Rysk intervention i Ukraina del 3: Kolera!?

Att en sekund är en sekund är svårt att bestrida, men tidens gång upplevs ändock subjektivt. En minut på eldpostpass upplevs som ett dygn, ett dygn att bevaka Ukraina upplevs som en minut. Det är mycket pågår men en god översikt och möjliga utfall ges av Johan Wiktorin i hans inlägg från idag. Jag siktar på att vara kortfattad om de stora händelserna och avsluta med bedömning nedan.

— Vad pågår?

Det första är givetvis att Ryssland har förstärkt sin militära position med 6,000 nya trupper och börjat “hjälpa” med säkerheten för lokala regeringsbyggnader. Strategiska byggnader så som TV-stationer och flygplatser har tagits över. Detta visar att informationen att flygplatserna var åter i ukrainsk kontroll som kom från Ukrainas inrikesdepartement igår som jag använde igår ej gäller.  Enligt TT och Reuters via SvD har Ryssland kontroll över flygplatsern i Berbek, Simferopol och Kirovskoje.

Den andra är att det krimska parlamentet har tidigarelagt en omröstning om dess status – dvs. vilken grad av självstyre eller vilket land de ska tillhöra – från 25 maj till 30 mars. 

Det tredje är att Janukovitj höll en presskonferens där han betonade Rysslands rättigheter att agera i Krim men även att han var överraskad att President Putin hade varit så återhållsam i krisen (sic). Janukovitj har bränt det mycket av sitt kapital i de flesta politiska cirklarna i Ukraina. Dock kan han hävda sin legitmitet som Ukrainas president och bjuda in ryska trupper samt i ett vidare destabiliserat/delat Ukraina spela en återvändande roll.

Det fjärde är att Obama höll ett tal om situationen där han talade i konditionalis (rysk militär intervention skulle vara) och gav ett svagt intryck. Detta är mycket oroande då USA är nyckeln för att en utkomst kort om rysk de facto-annexering. Men som Loukas C påpekade så ser nog USA inte att det är värt att gå i klinch med Ryssland över Krim och samtidigt spoilera alla chanser till framgångar i Mellanöstern där så mycket av Obamas fokus varit. 

Den femte punkten som är den första som är mer positiv är att EU ledare har börjat engagera sig tydligare. Carl Bildt är desto tydligare , Storbritanniens utrikesminister Hague anländer imorgon söndag till Kiev, Catherine Ashton på måndag, och Radek Sikorski har förkortat sin Iranresa för att hantera situationen i Krim.

Den sjätte punkten som är en joker i leken är Krims tatarer. När tumultet i Krim började lyckades de den 26/2 mobilisera upp till 15,000 och fördriva de pro-ryska elementen vid parlamentet i slagsmål där tegelstenar och glasflaskor användes som tillhyggen. Det var efterföljande natt parlamentet ockuperades. Detta visar att de har enighet och disciplin. Deras ledare Chubarov krävde att rysk militär återvände till sina baser och de kan komma att spela en viktig roll som insurgenter i ett Krim där ingen annan agerar.

Till syvende og sidst strömmar det in rapporter om stora folkliga protester och oroligheter över Krim. Obekräftade uppgifter säger att det tagit över stadsförvaltning i Kharkov. Denna typ av oroligheter på gatan kan både stärka Ukrainas vilja att försöka återupprätta kontroll eller Rysslands case för att göra detsamma. Demonstrationen i Donetsk verkar ha upphört väldigt plötsligt.

— Bedömning:

Det är hög tid att uppdatera min ursprungliga bedömning; jag bedömde i det läget en rysk intervention ej trolig och jag skrev att Ryssland hade allt att vinna på att få en intervention som förestående och att Västs reaktion var avgörande.

Nu har Ryssland testat både USA:s, EU:s och Ukrainas beslutsamhet och man knuffar och knuffar tills man får motstånd vilket hittils har uteblivit. Vad som i början, i mina ögon, framstod som en otydligt agerande börjar peka mer och mer att en målsättning har överenskommit. Detta är scenariot jag igår benämnde kolera, ett de-facto självständigt Krim. Detta stärks bland annat av att underhuset i Duman börjar kalla på Putin att stabilisera Krim. 

De facto-självständigheten kan både finnas formellt inom Ukraina och med en självständighetsdeklaration. Det ska mycket till för att flytta ryska enheter militärt när de nu parkerat sig med inbjudan av de lokala Krim-regeringen, det trots allt är det en kärnvapenmakt vi talar om. De flyttar nog sig inte förrän de fått en bestämt pro-rysk ledning på plats säkert mer förmåner därtill.

Ett de facto-självständigt Krim som bjuder in Ryssland att bidra med säkerheten ger eko av ett mönster vi sett i Sydossetien, Abchazien och Transnistrien där ryska “fredsbevarande trupper” varit orubbliga i ett tjugoårsperspektiv och för övrigt en av huvudandledningarna att CFE-avtalet till sluts bröts.

Detta har varit ett stor strategisk tillgång för Ryssland då det tekniskt utesluter medlemskap i NATO och EU men även bibehåller rysk inflytande och värdnationen försvagad. Undantag har dock gjorts med t.ex. Cypern men i fallet Georgien skulle man få en konflikt på sig direkt.

I slutändan är det att fråga sig om vågen som balanserar mellan pest (krigsrisk) och kolera (de-facto självständigt Krim, har vägt över för mycket åt kolera?

A thing of de-facto independence is a pain forever – Parafraserad Keats.

På temat: Försvar och Säkerhet, Cornucopia 1, 2, Lång och gedigen bakgrund på Väst-Ryska relationer signerat Jägarchefen