Fjärde brevet om försvarsidén

Oscar,

vad bra att du i ditt senaste brev plockade fram Clausewitz och påvisade den försvagade treenigheten, där försvaret avskärmas från den politiska ledningen och folket. Visst torde det påverka försvarsförmågan negativt, och inte bara när det gäller behovet av att avdela resurser utan också för hur det ska användas vid ökad spänning och väpnad konflikt i vårt närområde.

En enig Riksdag har ju lagt fast solidaritetsdeklarationen, vars stöd eller åtminstone kunskap det finns frågetecken för i folket. Eftersom begreppet “tillsammans med andra” är centralt, så måste ju Sveriges försvarsidé ta sitt avstamp i ett större sammanhang.

Det jag menar är att vi är starkt beroende av omvärldens behov och förmågor, och den är i viss utsträckning beroende av våra behov och förmågor. Nu riskerar det här att bli alltför förenklat, eftersom vi skriver brev och inte genomför krigsspel, men jag skulle vilja börja med de större linjerna.

Förenklat är den mest sannolika konflikten mellan parter i vår del av världen, den mellan Ryssland och väst i Baltikum/Vitryssland. Ryssland är i det stora perspektivet konventionellt underlägset USA under överskådlig tid, men lokalt kan överlägsenhet skapas under några dygn. Precis som i Korridoren till Kaliningrad är det inte säkert att USA riskerar ett storkrig, beroende på faktorer som upplevd legimitet, befolkningens stöd och om landet är inblandad i större konflikt någon annanstans.

Risktagande eller till och med bluff har makthavare i alla tider använt sig av. Konflikter är ingen vetenskap, utan det gäller att behärska skeendet. En svaghet som Ryssland har visavi väst är militärgeografin, som inte medger någon strategisk offensiv i större skala. Det är därför troligast att Ryssland med sina baser i Östersjön, St. Petersburg och Kaliningrad, endast har förmåga att etablera en defensiv skärm i västlig riktning. I skydd av denna skulle landet kunna utföra begränsade operationer som syftar till att vinna förhandlingsfördelar eller tvinga fram önskat beteende av småstaterna kring sig.

Hursomhelst, i det större perspektivet finns det fyra centrala områden som berör Sverige som jag ser det. Det ena är Östersjöutloppen, som Väst behöver föra in marinstridskrafter genom. Ryssland kan därför behöva stänga dessa genom ubåtar, minor, flyganfall och i värsta fall anfall med taktiska kärnvapen. Eftersom Sverige har ansvar för en av genomfarterna har vi med vår deklarerade politik ett delansvar för att hålla Öresund och delar av södra Östersjön öppet.

Nästa område är Nordkalotten, som jag bedömer mest rör luftoperativ verksamhet. Ryssland vaktar noga på sin strategiska andraslagsförmåga i Murmanskområdet. Det är därför fullt möjligt att landet kommer att försöka etablera ett luftövervakningsområde väster om basområdet för att inte få sitt luftförsvar penetrerat från en oväntad riktning. Det innebär i så fall att Ryssland kommer att försöka ta kontroll över finskt och möjligen svenskt luftrum i syfte att få upp egna A-50 som kan ge förvarning till egna jaktförband.

Detta är närbesläktat med det tredje området, fast tvärtom. Jag tänker då på behovet för Väst att begagna sig av svenskt luftrum över Götaland och Svealand liksom tillgång till flygbaser, för att tidigt förstärka regionen med luftstridskrafter. Stridslednings- och lufttankningsflygplan är exempel på resurser som väst skulle vilja operera med i detta område. Här har vi en viss empiri att falla tillbaka på.

Under andra världskriget genomfördes mängder med överflygningar av svenskt territorium av de allierades flyg. Om jag kommer ihåg rätt nödlandade 1200 amerikaner totalt på olika sätt. Likaså fanns det förberedelser under kalla kriget för samma förfarande. Det mesta talar för att vi i morgon också skulle få en begäran att lämna motsvarande understöd, som vi skulle bifalla eftersom vi ju antagit solidaritetsdeklarationen. Ryssland skulle naturligtvis inte sitta overksamt vid en sådan utveckling, och det innebär att vi behöver ha en förmåga att motstå anfall med kryssningsrobotar och insatser av specialförband mot våra baser och stridsledningsfunktioner.

Här resonerar en del att vi kommer att få ett indirekt skydd av amerikanska luftvärnsresurser som Aegiskryssare mot ballistiska robotar, men det kan vara en överinteckning i ett tidigt skede. Flygresurser går snabbare ett flytta än marinstridskrafter, och som tidigare nämnt kan det krävas ett kvalificerat sjöfartsskydd för att ta sig igenom Östersjöutloppen och etablera sig i Östersjön. Det kan i västa fall innebära att väst avstår från denna förmåga, om risken anses för hög med hänsyn till främst undervattenshoten.

Det fjärde området är området Karlskrona-Gotland-Stockholm som jag varit inne på tidigare. Det är dessa stödjepunkter som kan ge ett stöd till våra östra grannar från Finland i norr till Litauen i söder. Om vi finns på Gotland vill säga. Med kvalificerade militära resurser utgångsgrupperade här kan en väv bildas som ömsesidigt förstärker grannarna och oss själva. Med det menar jag att det vi gör som är bra för Finland är också bra för oss själva. Om de baltiska staterna blir utsatta på grund av vår svaghet, så kommer vi också att bli utsatta.

I det här området handlar det om att bestrida Rysslands försök att skapa en kontroll till sjöss och lokal luftöverlägsenhet i området, så länge egen operation pågår kring Baltikum. Som jag försökte visa på senaste seminarierna så skulle exempelvis en framgruppering av svenska sjöstridsförband till Åbo skärgård skapa ett större djup för oss själva, men också ge de finska sjöstrids- och luftstridsförbanden ökat manöverutrymme, då det skulle bli mer riskfyllt för ryska Östersjömarinen att uppträda med sina ytstridsfartyg – som dessutom har ett hyggligt luftvärn.

Utöver dessa tillkommer storstadsområdena Stockholm och Göteborg, men mer för egen del. Stockholm som administrativt centrum i landet, vilket bör försvaras mot robotanfall och specialförband likt flygbaserna. Göteborg som ju är landets navel och där vi i det längsta måste hålla försörjningen över hamnen öppen. En av fördelarna med att lokalisera en Host Nation Support/militär logistikbas till Halmstad som jag föreslagit är att folkrättsligt göra Göteborgs hamn till ett icke-militärt mål.

Här vill jag återvända till din försvagade treenighet. Det finns tyvärr en hel del tecken på att folket inte är särskilt engagerat i dessa frågor. Acceptansen för att vi har en funktion att fylla i dessa sammanhang är minst sagt behäftat med frågetecken. Alternativet är naturligtvis att bli en liten igelkott och sluta oss inom oss själva. Men, förutom att göra avkall på vår handelsidentitet med omvärldskontakter, så skulle det kräva minst en fördubbling av försvarsanslaget för att bygga upp ett kvalificerat neutralitetsförsvar som dessutom aldrig skulle bli accepterat av tillräckligt många svenskar i alla fall.

Vi är en småstat som ligger där vi ligger. Det bästa vi kan göra är att ta ansvaret för vår strategiska belägenhet.

Om vi bygger en trovärdig förmåga att fylla vår funktion i dessa områden jag nämnt genom kvalificerad övningsverksamhet och tillräckligt med resurser minskar risken för konflikt betydligt. Utan den nödvändiga förstärkning av vår försvarsförmåga som behövs, sedan Ryssland har satt i gång sitt upprustningsprogram kommer det över tid att växa fram en större och större risk. Den är särskilt tydlig kring Gotland. Vakummet där är inte bra för någon av dem vi säger oss vara solidariska med, och därmed ej heller för oss själva. Vi är alltså en eldpost i Östersjön, och en sådan får aldrig somna!

Vännen Johan

8 thoughts on “Fjärde brevet om försvarsidén

  1. Pingback: Fjärde brevet om Sveriges försvarsidé

  2. “Vi är alltså en eldpost i Östersjön, och en sådan får aldrig somna!”
    Vi har inte somnat – vi är i koma – djup koma – en djupt solidarisk koma…

  3. Lite kompletterande information. Svenska flygbaser kan utnyttjas för att basera NATO- flyg. Dessa måste försvaras mot sabotageförband. Svensk och finsk skärgård är utmärkta för basering av sjöstridskrafter. Detta förutsätter att de försvaras mot ubåtsförband och infiltrations- och sabotageförband. Farvattensförträngningen Öland – Gotland kan mineras för att försvåra för fartyg och ubåtar att komma in i Gotska sjön söderifrån. Området Fårön – Gotska Sandön – Huvudskär kan mineras för att försvåra för fartyg och ubåtar att komma in i Gotska sjön nord-ost ifrån. Mineringarna kan försvaras mot minröjning av ytstridsförband och flygstridskrafter.

  4. Ja, flygstridskrafter kan lufttankas och flyga över Atlanten. Markstridskrafter tar tid att ordna logistiskt så att man kan skeppa över dem. Se bara på Afghanistan-kriget, det tog minst en månad efter 9/11 innan de kunde skeppa över styrkor. Internationella politiska stötefrågor fördröjde aktionen. Sjöstridskrafter är dock det mest troligaste – hangarfartyg, atomubåtar, Aegiskryssare. Jag tror inte att amerikanarna gör någonting utan att dessa finns närvarande i Kattegatt eller Skagerack som back-up och i vilket fall som helst så behöver de nog bulkfartyg. Tomahawk Block IV missile är ett surface- and submarine-launched precision strike stand-off weapon avfyrade från kryssare och atomubåtar. Tomahawk Block IV är designad för långräckviddiga precisionsslag-uppdrag mot högvärdiga och tungt försvarade mål, även sjömål i rörelse, och har en max räckvidd på 1 609,34 km. Finns både med nukleär stridsspets och konventionell stridsspets.

    Den enda riktigt säkra flygbasen (säker mot Iskander-M extended version med sprängkassett) blir väl Landvetter. Varför skulle USA inte använda sig av Nato-landet Danmark då för sitt flygvapen, och inte Sverige?

    Sverige kommer snarare att önskas användas för konventionella landstyrkors genomfart mot Kalmar och Öland där de kommer att skapa en ny östfront med luftvärn. Det lär bli politiska stötefrågor även där. Amerikanarna kommer inte att hinna göra något åt förlusten av Baltstaterna, om de inte räknar med ett storkrig. Jag har i min bok “Strategi och taktik för svenska förhållanden” kommit med en alternativ lösning för amerikanarna, involverandes Centraleuropa.

    Vad jag förstår så använder Sverige ett “grönt” flygbränsle. Kan amerikanska jaktplan och flygradar flyga på det? Danmark blir landet de använder sig av för sina flygstridskrafter!

    Mvh Roger Klang

  5. “Här resonerar en del att vi kommer att få ett indirekt skydd av amerikanska luftvärnsresurser som Aegiskryssare mot ballistiska robotar, men det kan vara en överinteckning i ett tidigt skede. Flygresurser går snabbare ett flytta än marinstridskrafter, och som tidigare nämnt kan det krävas ett kvalificerat sjöfartsskydd för att ta sig igenom Östersjöutloppen och etablera sig i Östersjön. Det kan i västa fall innebära att väst avstår från denna förmåga, om risken anses för hög med hänsyn till främst undervattenshoten.” Johan

    Jag tänkte bara att det är inte särskilt troligt att Ryssland minerar både internationellt, svenskt, tyskt och danskt vatten för att stänga ute USA:s sjöstyrkor från Östersjön. Det skulle vara att mucka gräl med alltför många och stora nationer (jag räknar in även Polen här). Dessa nationer är beroende av fri sjöfart i allt från Kiel-kanalen till Öresund. Om inte annat så behöver ju ryssarna själva tillgång till sundet. Det gör det än mer troligt att Sverige och främst Gotland och Skåne står ensamt och att ryssarna hoppar över ett angrepp mot Baltikum. I så fall så kommer ett angrepp endast att komma i tider av ekonomiskt kaos i Sverige likt den uteslutande svenska oredan på 1990-talet.

    Roger Klang

  6. Pingback: Femte brevet om Sveriges försvarsidé

  7. Pingback: Sjätte brevet om Sveriges försvarsidé

  8. Pingback: Sjätte brevet om försvarsidén | Säkerhetspolitiska Reflektioner

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s