Reflektioner efter Försvarsberedningens rapport

Då har den efterlängtade rapporten kommit från försvarsberedningen och det är dags för uppföljningen på inför-frågorna. Jag har svårt att se att Ni läsare har missat de stormiga turerna i media då sättet denna har presenterats på kan ses som direkt kontrast med det jag rekommenderade i Hållbar Försvarspolitik 1A. Men nog om oenigheterna, Mikael Holström gör en bra lista på åtta punkter på vad man som i substans förändras, och nedan kommenterar återigen Johan Wiktorin, Skipper och Annika Nordgren Christensen.

1) Vad är det mest positiva ni fann i Försvarsberedningens rapport?

Johan: Omvärldsanalysen höll god klass och i någon mening blev den övergripande slutsatsen att försvaret behöver mera resurser. Det enskilt bästa förslaget var den nya grundutbildningen som därmed blir samma struktur som den gamla grundutbildningen. Det innebär att politiken har skaffat sig handlingsfrihet att kommendera plikttjänstgöring i framtiden om så krävs, samtidigt som man kan fortsätta med frivilligförsvaret; faktiskt ett briljant förslag.

Skipper: Det finns ett antal positiva saker i rapporten så som att man faktiskt pekar ut ett antal punkter på materielsidan som vi sedan länge vet är helt nödvändiga även om det är alldeles för små volymer.  Exempel är 10 ytterligare JAS 39E, en extra ubåt och anskaffningen av ny luftvärnsrobot samt eventuellt även kustrobot. Men det mest positiva måste ändå vara att beredningen till skillnad från regeringen anser att personalen på vissa håll behöver öka och inte minska. Ökad personalram för marinförbanden, fler GSS/K samt att man även ser över grundutbildningen och gör den mer lik värnpliktssystemet för att öka effekten och samtidigt minska kostnaderna.

Annika: Det är principiellt bra att det – i skuggan av pengastriderna – trots allt råder stort samförstånd om Försvarsmaktens inriktning. Det råder numer t.ex. samsyn om personalförsörjningen, vilket gör att man kan diskutera konstruktiva lösningar utan att fastna i baktunga diskussionen om hur beslutet om frivilligheten fattades etc. Det är också bra att man är överens om hur man ska beskriva den säkerhetspolitiska situationen.

2) Vad är det mest negativa?

Johan: Möjligen lite motsägelsefullt, men tyvärr orkade inte sakpolitiken rå på övriga politikområden detta valår. Man klarar inte av att omsätta omvärldsanalysen till riskhantering. Pengarna som föreslås förstärker den strukturella obalansen mellan uppgifter och resurser, särskilt som man föreslog tio nya Gripen och modernisering av en ubåt och två luftvärnsbataljoner. Resursbristen är särskilt besvärande i närtid med hänsyn till omvärld och vår faktiska förmåga.

Skipper: Det jag nämnde som farhågor tidigare har ju tyvärr slagit in. Man har definierat tydligt förändrat omvärldsläge, men man vill inte anpassa vårt försvar därefter och framför allt vill man inte betala för vad försvaret kostar. Att Cecilia Widegren uppenbart var helt fel person att leda en försvarsberedning har vi också fått bekräftat. Moderaternas agerande i den slutliga delen är skamligt och ytterst oansvarigt från mitt sätt att se på saken.  

Annika: Att vi nu ska försvarsplanera för att ta emot militärt stöd, men motsvarande planering och process för att ge stöd (läs: NATO) är fortsatt avfört från dagordningen. Vi har fortfarande ingen svensk säkerhetsstrategi att hålla i när åskan går (och investeringar ska vägas mot varandra) och självklart är det ett gigantiskt problem att inget parti är beredd att finansiera den Försvarsmakt som man beställer. Ett annat stort problem är det manifesterade och onyanserade återtåget till försvar innanför landgräns, särskilt som man beskriver försvars- och säkerhetsutmaningarna som så sammanflätade med omvärlden (men det är också ett problem att när man hävdar det, upplevs det som att man slarvar med närområdet och tar lätt på Ryssland, typ). Eller med andra ord: Antingen eller leder till varken eller. 

3) Om ni hade fått disponerat ytterligare en miljard, var hade ni placerat den?

Johan: Övningsverksamhet 500 milj och personalkostnader 500 milj (Hävning av RB 5).

Skipper: En miljard i sammanhanget hade faktiskt enbart gjort en marginell skillnad, om än inte oviktig. Jag hade oavkortat placerat den i materielspåret och anskaffat ett antal mindre robotbärande ytsridsfartyg i syfte att öka den skamligt låga numerären om sju korvetter som försvarsberedningen FORTFARANDE anser ska gälla trots att man definierat Marinen och Flygvapnet som ytterst viktiga för vår samlade försvarsförmåga.

Annika: Jag hade startat en tv-kanal med seriös folkupplysning om försvar, säkerhet, modern krigföring och krishantering. Försvaret av något – ett land eller en värdering eller vad det än må vara – börjar och slutar med vilja, kunskap och engagemang. Nej skämt åsido, jag hade lagt en halv miljard på att öka samhällets krishanteringsförmåga och robusthet i de vitala systemen – vilket i sin tur är avgörande för hur både det civila och militära försvaret står sig under prövningar. Den andra halvan hade jag givit Försvarsmakten att disponera för maximal operativ effekt, vilket troligen i närtid hade landat i ett rött sträck över besparingarna på personalsidan (RB 5).

—

Oscar: Jag ska missbruka min roll som blogginnehavare och tycka till lite trots att detta inte är min show. Det går bra att tala om tillskott, men en summa som 1 miljard är INTE stort i den svenska statsbudgeten (exempel), men det kräver politisk vilja. Vad Alliansen föreslog som innefattade 1,1 miljard till 2018 innebar enbart ett tillskott på 500 miljoner då det andra är omfördelning inom försvarsanslaget. I klarspråk, 500 miljoner extra om året först om fyra år är ingenting samtidigt som RB5 (besparing på 500 miljoner/år i personalutgifter från idag) ligger kvar, vilket ovanstående också var inne på.

—

Missa ej heller Annika i Aftonbladet

Bloggar: KKrVA, Grev hos Wiseman, Cecilia Widegren, Allan Widman, Staffan Danielsson, Statsmannen, Den sjätte mannen,