På torsdag (15 maj) sker nästa stora händelse i den försvarspolitiska världen då Försvarsberedningen ska lämna in sin försvarspolitiska rapport som ska fungera som underlaget för nästa försvarsbeslut.
Ett försvarsbeslut vars betydelse är svårt att överskatta med tanke på hur mycket omvärlden förändrats sen det senaste försvarsbeslutet 2004 (2009 var en inriktningsproposition) då försvarets verksamhet skulle vara expeditionär och all nationell försvarsplanering upphörde. Vidare, har även mycket hänt sedan försvarsberedningens omvärldsanalys som kom för ett år sedan.
För att reda ut vad vi kan hoppas se framför oss och vad vi verkligen inte vill se framför oss ställer bjuder jag in Annika Nordgren Christensen, Skipper och Johan Wiktorin till ett par korta men kärnfulla frågor före och efter rapporten. Jag har svårt att se att Ni läsare inte känner dem, men gör ni inte det är det bara att bekanta er vidare vid ovanstående länkar.
—
1) Vad är det du helst vill se i Försvarsberedningens rapport?
Annika: Jag hoppas att beredningen levererar en början på en svensk säkerhetsstrategi, eller i alla fall meddelar att en sådan ska utformas. Jag hoppas man förmår hålla i vikten av det internationella engagemanget samtidigt som man redogör för ambitionsnivån i närområdet och lämplig insatsorganisation för det, utan att blanda sig i detaljer som Försvarsmakten och FMV kan bättre. Däremot måste man vara detaljerad när det gäller hur man ser på ekonomin kopplat till uppgifter utifrån Försvarsmakten och andra myndigheters redovisade glapp mellan desamma. Jag hoppas att det är en bred politisk enighet kring rapporten och att man är enig om en NATO-utredning (kopplat till säkerhetsstrategin), liksom att man levererar substantiella steg framåt vad gäller civil krishanteringsförmåga och därmed civil försvarsförmåga.
Skipper: Jag vill se att man i praktiken efterlever ordförandens tidigare uttalade devis “uppgift därefter utgift” och att man har tagit höjd för det kraftfullt försämrade omvärldsläget vilket möjliggör för Försvarsmakten att bygga upp en hotoberoende grundförmåga som är trovärdig, något vi inte har i dag. Jag vill även se en utökad numerär av ytstridsfartyg då nuvarande nivå är skamligt låg.
Johan: Att den ruptur som skett i den europeiska säkerhetsordningen får inflytande på vår syn på risker för Sverige och Europa. Jag vill också se en diskussion och försök till att tydliggöra vad målen med försvarspolitiken är liksom för Försvarsmakten. Det tredje området är en ansvarsfull finansiering av våra ambitioner. Vi har levt med flera decennier med obalanser mellan uppgifter och resurser. En utveckling som måste brytas. Ett visst nytänkande när det gäller det egna konceptet vore önskvärt, men där är jag skeptisk till Försvarsmaktens förmåga att tänka nytt.

2) Vad är det du helst inte vill se?
Annika: Oändligt många sidor plattityder och ogrundade utrop om förmåga, utan att helheten hänger ihop. Eller med andra ord symboliska och ofinansierade förslag som fortsatt skjuter problem och obalanser framför sig. Jag vill inte heller se att uppdraget kring de civila frågorna har behandlats styvmoderligt i skuggan av uppståndelsen på den militära sidan, eller att alltihop är en uppenbar produkt som mer levererar svar på partipolitiska konvulsioner inför valet, än skapar en bra grund för nästa försvarsbeslut.
Skipper: Motsatsen till ovanstående blir det givna svaret, men för att precisera något ska jag nämna tre saker: A) Jag vill inte höra att Rysslands agerande ska ses som en isolerad händelse; B) Inte heller vill jag se att man intecknar “samarbeten med andra” som en garanti för Sveriges säkerhet och använder det som ett argument för att vi inte behöver betala för nödvändiga förmågor själva; C) Att försvarsberedningen inte motsätter sig förmågereduceringen som RB5 innebär.
Johan: Egentligen är det väl motsatsen till det sagda, men några andra områden finns det också. Jag vill inte se skrivningar om delning av operativa resurser för att effektivisera verksamheten. Det finns en del möjligheter att minska kostnader när det gäller viss logistik och utbildning genom olika samarbeten. Tummen i spåret när det gäller obalanser inom Försvarsmakten som ett underdimensionerat bassystem i Flygvapnet eller brist på besättningar i flottan borde vi slippa. Vi har inte råd med att glömma bort tänkande i system-av-system.
3) Har denna omgångens problem med Försvarsberedningen gjort den till en överflödig institution?
One thought on “Reflektioner inför Försvarsberedningens rapport”