Fjärde brevet om försvarsidén

Oscar,

vad bra att du i ditt senaste brev plockade fram Clausewitz och påvisade den försvagade treenigheten, där försvaret avskärmas från den politiska ledningen och folket. Visst torde det påverka försvarsförmågan negativt, och inte bara när det gäller behovet av att avdela resurser utan också för hur det ska användas vid ökad spänning och väpnad konflikt i vårt närområde.

En enig Riksdag har ju lagt fast solidaritetsdeklarationen, vars stöd eller åtminstone kunskap det finns frågetecken för i folket. Eftersom begreppet “tillsammans med andra” är centralt, så måste ju Sveriges försvarsidé ta sitt avstamp i ett större sammanhang.

Det jag menar är att vi är starkt beroende av omvärldens behov och förmågor, och den är i viss utsträckning beroende av våra behov och förmågor. Nu riskerar det här att bli alltför förenklat, eftersom vi skriver brev och inte genomför krigsspel, men jag skulle vilja börja med de större linjerna.

Förenklat är den mest sannolika konflikten mellan parter i vår del av världen, den mellan Ryssland och väst i Baltikum/Vitryssland. Ryssland är i det stora perspektivet konventionellt underlägset USA under överskådlig tid, men lokalt kan överlägsenhet skapas under några dygn. Precis som i Korridoren till Kaliningrad är det inte säkert att USA riskerar ett storkrig, beroende på faktorer som upplevd legimitet, befolkningens stöd och om landet är inblandad i större konflikt någon annanstans.

Risktagande eller till och med bluff har makthavare i alla tider använt sig av. Konflikter är ingen vetenskap, utan det gäller att behärska skeendet. En svaghet som Ryssland har visavi väst är militärgeografin, som inte medger någon strategisk offensiv i större skala. Det är därför troligast att Ryssland med sina baser i Östersjön, St. Petersburg och Kaliningrad, endast har förmåga att etablera en defensiv skärm i västlig riktning. I skydd av denna skulle landet kunna utföra begränsade operationer som syftar till att vinna förhandlingsfördelar eller tvinga fram önskat beteende av småstaterna kring sig.

Hursomhelst, i det större perspektivet finns det fyra centrala områden som berör Sverige som jag ser det. Det ena är Östersjöutloppen, som Väst behöver föra in marinstridskrafter genom. Ryssland kan därför behöva stänga dessa genom ubåtar, minor, flyganfall och i värsta fall anfall med taktiska kärnvapen. Eftersom Sverige har ansvar för en av genomfarterna har vi med vår deklarerade politik ett delansvar för att hålla Öresund och delar av södra Östersjön öppet.

Nästa område är Nordkalotten, som jag bedömer mest rör luftoperativ verksamhet. Ryssland vaktar noga på sin strategiska andraslagsförmåga i Murmanskområdet. Det är därför fullt möjligt att landet kommer att försöka etablera ett luftövervakningsområde väster om basområdet för att inte få sitt luftförsvar penetrerat från en oväntad riktning. Det innebär i så fall att Ryssland kommer att försöka ta kontroll över finskt och möjligen svenskt luftrum i syfte att få upp egna A-50 som kan ge förvarning till egna jaktförband.

Detta är närbesläktat med det tredje området, fast tvärtom. Jag tänker då på behovet för Väst att begagna sig av svenskt luftrum över Götaland och Svealand liksom tillgång till flygbaser, för att tidigt förstärka regionen med luftstridskrafter. Stridslednings- och lufttankningsflygplan är exempel på resurser som väst skulle vilja operera med i detta område. Här har vi en viss empiri att falla tillbaka på.

Under andra världskriget genomfördes mängder med överflygningar av svenskt territorium av de allierades flyg. Om jag kommer ihåg rätt nödlandade 1200 amerikaner totalt på olika sätt. Likaså fanns det förberedelser under kalla kriget för samma förfarande. Det mesta talar för att vi i morgon också skulle få en begäran att lämna motsvarande understöd, som vi skulle bifalla eftersom vi ju antagit solidaritetsdeklarationen. Ryssland skulle naturligtvis inte sitta overksamt vid en sådan utveckling, och det innebär att vi behöver ha en förmåga att motstå anfall med kryssningsrobotar och insatser av specialförband mot våra baser och stridsledningsfunktioner.

Här resonerar en del att vi kommer att få ett indirekt skydd av amerikanska luftvärnsresurser som Aegiskryssare mot ballistiska robotar, men det kan vara en överinteckning i ett tidigt skede. Flygresurser går snabbare ett flytta än marinstridskrafter, och som tidigare nämnt kan det krävas ett kvalificerat sjöfartsskydd för att ta sig igenom Östersjöutloppen och etablera sig i Östersjön. Det kan i västa fall innebära att väst avstår från denna förmåga, om risken anses för hög med hänsyn till främst undervattenshoten.

Det fjärde området är området Karlskrona-Gotland-Stockholm som jag varit inne på tidigare. Det är dessa stödjepunkter som kan ge ett stöd till våra östra grannar från Finland i norr till Litauen i söder. Om vi finns på Gotland vill säga. Med kvalificerade militära resurser utgångsgrupperade här kan en väv bildas som ömsesidigt förstärker grannarna och oss själva. Med det menar jag att det vi gör som är bra för Finland är också bra för oss själva. Om de baltiska staterna blir utsatta på grund av vår svaghet, så kommer vi också att bli utsatta.

I det här området handlar det om att bestrida Rysslands försök att skapa en kontroll till sjöss och lokal luftöverlägsenhet i området, så länge egen operation pågår kring Baltikum. Som jag försökte visa på senaste seminarierna så skulle exempelvis en framgruppering av svenska sjöstridsförband till Åbo skärgård skapa ett större djup för oss själva, men också ge de finska sjöstrids- och luftstridsförbanden ökat manöverutrymme, då det skulle bli mer riskfyllt för ryska Östersjömarinen att uppträda med sina ytstridsfartyg – som dessutom har ett hyggligt luftvärn.

Utöver dessa tillkommer storstadsområdena Stockholm och Göteborg, men mer för egen del. Stockholm som administrativt centrum i landet, vilket bör försvaras mot robotanfall och specialförband likt flygbaserna. Göteborg som ju är landets navel och där vi i det längsta måste hålla försörjningen över hamnen öppen. En av fördelarna med att lokalisera en Host Nation Support/militär logistikbas till Halmstad som jag föreslagit är att folkrättsligt göra Göteborgs hamn till ett icke-militärt mål.

Här vill jag återvända till din försvagade treenighet. Det finns tyvärr en hel del tecken på att folket inte är särskilt engagerat i dessa frågor. Acceptansen för att vi har en funktion att fylla i dessa sammanhang är minst sagt behäftat med frågetecken. Alternativet är naturligtvis att bli en liten igelkott och sluta oss inom oss själva. Men, förutom att göra avkall på vår handelsidentitet med omvärldskontakter, så skulle det kräva minst en fördubbling av försvarsanslaget för att bygga upp ett kvalificerat neutralitetsförsvar som dessutom aldrig skulle bli accepterat av tillräckligt många svenskar i alla fall.

Vi är en småstat som ligger där vi ligger. Det bästa vi kan göra är att ta ansvaret för vår strategiska belägenhet.

Om vi bygger en trovärdig förmåga att fylla vår funktion i dessa områden jag nämnt genom kvalificerad övningsverksamhet och tillräckligt med resurser minskar risken för konflikt betydligt. Utan den nödvändiga förstärkning av vår försvarsförmåga som behövs, sedan Ryssland har satt i gång sitt upprustningsprogram kommer det över tid att växa fram en större och större risk. Den är särskilt tydlig kring Gotland. Vakummet där är inte bra för någon av dem vi säger oss vara solidariska med, och därmed ej heller för oss själva. Vi är alltså en eldpost i Östersjön, och en sådan får aldrig somna!

Vännen Johan