Efter ett dags inaktivitet är det dags att fortsätta serien Hotbilden om hur Sveriges och Rysslands säkerhetspolitiska öden är sammankopplade. På temat idag blir Rysslands roll i Baltikum och hur det påverkar Sverige. Lämpligt nog var jag hemma i Sverige i måndags på Frivärlds säkerhetspolitiska konferens om säkerhet kring Östersjön. Konferensen var ett gott inslag i den svenska debatten och klarspråket var uppiggande. Många av det viktigaste punkterna finns sammanfattade av Ivar Arpi i SvD. Även Mikael Holmström var där och intervjuade Lettlands försvarsminister och här är videon av hans tal. En bra artikel om Ryssland i Baltikum dök även upp i Sydsvenskan av Vibeke Specht.
Att jag namngett artikelserien om Ryssland och Sverige till hotbilden är lite motsägelsefullt då jag tycker debatten är missriktad om Ryssland är ett hot eller ej (Ring & Fresker diskuterar reder ut skillnaden mellan hot och risk på SvD). Snarare tycker jag relationen bör ses (för att upprepa mig kort) som två entiteter som försöker påverka varandra, Sverige försöker påverka Ryssland som enligt våra intressen och Ryssland enligt sina intressen. Möjligheterna att lyckas varierar tillsammans med entiteternas förändrande maktbaser.
Precis som Edward Lucas påpekade, och som jag instämmer med, ser Ryssland olika typer av instrument – cyber, espionage, politiska agenter, kriminell brottslighet, energiexport, finansiellt stöd till politiker m.m. – som en del av samma fenomen, påverkan, medan Sverige, grovt sett, hanterar dessa som olika fenomen och missar dess gemensamma mål. Denna typ av maktutövande kommer att vara som mest märkbart i Baltikum som är piskans ände i rysk-amerikanska relationer. En rysk regim som försvagas blir mer tvungen på att söka inhemska poäng med anti-västlig populistisk retorik, då blir det USA och baltstaterna det riktas mot.
Vad är de ryska intressena? För det första är Rysslands överordnade mål är att åter bli en stormakt med speciell hegemoni i sitt near abroad. Detta är inget de hymlar med (se här). Det största hindret för detta är baltstaterna som är både EU och NATO-medlemmar. För det andra är rysk ekonomi beroende av flödena i Östersjön. Cornucopia uppskattar att åtminstone 40% av rysk oljeexport och exporter för 1,000 miljarder SEK årligen (exklusive godstrafik) går via Östersjön och störningar på detta kan få lika allvarliga konsekvenser som den ekonomiska krisen i Ryssland. Det måste undvikas För det tredje har Ryssland uttryckligen åtagit säg att skydda etniska ryssar i utlandet och det finns cirka 1 miljon etniska ryssar i baltstaterna. För det fjärde gör Lettlands liberala ekonomiska lagstiftning en ideal mötesplats för Rysk organiserad brottslighet, ryska säkerhetstjänst och politiker.
Vad finns det för potential för konflikt? Ryssland använder sina minoriteter utomlands instrumentalt. Att anta att skydda dem i andra länder ger en anledning för intervention där andra mål kan vara viktigare. Interventionen i Georgien rättfärdigades delvis av behovet att skydda etniska ryssar (på temat). Det är snarare av maktskäl än av humanitära oroligheter som föranleder detta stödet, de kan visas på till exempel att Ryssland drar ner på vård, skola och omsorg för att finansiera sin upprustning. Detta problem förvärras av att det finns problem med etniska ryssars rättigheter och medborgarskap i baltstaterna på grund av viljan att tvätta bort Sovjetarvet. Just den viljan ledde till flyttandet av bronsstatyn 2007 som ledde till cyberattacken mot Estland. På samma sätt har de inte överenskomna gränser mellan Estland-Ryssland och Lettland-Ryssland använts instrumentalt för påverkan i maktspelet.
Dessa orospunkter, plus för att skydda de tidigare nämnda ryska intressena, kan alla föranleda att olika maktinstrument används. Mest troligt är mindre noterbara typer av maktutövning som informationsoperationer, men militär makt är ytterst i spektrumet.
Hur kan detta påverka Sverige? Svensk säkerhet är osökt kopplat till baltstaternas, både i teorin genom vår solidaritetsdeklaration och i praktiken genom faktumet att vid en eventuell militär konflikt skulle svenskt territorium användas vare sig med eller utan vårt godkännande. Det är, som tidigare nämnt, också Baltstaterna där väst-ryska relationer tar fysisk form. Ett exempel är oenigheterna över missilförsvaret som ledde fram till utplaceringen av S-400 i Kaliningrad (O-platsen 1, 2), något som hade en strategisk påverkan på svensk säkerhet. Ifall vi ser Ryskt inflytande med ryska värderingar som något negativt är Baltikum det första området att försöka motverka det, något som efterlystes av Lettlands försvarsminister.
—
I morgon kommer också Försvarsberedningens omvärldsanalys. Jag kommer naturligtvis få anledning att återkomma om den, men såhär dagen innan är mina förväntningar inte speciellt höga. För att vara ytterligare pessimistisk ska jag säga att även om ett insiktsfullt dokument utformas (ex. Kaukasiska lackmustestet) är implementeringen alfa och omega (ex. Kaukasiska lackmustestet bristande efterspel). Annika Christensen-Nordegren och Johan Wiktorin kommenterar hos Folk och Försvar så jag har höga förhoppningar på att slutsatserna blir synade i sömmarna.
—
Idag rekommenderas också Stefan Olsson som diskuterar Frivärlds opinionsundersökning som visar att 2/3 inte vet vem som har den bästa försvarspolitiken, men att de flesta tror att det är Moderaterna. Läge för Socialdemokraterna att föreslå höjningar? De knuffar i alla fall för mer allvar kring Ryssland
—
Bloggar: Försvar och Säkerhet, Skipper, 6:e mannen 1,2, Jägarchefen, Rolf Nilsson, Skipper
OAJonsson 
3 thoughts on “Hotbilden V: Ryssland och Baltikum”