Rysk intervention i Ukraina del 4: I startgroparna

Olyckligtvis ökar spänningen på väg mot bristningsgränsen i Ukraina. Det ryska överhuset har nu med 100% för gett tillåtelse till President Putin att använda militär i Ukraina. Notera att detta är en tillåtelse och att beslutet har inte tagits ännu. Innan en eventuell insats skulle ske, skulle man rimligen se till att något som förefaller som en rimlig förevändning  förekomma.

En viktig fråga är om den eventuella insatsen begränsas till Krim eller sprider sig till de pro-ryska delarna i Kharkov och Donetsk där regeringsbyggnader övertagits och ryska flaggor hissats. Samtidigt har Ukrainas försvarsminister kallat de ukrainska trupperna på dess högsta möjliga beredskap. En annan av de viktiga frågorna nu är ifall det kommer att ta några steg att motstå en ökad rysk kontingent med det tveksamma stöd Väst givit dem.

Enhälligt godkännande att använda den ryska militären i Ukraina

Enhälligt godkännande att använda den ryska militären i Ukraina

De internationella samfundets kvarnar maler pinsamt långsamt. Visserligen har FN:s säkerhetsråd kallat in till ett krismöte idag om Ukraina men både NATO:s och EU:s ministrar väntar till och med måndag för sina möten. Det är ju trots allt helg och de kanske har gjort för mycket övningsdygn likt det svenska flygvapnet vid ryska påsken.

I förrgår skrev jag att Georgien var en stor framgång för Ryssland i dagens situation i Ukraina och det finns många paralleller. Främst visades att de överordnade US-ryska relationerna inte skulle offras för Georgien och att reprimander stannade vid hårda ord från EU. Det är svårt att se att Ryssland inte har denna erfarenhet i bakhuvudet precis på samma sätt som en liknande erfarenhet i bakhuvudet kring Ukraina kommer att vara med framöver.

Med den lilla kommentaren vill jag lämna er med några synpunkter jag fått in anonymt som betonar just balansen mellan appeasment och eskalering i maktkampen. Den anonyme vill betona att synpunkterna är NATO-kritiska och att situationen i Ukraina ej visar på Holmströms bedömning att NATO är lösningen utan att NATO är svagt och obeslutsamt.

“Självklart vill Ryssarna säkra sina intressen. De kan uppenbarligen göra det militärt utan att möta motstånd, så vad skulle de ha att förlora på att göra det? Att det som Jakob Hedenskog på FOI säger vore ett misslyckande för Ryssland att tvingas ingripa militärt är sen tidigare överspelat eftersom det misslyckandet redan var ett faktum när de förlorade allt politiskt inflytande i Ukraina när Yanukovych föll.

Precis som i Georgien väljer väst, NATO/EU att blunda för den ryska styrketillväxten tills den är ett etablerat faktum och ryssarna kontrollerar det de vill kontrollera. Vad har de förlorat på att återigen visa att de är beredda att ingripa militärt i närområdet? Om de fick vinter-OS som konsekvens av Georgien får de säkert sommar-OS som reprimand för Ukraina. 

Ryssarna vet att NATO inte är en spelare längre och kan lugnt göra vad de har lust med. USA:s enda tillfälliga offensiva marina resurs i Svarta Havet, USS Taylor, bekämpade ju sig själv för ett par veckor sedan genom att gå på grund, och USA är säkerligen noggranna med att inte störa Ryssland genom att gå emot deras önskan om att Amerikanska fartyg inte ska befinna sig på internationellt vatten i Svarta Havet under längre perioder än högst 21 dagar.

Det är på alla sätt tydligt att Rysslands egenpåtagna intressesfär accepteras av USA och NATO. Har man vingklipp sig själv så har man.”

14 thoughts on “Rysk intervention i Ukraina del 4: I startgroparna

  1. EU och NATO har bara förluster att vänta om man ingriper i Ukraina. Svarta Havsflottan har varit stationerad där sedan länge. Är det märkligt om Ryssland känner hotbilden?

    I första hand är detta Ukrainas territorium och beslut. Innan en LEGITIM regering tagit sansade beslut skall inget göras. Det finns ingen anledning att hetsa upp sig.

  2. OBS detta är inte politiskt eller moraliskt korrekt
    Detta är frågor baserade på rent ekonomiska motiv
    – Varför ska EU eller NATO stötta Ukraina?
    – EU behöver inte ett till fattigt land till som behöver enorma summor i stöd, EU har ju inte ens klarat av att integrera de senaste fattiga länderna
    – Vill EU verkligen ha Ukraina?
    – Är NATO berett att sätta in stora resurser och ta stora risker för ett land som är ändå längre ifrån ett NATO-medlemskap än vad Georgien var då det begav sig?

    – Är det inte i själva verket så att de västliga ledarna protesterar eftersom de måste – det skulle inte vara PK att inte protestera- men är någon beredd att göra något?

    – Jag tror jag vet en som kallt har kalkylerat med att svaret på den frågan är Njet

  3. Vad kommer NATO bestämma idag?

    Ref: http://nationalinterest.org/commentary/poland-nato-the-return-history-9336
    och “Clear and present danger”,
    http://www.state.gov/secretary/remarks/2014/03/222720.htm , och inga tveksamheter kring vad det är Ryssland gör.

    Problemet som jag ser det:
    Putin har varierande grad av misstro mot Västs närmanden mot hans bakgård. Ett EU:ifierat eller NATO:ifierat Ukraina borde vara off-limits för honom.
    För NATO däremot, måste ju det vara oacceptabelt att Putin börjar återbygga forna Sovjet.
    Och var går gränsen? Ska Ukraina offras, men var ska gränsen då dras? För Sveriges del är väl det omedelbara hotet att Ryssland följer uttalandet igår från Ryska Ortodoxa Kyrkan kring “Alla ryssar förtjänar att bo i ett och samma land” — och de menar förstås inte att dela ut flygbiljetter till Ryska expatrioter — och t.ex. nnekterar Lettland och Estland.

    Polen har tydligen varnat för detta som har varit klart och tydligt uttalat från Ryssland, kring partitionering av Ukraina om Ukraina väljer Europa-vägen snarare än Euroasia-unionen.

    Var ska NATO dra gränsen?

    Hur mycket land ska Putin få återerövra?

  4. Ett par reflektioner

    Tillvägagångsättet med intensiv propaganda och ”smyginvasion” är naturligtvis mycket begåvat. Det smyginvaderade landet och omvärlden blir obönhörligen tvåa, och måste hela tiden förhålla sig till redan inträffat faktum. Där ser man vad militärmakt kan åstadkomma utan att skott avlossats (ännu…). Detta oroar säkert alla länder med ryska minoriteter inom sina gränser. Kan dock inte tänka mig att det är lika effektivt mot länder och områden som saknar befolkning som identifierar sig som ryska.

    Om inte Ukraina tar striden så blir nog Krim en Rysk lydstat, ensidigt utbruten ur Ukraina och erkänd av få. Och sedan kommer säkert en ”folkomröstning” om anslutning till Ryssland. Om Ukraina väljer att ta väpnad strid vet i fasen hur detta slutar. Antagligen vill inte Ryssland ha en blodig konflikt, frågan är dock om Putin kan dra sig ur (tillbaka till de baser som Ryssland hyr) och rädda sitt mycket känsliga ansikte, eller om det är så illa att det inte finns någon återvändo.

    Omvärldens omedelbara reaktion kommer nog att begränsas till ord, och eventuellt lite sanktioner. På längre sikt blir konsekvenserna betydligt alvarligare. Det blir nog ett antal länder i Europa som kommer att satsa mer på sitt försvar framöver. Så mycket för att NATO ska ha ”fokus syd”! (jag tar därmed tillbaka vad jag skrev – att det finns en logik med sydfokus i nuläget).

    En annan aspekt är att Ukraina liksom Sverige tämligen intensivt har deltagit i internationella sammanhang, och liksom Sverige hoppats att därigenom bygga upp ett sorts politiskt ”säkerhetskapital” hos tänkta skyddsmakter. Vi får se vad det är värt – personligen tror jag att det inte är värt någonting. Antingen är man med i en allians, eller så är man ensam…

    /Fredrik

  5. Pingback: Rysk intervention i Ukraina del 9: Underliggande ryska motiv | Säkerhetspolitiska Reflektioner

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s