Rysk intervention i Ukraina del 5: Politiska mål och progaganda

En dyster utveckling i Ukraina fortsätter. Ryska styrkor har nu tagit över en radarstation och en flottanläggning av den ukrainska militären vilka de tömmer på vapen och innehåll. De ukrainska ledarna uppmanas ta sida med halvöns legitima ledare (Guardian).

Samtidigt kommer det besked att Ukraina genomför nationell mobilisering och kallar in alla sina militära resurser. Detta är viktigt därför att, som jag betonade, det är försvaren som väljer när krig börjar, då man har valet att inte motstå och ge angriparen dess politiska mål (någon misstolkade detta att jag menade att Ukraina är angriparen, så är inte fallet).

Vad är då Rysslands politiska mål?  Talet som deras ambassadör gav vid FN:s säkerhetsråd är väldigt tydligt med Rysslands syn (via Interpretermag):

  • EU och USA underblåste protesterna och bidrog till revolten;
  • Överenskommelsen med Janukovitj innefattade att han skulle ha makten till valet;
  • De beväpnade militanterna bröt denna överenskommelse genom att inta regeringsbyggnader, därför är:
  • Janukovitj den legitime ledaren av Ukraina och nuvarande regering är radikaler;
  • “Kiev” skickar provokatörer till regeringsbyggnaderna i Krim;
  • Krimregeringen har bett Ryssland att intervenera och upprätthålla ordningen. Ryssland har gjort så för att Väst hjälpte att ta bort ett demokratiskt vald president och placerat radikaler i ledning.
  • Kontentan är för Ryssland: internationella samfundet måste hjälpa till att ta bort radikalerna och fortsätta enligt 21/2 överenskommelsen (inkl. Janukovitj).
  • Om detta ej sker kommer ryska trupper att försvara Krim och möjligen attackera Kiev  för att få detta att ske.

(se även gårdagens diskussion om Krim som de facto-stat)

Det är glasklart att Rysslands uttalade politiska mål är väldigt ambitiösa. Att marschera hela vägen till Kiev kan låta otroligt idag, men hittills har Ryssland knuffat och knuffat tills motstånd har kommit. Ser vi då någon bättring på fronten motstånd?

Förutom Ukrainas mobilisering har Presidenterna Obama och Putin hade ett 90 minuters telefonsamtal där Obama förklarade att “fortsätta kränkningar av Ukrainas integritet och suveränitet skulle påverka Rysslands internationella ställning negativt”, vilket låter föga skrämmande i mina öron.

Ett hårdare uttalande kom från John Kerry där han rakt ut benämnde Rysslands agerande som invasion och ockupation. Vidare diplomatiska åtgärder är att USA och Kanada skippar G8 i Ryssland och Kanada drar tillbaka sin ambassadör och USA. Detta är dock både lite och sent.

Eftersom Väst inte ser ut att vilja närma sig ett militärt svar finns ett intressant alternativ att svara på är att överväga riktade sanktioner mot ryska ledarskapet. Ryssland är ett väldigt toppstyrt system där Putin beror på stöd av ledande maktpoler (kort analys här) som i sin tur har placerat mycket av sina tillgångar och i vissa mån familjer i Väst.

Galeotti

Galeotti

Som många säkerhetspolitiska debattörer påpekat kan extern intervention vara medel för att motverka interna oroligheter, något som Ryssland har haft en hel del av och väntas få fler med en krisande ekonomi där inflationen vida överstiger tillväxten. De är svaga för sanktioner.

Ytterligare måste det massiva informationskriget belysas. Propagandan från Ryssland öser in och rationaliteten för detta går att återfinna i långtgående rysk militär teori med  som start från Suvorovs fokus på moralen som det viktigaste dimensionen i kriget, men främst efter Tjetjenien betonar vikten av interna och externa psykologiska operationer/propaganda för att behålla stödet för kriget.

Exempel är Russia Today som rapporterar om storskaliga avhopp:

RT

RT

Screen Shot 2014-03-02 at 10.54.22

Ett till exempel är hur man har hackat sidan för den högra sektorn i Ukraina och postat en vädjan till Doku Umarov – den ökände terrorledare för det Kaukasiska Emiratet – att hjälpa Ukrainas frihetskamp.Detta är något som definitivt bygger stöd för en tuff rysk linje då många ryssar lever under terrorhot i Ryssland (minns Domededovo eller Volgograd). Slutligen tog Ryssland snabbt kontrollen över TV stationen i Simferopol. Detta följer det primära fokuset som ges på informationskriget. 

Kalle Kn

Kalle Kn

Det teoretiska möjligheten kvarstår att Ryssland gör helt om och återvänder till sin bas i Krim då man redan uppnått mycket – visat beslutsamhet och vad man är redo att göra för sitt inflytande – utan att fått för stora kostnader, men givet Rysslands politiska mål nämnda ovan och det ringa motstånd de mött hittills lär det dröja…

Och på en slutnot:

F&S

F&S

22 thoughts on “Rysk intervention i Ukraina del 5: Politiska mål och progaganda

  1. Tror tyvärr redan skadan har skett med tanke på fortsatt samarbete med Ryssland, oavsett vad som händer nu. Estland, Lettland och Litauen kommer med största sannolikhet begära ytterligare Nato-styrkor på sina territorier, vilket i sin tur kommer uppfattas som en provokation av Putin. Tror vi snart kommer se ett klassiskt säkerhetsdilemma utspela sig framför våra ögon.

  2. Problemet med analysen är brist på tillförlitlig information. Allt är spekulationer. När Georgienkriget bröt ut tog det flera veckor för media att ge en mer eller mindre objektiv bild. Idag är de flesta överens om att Rysslands intervention 2008 var befogad. Läs exempelvis Heidi Tagliavinis rapport.

          • Fram till 2004 var det ingen (varken Ryssland eller Georgien) som bröt mot Sochi-avtalet från 1992. Sydossetien var erkänd (av Georgien) som konfliktpart. Ryssland hade enligt avtal rätt till truppnärvaro. Georgien hävde avtalet först 2008.

    • Det var snarare tvärt om. I början trodde de flesta att Georgien hade provocerat fram en militär konfrontation med Ryssland. Idag vet vi bättre och de flesta tycker/tror/vet att det var Ryssland som provocerade fram konfrontationen. Vidare finns det mycket mer journalister på plats än vad det någonsin fanns i Georgien. Då ‘väst’ hade en mycket stor bevakning av protesterna i Kiev vart det enkelt att åka till Krim. Ta bara Svenska media, både SVD och SVT har korrespondenter på plats.

      • Sammanhanget försvinner utan “Fuck the EU” som i mångt är kärnan i det jag skrev. Och det är en citat som du vet. Om det är det som är problematiskt så kan du byta uttrycket mot “F**k the EU” eller vad du nu anser vara lämpligt.

          • Och det inses med lätthet att “fucking EU kan…” syftar på citatet och stormaktens syn att man gång på gång kan grisa ner hur man vill runt omkring sig och sedan låta EU städa upp samtidigt som man förvägrar/saboterar EU få ha sin röst hörd och idka inflytande i diverse sammanhang. Jag har en känsla att det inte är “fucking” som stör utan budskapet. Må så vara, måtte enbart eufoni ljuda bland kommentarerna.

          • Isf kan jag ha läst slarvigt men jag uppfattade det som invektiv. Åsiktsbredd uppskattas och det kan du se bland kommentarerna på denna blogg.

          • Har jag fel i mitt antagande så får du gärna posta mitt första inlägg med alla fuck/fucking EU utbytta till ******** så ingen tall illa vid sig.

  3. Pingback: Rysk intervention i Ukraina del 7: Folkrätt eller rätt folk? | Säkerhetspolitiska Reflektioner

  4. Pingback: Rysk intervention i Ukraina del 7: Folkrätt eller rätt folk? | Säkerhetspolitiska Reflektioner

  5. Pingback: Rysk intervention i Ukraina del 9: Underliggande ryska motiv | Säkerhetspolitiska Reflektioner

  6. Pingback: Rysk intervention i Ukraina del 11: Georgien 2.0? | Säkerhetspolitiska Reflektioner

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s