riktigt hållbar fred innan synen internationell och europeisk försonats. Med det så vet jag inte vad som är mest troligt; att Ryssland omdefinierar sin världsbild eller att Väst ger upp de senaste tjugo årens fundament i sin approach till internationell säkerhet. Men för att sluta där jag börja så vann jag, på gott och ont, debatten om att vi är på väg in i ett till kallt krig.

Försvarspodden III: Lärdomar från Ukraina, implikationer för försvaret

Till det tredje avsnittet av försvarspodden medverkar Johan Wiktorin från Kungliga Krigsvetenskapsakademin och temat är “Lärdomar från Ukraina, implikationer för försvaret”. Vi diskuterar olika aspekter av kriget i Ukraina och vad det har för betydelse för hur vi ska tänka kring Sveriges militära och icke-militära försvar. Inlägg som nämns i podcasten inkluderar:

Time for a Counterattack on the Kremlin, Johan skriver hos Prof. John Schindler.
Löfven förhandlar i Putins skugga, Johan på Expressen Debatt (från detta inlägg)
SÄPO varnar för ryska krigsplaner, SvD

På Twitter kan ni följa oss som @forsvarsakerhet och @OAJonsson. Försvarspodden kan följas via e-mail via knappen till höger på denna bloggs startsida (Följ via e-mail). Till första delen var Johans ljud lite brusigt, men det blir bättre därefter. Fortsätt komma med feedback och kommentarer, provar dubbla ljudkvaliteten till 128/kbps.

Podcasten finns tillgänglig genom följande sätt:

Högerklicka på denna länk och välj ladda hem.

– Följa via iTunes på denna länk, där kan man även prenumerera på podcasten. OBS: den synkroniserar inte direkt, så den kommer efter viss fördröjning där, alternativt kan man synkronisera feeden manuellt i iTunes och hitta avsnittet.

– Lägg in en manuell prenumeration genom addressen http://feeds.feedburner.com/forsvarspodden

– För Android telefoner rekommenderas appen Pocketcasts och då använder man följande länk http://pcasts.in/feed/feeds.feedburner.com/forsvarspodden (Tack SoldF-admin)