Hotbilden VI: Rysk syn på informationssäkerhet

Hur de svenska och ryska synerna avviker sig från varandra är symptomatiskt både på den höga grad av ömsesidig misstro som råder och den politiska konflikt ligger till grunden mellan de två länderna. Det styrande dokumentet för cybersäkerhet i Ryssland är deras informationssäkerhetsdoktrin antagen år 2000. Detta är intressant från ett par anledningar: den ena är att den är 13 år gammal men fungerar lika väl som styrande dokument idag trots den utveckling som varit sedan dess; den andra är att det visar på en bredare rysk syn på säkerhet och krigföring (och gissningsvis därav dess  fortsatta relevans). Jag skulle säga att den återspeglar tänkandet från en av Clausewitz passager “War is nothing but a duel on an extensive scale” och vilka medel och hur som används i den duellen är snarare en praktisk fråga. Detta skulle jag säga står i skillnad med hur “Väst” uppfattar ting som krig, fred, köp av bolag och mediastationer, organiserad brottslighet och korruption, dessa saker kan vara vad det är i sig själv, men det kan också vara en del i duellen. Denna föreställning förstärks av att informationskrigföring (inklusive maskirovka) skall bedrivas både i tider av fred, förberedelse för krig och i krig.

Effektiviteten av informationskrigföring har jämförts i Ryssland massförstörelsevapen då den har förmågan att desorganisera en stats funktion samt påverka mentalitet och moral hos ens befolkning. Det ses också som väsentligt att motverka psykologisk påverkan inhemskt och det är del i förklaringen att media han förstatligats. Det som är mest intressant i den ryska synen är att man kan definera information som är negativt för regeringens policy och stabilitet, ryska värderingar och information som kan influera den socio-humanitära sfären, som hot mot Rysslands informationssäkerhet. Säkerhetshot. Informationskrig, enligt den ryska väpnade styrkornas konceptuella dokument kring informationssäkerhetsaktiviteter (finns här) är:

Bloggrannen Jägarchefen skickade över en intressant länk från Foreign Military Studies Office kommentar på kring hur Ryssland ser på informationssäkerhet. Författaren skriver att det finns en syn i ryska säkerhets-etablissemanget att USA använder internet och sociala medier till att skapa kaos där det passar dem samt att varje byte med datatrafik kommer med en prislapp. I tider av den nyligen uppdagade skandalen kring NSA:s PRISM-program och sociala mediers betydelse under den arabiska våren går det att  förstå vart den ryska osäkerheten kommer ifrån. En representant för det ryska försvarsministeriet föreslog rakt ut på en FN konferens att främjande av subversiva idéer på internet mot en regerings policy i demokratifrämjandets namn kan kvalificera som aggression. Detta  var ett starkt uttalande, men frågan är hur mycket det avviker från den rådande synen hos det ryska ledarskapet. Vad som är klart är att det finns en bred syn på hot.

Vad är Sveriges roll i det hela? Friheten på internet har varit en prioritet för svensk utrikespolitik och kanske Carl Bildts favoritfråga. Sverige har startat och driver olika initiativ för att främja den (exempel). Att denna hållning främjar vår politiska konflikt med Ryssland kan utläsas från ovanstående men också visas genom det konkreta exemplet av Kavkaz Center. Centrumet började operera från Sverige efter att de blivit nedstängda i Litauen 2004 efter ryska påtryckningar och efter anklagelser om hatbrott. Kavkaz Center är det Kaukasiska Emiratets nyhetsportal, en paraplyorganisation som kämpar för att ena Norra Kaukasien i ett muslimskt emirat. Emiratet figurerar på USA:s topplista över världens mest efterlysta terroristorganisationer och av FN bedömt associerad med Al-Qaeda. När Sverige skyddar sändningarna från en sådan grupp in till Ryssland går det att förstå hur idéer som yttrandefrihet på internet får en dålig smak munnen och skapar misstänksamhet. Detta var något Lavrov påtalade senast förra månaden i mötet i Kiruna (hittade detta bara i icke-pålitlig rysk media så jag ska ej svära på det)

Vad betyder det att en av prioriteterna i svensk utrikespolitik uppfattas som ett säkerhetshot i Ryssland? Det är inte långsökt att säga att dessa oenigheter förstärker den politiska konflikten mellan Sverige och Ryssland, men vad det doktrinellt tillåter för medel för att svara på är något som säkerligen enbart de ryska ledarna vet och något som underättelseanalytiker sitter och funderar på. Dock vore det synd att inte spekulera, så här kommer min spekulation.

Att Sverige på nätet utövar något som klassas som säkerhetshot tror jag doktrinellt rättfärdigar ett svar. I det svaret tror jag val av medel snarare är gränssättande av praktiska bekymmer snarare än att man ser olika arenor som väsenskilda, det pågår inom samma duell det vill säga. Nu är givetvis det inte så att Ryssland kommer att attackera hela Sveriges internetstruktur, men jag skulle säga att det rättfärdigar ett snäpp högre intensitet i till exempel informationskrigföringen mot Sverige (som vi minns ses som får utövas i fredstid). Mer precist än så kan jag ej gissa. Detta är inte ett argument mot att arbeta med yttrande- och internetfrihet, men bör man vara tydlig om riskerna det medför och säkeställa att man har det maktfundament som kan behövs för den konflikten.

Det kanske är läge att fundera kring ett psykologiskt försvar igen?

—

Läsvärt av F&S om rysk krigföring och Magnus Wakander hos F&S om att möta hybrida hot. Se också under fliken Ryssland och cyber här i fördjupningen och resten i serien Hotbilden. #svfm