Det är ekonomin, dumsnut!

För närvarande är den ryska ekonomins välmående centre of gravity i konfrontationen mellan Väst och Ryssland. För varenda möjlighet Ryssland hittils har haft att deskalera vid förhandlingar, har man inte visat tillstymmelsen av intresse att göra så. Snarare tycks människoliv, rubel och ett instabilare Ryssland vara ett pris värt att betala för geostrategiska fördelar och inrikespolitiska vinningar.

Samtidigt som dystrare siffror kommer från den ryska centralbanken blir likaledes rapporterna från Östra Ukraina dystrare. S&P har nedgraderat Rysslands kreditvärdering till “skräpstatus” och Ryssland fortsätter eskalera och utvidgar fronten mot Mariupol med en substantiell mängd tyngre vapensystem i Jens Stoltenbergs ord (läs Wiseman om de senaste avancerade ryska luftvärnsystemen SA-15 och Pantsir i Ukraina).

Screen Shot 2015-01-31 at 22.38.58

Från och med nyår har den ryska rubeln fallit från 59,6/$ till 69,6/$ och priset på Brent-olja $58/fat till $52,99/fat. Enbart under detta året innebär detta ett fall på 15% respektive 9,5%. Rysslands krisbudget är beräknad på $70/fat vilket är en 25% prisökning.

Precis som det senaste inlägget förutspådde var krisbudgeten baserad på neddragningar i välfärden till förmån för de militära utgifterna. 10% av samtliga av de federala utgiftsposterna ska skäras ner på förutom de av “speciellt betydelse”, vilket främst är de militära .

Att man väljer att lämna den ambitiösa upprustningen oberörd – samtidigt som reallönerna har sjunkit 9% och konsumentpriserna har ökar 13% – är mer än indikativt på hur man ser omvärlden och den nära framtiden. För Ryssland är kriget en verklighet och då inte enbart det pågående och begränsade i Östra Ukraina utan det framtida eventuellt storskaliga i egentligen vilken riktning som helst, men nog främst mot Väst som man ser konspirera för en regimöverkastelse i Ryssland.

Grovt sett kan man se tre utfall: Ukrainas motståndsvilja bryts, Rysslands vilja bryts av ekonomisk kris eller en förhandlingslösning. Ifall det sistnämda inkluderar erkännande av Krim som ryskt och/eller autonomi med veto i Östra Ukraina samt en de facto frusen konflikt, får det ses som att Ryssland uppnår sina mål.

Frågan är således vilket scenario ser värst ut för Sverige, ett Ryssland som får vad man eftersökte med sin aggression med ett besegrat Ukraina med en sjudande konflikt eller ett imploderande Ryssland? Som händelseutvecklingen ser ut blir en försoning förhandlingsvägen mindre och mindre trolig.

Tillägg 12.06:

Ryssland: I tider av kris

Det allvarliga läget i den ryska ekonomin leder osökt in på vad det kan få för konsekvenser. Detta inlägg har legat och jäst ett tag efter jag skrivit om ryska ekonomin (1,2,3) och efter ha läst Johan Wiktorins krönika i DI där han påtalade att den senaste gången Saudiarabien flödade marknaden 1985 så föll Sovjetunionen.

Idag är oljepriset nere på $56,42/fat vilket är hälften mot ett halvår sedan. Den ryska budgeten är beräknad att vara i hamn vid $100/fat (vilket jag tror var optimistiskt). Den federala budgeten är baserad till hälften av de direkta intäkterna från gas och olja (som är sammankopplade), men mer så med de sekundära effekterna i form av konsumtion och företag kopplade till industrin.

Med detta har minst 25% av den federala budgeten försvunnit i ett slag. Som ett sammanträffande är det storleken på utgiften för de väpnade styrkorna. Rent teoretiskt skulle man då kunna stoppa det för att få balans i ekonomin. Nu är ju det inget som kommer hända. Dels inte för att man ser sig själv hotade av Väst, men även för förhoppningen att spill-over effekterna den ryska vapenindustrin ska vara motorn som driver den teknologiska och ekonomiska moderniseringen av landet i övrigt.

Nej, snarare är det, i vanlig ordning och till folkets nackdel, vård, skola och omsorg som får stryka på foten (WW 1, 2)  Men vad kommer det folkliga missnöjet att leda till? Detta är lite av miljonfrågan för närvarande. 

Å ena sidan kommer detta vara mycket kännbart bland de ryska folket vars pensioner, löner och besparingars värde kommer att minska kraftigt medan priserna enbart ökar. I enlighet med statsvetenskaplig forskning är det just när försämring i levnadsstandard uppstår revolutioner blir vanligare (ex. arabiska våren när matpriserna steg väldigt mycket).

Å andra sidan har ryssarna i närtid uthärdat ekonomiska kriser. Paniken är inte total, utan man vet vad man ska göra, samtidigt som man effektivt skiftar skulden till Väst. Detta i kombination med ett civilsamhälle vars enda större mobilisering efter självständigheten skedde vid valen 2011-2012 och har inte lyckats upprepats sedan dess.

När oljepriserna skenade 2003, blev regimen än mindre beroende av folkets stöd. Med ökade direkta intäkter kunde den ryska regimen snarare försöka isolera sig från folket än att söka deras stöd. Man kunde berika sig och den styrande eliten utan att vara för beroende av skatter. Dock, enligt denna logiken bör det fallande oljepriset leda till motsatt händelseutveckling, regimen blir mer beroende av folket vilket ökar folkets makt.

De två scenariona som skulle kunna ledad till större omvälvningar i Ryssland är en folklig uppresning och en maktkamp inom eliten. Det sistnämnda låter vid handen mer troligt, men samtidigt är elitens maktbas oftast ingen egen utan beroende på deras formella position. Exempelvis leder Igor Sechin Rosneft, men avsätts han från sin formella position tappar han sina inkomster och sin makt.

Detta ger en viss resiliens i systemet, men samtidigt är det troligt att systemet styrka prövas. Eliten, framförallt affärseliten, förlorar miljardbelopp. Det finns delar av säkerhetsapparatseliten som är väldigt missnöjda med kriget i Ukraina – vad kommer ske när nationalistvoluntärerna känner sig svikna från Kremls stöd och återvänder till Ryssland? – men framförallt kommer gemene ryska Fyodor och Valentina att lida.

Vid tider av ökat missnöje i Ryssland kan det mesta hända. Ryssland är, som det är, en koloss att försöka styra. Det ryska ordspråket lyder “Ryssland är inte svårt att styra, det är bara lönlöst”. Hur kombinerar man de starka nationalistiska strömmarna med det väldigt multinationella land Ryssland är och i synnerhet måste vara för att lyckas med Euroasiatiska Ekonomiska Unionen?

ussr_ethnic

I ungefär tjugo av Rysslands åttiotre territoriella enheter finns det en minoritet eller en nästan icke-existerande rysk befolkning. Vid tider av djupare oro i huvudstaden, skulle de kunna vara de första att se sin möjlighet, här ligger de nordkaukasiska områdena, Tatarstan och Bashkortostan högst på listan.

Det är scenariot disintegration ryska militärstrater och statsmän har fruktat sedan Sovjetunionen och Jugoslavien bröts upp, och inte ett otroligt utfall vid intern konflikt. Det behöver inte nämnas att ett disintegrerande Ryssland med uppemot 10,000 kärnvapenstridsspetsar och stora mängder vapen är livsfarligt för europeisk och internationell säkerhet. Har vi i Sverige planer och höjd för en sådan utveckling?

The Blame Game

Det börjar framgå med all önskvärd tydlighet att läget i den ryska ekonomin förvärras dramatiskt. Det är något jag varnat för i början av oktober, i början av november och senast i fredags. Sedan i fredags har den ryska reporäntan chockhöjts till 17%, vilket enbart lugnade marknaden i två timmar medan rubeln fortsatte falla.

För att sammanfatta det viktigaste från ovanlänkade inlägg, en ekonomi faller inte linjärt utan exponentiellt. Förloras förtroende för marknaden stoppas investeringar och pengar flyr vilket snabbt försämrar krisen. Det enda som går att använda är Rysslands reserver, men de kan försvinna förvånande fort då de behöver rädda alla de viktigaste företagen och banker vars lån kan ha blivit dubbelt så dyra medan deras värde och inkomster faller. Exempelvis fick man plöja in 55 miljarder rubel i Rosneft i oktober. Visst är inte Ryssar så oroliga för en finanskris säger de själva. Det är sant att de är ett kärvt folk, men det går inte att driva en ekonomi på karghet.

Den mest intressanta aspekten är hur en eventuell finanskris kommer att förstås och säljas i Ryssland. I ryska militärteoretiska alster beskrivs hur ekonomiska maktmedel är en av de viktigaste medlen i 21-talets krigföring. Ett konkret exempel är hur man kan åsamka ett land en stor stadsskuld som försämrar landets ekonomiska utveckling. Detta bör läsas som en referens till finanskrisen 1998 då Ryssland fick en enorm stadsskuld som man gjorde sig av med, nästan i panik, när oljeinkomsterna började flöda 2003. Det är så händelsen, bland vissa, har blivit konstruerad i efterhand.

Detta knyter in med vad en skärpt FOI-forskare förklarade för mig att i Ryssland tror man inte att saker bara händer. Med en konspiratorisk världssyn som inte accepterar komplexitet förväxlar man att utkomst med intention. Det är del av varför man inte kan acceptera färgrevolutionerna, arabiska våren och senaste revolutionen i Ukraina som folkliga och spontana revolutioner. Man ser att Väst stödde/erkände revolutionärerna, atllså drar man slutsatsen att det måste vara Väst som skapat det. I detta finns en stor grad av att “genom sig själv känner man andra” då Ryssland själva spenderar mycket energi på destabilisering (se FOI:s pinfärska rapport).

Det senaste halvåret har Putins blivit mer och mer aggressiv och tydlig hur man ser sig själv i en systemkonflikt med Väst. Mest illustrerande är när Putin sade att ifall Ukraina inte hade hänt, hade Väst hittat på något annat sätt att ge sig efter Ryssland. I ljuset av detta är det ingen lågoddsare vem som kommer att få skulden för denna finanskris. I morgon håller Putin en större presskonferens där krisen, Ukraina och omvärlden kommer behandlas. Trailern ger en god aning om vad som kommer sägas:

Det är Väst (EU och USA) som kommer att få skulden. Det är USA som sammansvärjat med OPEC att bryta den ryska ekonomin. Ifall man då från ryskt håll ser att omvärlden ökar sina åtgärder mot Ryssland, ser de sig nödgade att svara. Här kommer frågan hur detta påverkar Sverige.

I en väldigt intressant intervju säger Polens försvarsminister att den militära aktiviteten i Östersjön saknar motstycke. Mest intressant är när han poängterar att huvuddelen av denna aktivitet riktar sig mot Sverige. Detta går tvärtemot den svenska självbilden att vi ligger på behörigt avstånd från Ryssland och är ointressant.

Snarare är Sverige högintressant då en av de viktigaste ryska strategiska målen kring Östersjön är att hålla Sverige borta ur NATO, men även att motverka Sveriges påverkan i den politiska konflikten med Ryssland. I den har Sverige varit drivande för sanktioner samtidigt som man går i bräschen för att kritisera rysk repression och stödja demokratirörelser. I det avseendet är vi i frontlinjen i denna kamp.

Det är något man bör ha i åtanke då enligt gällande takter kan en rysk ekonomisk kollaps snarare handla om månader än om år, medan en ordentlig förstärkning av det svenska försvaret kan ta decennier snarare än år.

The Russian Economy: Worse and Worse

About six weeks ago, I wrote a post about the dire situation of the Russian economy. The conclusion was that if the Russian government continued their projected spending on the Armed Forces with the current economic situation, it could very well be the last feast in Rome before the barbarians arrived. Two days (10/12) ago, Dimitri Medvedev held a speech on the economy which thus calls for an update of the situation (for Swedish readers, browse Kalle Kn’s twitter feed for commentary)

The single most important factor for the Russian economy is the oil price. To maintain Russia’s expenditure before the crisis, I saw calculations that they needed a price around $117/barrel and their public budget is based on the more modest price of $100/barrel. This morning, crude Brent dipped below $60 and the OPEC summit showed no signs of hindering this downfall. This can be compared to around $80/barrel when I wrote the last post six weeks ago.

Screen Shot 2014-12-12 at 12.30.01This strongly effects the strength of the rouble. Against the dollar, it has lost around 50% of its strength from the outset of crisis and gone from 45/$ to 66/$ during the last weeks (see below). This will increase the price of products fully or partly bought from abroad since imports a lot more expensive. This will in turn…

Screen Shot 2014-12-12 at 12.36.47

…drive up the Russian inflation, decreasing the buying power from the rouble, which in turn would drive up the prices in the stores. In this way, the inflation has increased almost by 1% the last six weeks and is in total up almost 3% since the beginning of the year. It further significantly decreases Russia’s and Russian banks’ ability to pay off foreign debt; something of which they have a lot.

Screen Shot 2014-12-12 at 13.58.03

This decreases the functioning of the market. A good way to gauge the market perception of the Russian economy is to look at the yields for government bonds. These are, perhaps, pointing the darkest picture. At the moment of writing, the market has less confidence for Russia than under the economic crisis when the Russian GDP shrank significantly.

Screen Shot 2014-12-12 at 14.01.59

Adding to this is the problems of capital flight and all the cash that the Russian government has spent in order to stabilise the rouble. What I argued in the last piece, of which I get support from Anders Åslund, is that an economy does not descend in a linear way. The current prognosis say that Russia’s wealth fund, currency and gold reserves will keep it liquid for a bit less than two years.

That conclusion is only valid if you consider a worsening of the same rate as today. Since markets are to the largest extent about perception, the worsening would be exponential. If Russia runs out of cash, they loose the ability to control a whole range of factor that can spiral. This makes me want to flag for the opportunity of a economic crisis in Russia before that.

Thus, the Russian economy comes out from the health check with all indicators pointing towards a worsening of the decease. What are the potential security political consequences of that? Well, I’d say the short answer would be, given that the increased funding for the armed forces, the quote “to a hammer, everything can appear as a nail” applies. And the armed forces are one of the very few hammers Rusai have.

Russian warfare in ten points

Yesterday, I went on a bit of a cavalcade on Twitter on understanding Russian warfare. It came from a sense of disappointment that even now when academic pieces are starting to come on the topic, they are, in my view, often missing a lot. The 10-points of Russian warfare received a lot of positive feedback, so I decided to paste them together here for the sake of simplicity.

Someone then said that it was very interesting points, but speculative and he asked for further evidence. My answer would be that one man’s speculation is another man’s research. Most of these points is coming from my research on the topic and the paper I wrote on Ukraine will be published in February/March which you all can read for the evidence/rationale behind (shameless promo).

Konfliktvarning Moldavien: Pro-ryska upplopp?

Läget är spänt i Moldavien inför söndagens val. Igår förbjöd den centrala valövervakningskommittén det pro-ryska partiet Patria av för att ha tagit emot utländska pengar vilket är olagligt i Moldavien. Idag bestämde domstolen att beslutet var korrekt.

Igår grep även Moldavisk polis fem personer med som planerade att starta våldsamma upplopp i Moldavien. Personerna var beväpnade med pistoler, RPG:er, uniformer och stora mängder pengar. Myndigheterna bedömer att det är 15 personer i en förbjuden pro-rysk grupp som planerar att starta upplopp ifall de pro-EU partierna vinner makten. Än mer oroande är att de ska ha gripits med ritningar över centrala statsinstutioner och ha kopplingar till ‘antifascister’ i Ukraina. De sistnämnda uppgifterna kommer ifrån en källa i landet jag bedömer mycket trovärdig och samtidigt mycket oroande.

Moldavien är ett delat land som har haft stora svårigheter att behålla en regering än längre tid och valen avlöser varandra. Man har hållit sju val de senaste fem åren. Landet är grovt sett delat på hälften, även fast en pro-europeisk riktning har haft starkast support. Dock riskerar avstängningen av det pro-ryska partiet att tippa över balansen i detta val. Moldavien har även en utbrytarregion och en frusen konflikt i Transnistrien där ryska ‘fredsbevarande’ styrkor funnits sedan kriget som följde Sovjetunionens uppbrott.

Det de facto-självständiga Transnistrien har länge fungerat som ett medel för inflytande mot Moldavien. Utan den hade möjligen Moldavien varit i EU idag. Den ryska oviljan att dra tillbaka de trupperna var en anledning varför CFE-avtalet gick i stöpet och landets geopolitska läget har ökat desto mer på grund av kriget i Ukraina (se nedan).

IMG_0213

Än mer oroande är att inatt mördades modern till direktören för tidningen Panorama. Modern vart brutalt mördad med tydliga tecken på våld mot huvudet. Oroande nog stöder tidningen Panorama den pro-ryska saken i allmänhet och Patria i synnerhet. Det är inte min avsikt att peka fingrar i ett fall jag inte har någon djupare insikt i men vem mördaren är är inte det viktiga.

Det finns väldigt många indicier pekar på försökt till pro-ryska upplopp, ett pro-ryskt Majdan så att säga. Det behövs inte mer än ett par tusen som protesterar och bland dem ett gäng provokatörer som utlösa våldet. Både demonstranter och provokatörer lär det finnas och vi får sätta hoppet till den moldaviska statens möjlighet att hantera eventuell oro och vara beredd att snabbt ge stöd. De behöver verkligen ett stöttande EU.

Uppdatering 22.18: Nu har amerikanske ambassaden släppt ett pressmeddelande där man, utan att ha tillgång till all fakta i fallet, uttrycker djup oro för rättstatsprincipen och den demokratiska processen. Mer spekulativt skulle man kunna parafrasera uttalandet att Moldavien bör akta sig för föreväningar som kan leda till upplopp.

Vidare bör vi hålla ögonen på Gaugazien under valet som är en region i allra sydligaste delen av Moldavien som gränsar mot Ukraina. Där ska, enligt den lokala valkommissionen, 98,4% ha röstat för närmare relationer med Rysslands tullunion och 97,2% röstat emot närmare EU integration i en folkomröstning. Än viktigare skulle 98,9% stödja självständighet och närvaron för dessa val skulle vara över 70%. Dock har folkomröstningens legitimitet förnekats centralt.