Den politiska konflikten med Ryssland: Uppföljning

Det var glädjande att se läsarnas synpunkter i det senaste inlägget om den politiska konflikten med Ryssland genom nedanstående formulär.

 

Det går att se att ungefär 98,6% (i skrivande stund) väljer alternativ som inkluderar att stärka försvarsanslaget. Detta är i sig inte speciellt överraskande med tanke på att denna blogg har ett försvarsvänligt budskap samtidigt som varenda myndighet som granska försvarsanslaget pekar på en underfinansiering.

1,4% ser att Sverige borde inte spendera mer på försvaret och sänka sin ton mot Ryssland vilket är en överraskande låg siffra med tanke på ihärdigheten i kommenterandet på denna blogg och på Twitter som ger uttryck av åsikter i stil med att Ryssland agerar korrekt och att Väst är i en konspiration mot ett missförstått och defensivt Ryssland und so weiter.

Vad som ändå är mest intressant från denna undersökning, och en av de främsta anledningarna att jag hade den, är avvägningen om Sverige ska fortsätta driva så aktivt stöd för yttrandefrihet och demokratirörelser som I Ryssland uppfattas precis lika konspirerande som nedanstående ungefär

https://twitter.com/OAJonsson/status/481413118552444928

I denna avvägning ansåg en tredjedel att det är läge att bromsa. Tills vi har återuppbyggt ett trovärdigt försvar så är det ovist att fortsätta arbeta för sådant som startar konflikt. Som Freddy Lundmark uttryckte det:

Personligen ser jag att det är en väldigt svår avvägning. Det finns ett starkt moraliskt argument för att arbeta med dessa värden i Ryssland och det absolut bästa situationen för Sverige skulle vara ett Ryssland vars politiska institutioner reformeras.Tills det händer tror jag att situationen med ett Ryssland som kommer vara beroende av extern instabilitet för intern stabilitet kommer att kvarstå.

Å andra sidan är det väldigt svårt att se att demokrati och reform är något som kan införas utifrån. Det löper även risken att ge en chans att sänka trovärdigheten för de som arbetar för det intern genom att bli anklagade för att vara CIA-agenter och femtekolonnare och så vidare (vilket de i och för sig blir anklagade för ändå). Vidare så är konceptet demokrati i Ryssland fortfarande förknippat med Jeltsin, anarki och kaos (varför finns att läsa här, 2, 3).

I konklusion så har jag inget definitivt svar att ge på vad som bör göras i vårt förhållande mot Ryssland. Ja, förutom att se efter vårt eget hus i vårt civila och militära försvar.

 

 

7 thoughts on “Den politiska konflikten med Ryssland: Uppföljning

  1. Ryssland har fullt förståeliga skäl för sitt agerande och det lätt att argumentera för att väst är den aggressiva parten som drivit fram både Georgien- och Ukrainakrisen. Ryssland är historiskt en expansiv och imperialistisk stat som vi bör hålla oss väl med utan gå dess ärenden. Den balansgången kräver ett starkt försvar som ger oss säkerhet och respekt i Ryssland. Natomedlemskap gör oss till Rysslands fiende och USa:s lakej.

  2. Hej Oscar Jonsson. Jeg så dit indlæg i “Rysk Mosaik”. Din analyse, at Rusland er beroende af ekstern ustabilitet for at få intern stabilitet, virker som et interessant ræsonnement. Har du tid til at uddybe det, eller kender du eventuelt en lænke til et sted, hvor man kan læse mere om det? Hvad skulle hænde med Rusland, ifald alle omgivende lande var stabile? M.v.h.

          1. Den russiske argumentation minder faktisk om det sæt, man i det gamle Rom argumenterede for rigets stadige ekspansion på. “Barbarerne” var så farlige, at man altid måtte ud at pacificere dem. Det virker iblandt, som om ordet “fascist” har fået samme universalbetydning som “barbar”. Kanske tager man rollen som “det tredje Rom” ganske alvorligt 🙂

What do you think?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s