Ukraina: Gör EU rätt?

Efter en liten torka på bloggen kommer här ett inlägg kring det pågående spektaklet i Ukraina. Jag fick motivationen efter att ha lyssnat på en föreläsning av Andrew Wilson, vars bok är jag rekommenderar för den som vill försöka förstå spegelsarna som finns i Rysk politik. 

Till att börja med var jag en smula förvånad, vad vill egentligen EU med Ukraina? Låt oss beakta att Ukraina är ett stort land med: 45 miljoner invånare (som Spanien), djupgående korruption, en krisande ekonomi, en rysk militärbas på Krimhalvön, nästan en femtedel av befolkningen som etniska ryssar och med potentiella separatistkonflikter.

Lägger man ihop detta med de problemen som EU har idag att hålla ihop med sjunkande legitimitet och ökande antagonism. Exempelvis utgör bulgarer en bråkdel av Ukrainas befolkning men har nästan en dubbelt så hög BNP/Capita. Detta bidrar till en liten aptit för någon form av fri rörlighetsavtal med Ukraina.

Vad skulle Ukraina kunna bidra med till EU? Gas, kol, billig arbetskraft, dåliga bilar och korruption. Jag är osäker på om EU inte redan har nog av allt det ovannämnda. Det ideella och långsiktiga målet för Ukraina skulle vad EU ger i sin säkerhetsstrategi: att omges av en ring välstyrda och stabila stater.

Jag skeptisk att EU kan påverka så starkt utan en väsentlig kraftansträngning givet Ukrainas problem, EU:s egna och den kulturella och historiska närheten till Ryssland. Ta exemplet att Chrusjtjov 1954 gav Krimhalvön till Ukraina på 300-års jubileet av dess förenande. Detta är ett exempel på de två ländernas närhet.

Yanukovich får stöd i sen presidentkampanj mot Yuschenko.

Yanukovich får stöd i sen presidentkampanj mot Yuschenko.

EU har inte erbjudit något avgörande till Ukraina. Det skulle vara en av anledningarna att Ukraina rakt ut krävde miljarder av EU. Associationsavtalet skulle kunna öppna för finansiellt stöd och fördelar i det långa loppet, medan Ukrainas problem är i viss mån av akut karaktär. Vidare kan det ha ganska förödande konsekvenser av en icke-konkurrenskraftig ekonomi att knytas ihop med världens största marknad. Det är en av anledningarna att Ryssland lockar trots att vad de frågar Ukraina är som, som Wilson uttryckte det, att be ett nyblivet självständigt Skottland gå med i EU, men ge upp sin Whiskey och skeppsbyggande samt ha europeiska flottbaser mot Nordsjön.

EU:s problem gör dock att det starkaste man har försvagas, attraktionskraften av en framgångsrik modell. Dock är det hoppfullt att den bilden är som bäst bevarad i östra Europa som protesterna visar (se från 1.15).

Då återstår att fråga sig att fråga, givet att den satsning som skulle behövas för att integrera Ukraina närmare inte kommer att finnas, vad är det som driver EU? Här tror jag det gäller att titta på ett par olika logiker. För det första är EU en organisation skapt för att svälla, det är det EU gör. Medan den politiska viljan saknas så fyller institutionerna sin logik och fortsätter med integrationen. Så vitt jag vet förhandlar man fortfarande med Turkiet om dess återstående kapital för EU-integration.

För det andra har detta drivits av Polen och Sverige som skapare av det Östra Partnerskapet, samt Litauen. Polen och Baltstaternas nollsumme-strategi är att motverka rysk inflytande där det går och att flytta tyngdpunkten för den ideliga öst-västliga dragkampen längre österut. Gissningsvis ser Sveriges förhållningssätt snarare ut av att vara drivet av att få igenom Östra Partnerskapet som tecken på svenskt inflytande snarare än en innerlig önskan att integrera Ukraina.

Detta leder till mitt argument att givet att EU inte har vilja eller förmåga att stöda en ordentlig integration av Ukraina, kan man få mycket smäll för pengarna genom att verka för associationsavtalet. Det kostar EU väldigt lite, men samtidigt som de pro-Europeiska känslor som ledde till den orangea revolutionen åter väcks till liv. Dessa kan  nog sakna påtaglig utkomst nu, men vad skulle det vara? Yanukovich har ej brutit några lagar (möjligen kring protesterna) och inte heller förlorat misstroendeomröstningen.

Men den pro-europiska känslan och demonstrationerna kommer att minnas vid presidentvalet 2015 (hur riggat det än må bli), och än viktigare längre framåt. Faran är dock att när Ukraina är redo att verkligen flytta sig närmare EU och genomföra de smärtsamma reformerna att de får för lite tillbaka och tappar viljan.

Vad säger Ni, ska EU göra mer eller mindre i Ukraina?

På en sidnot är det intressant att se de rysk-svenska relationerna i ljuset av Ukraina. Detta tydligare än mycket tydliggör vad jag menar när jag upprepar mig att vi är i en politisk konflikt med Ryssland. Sveriges anti-ryska politik utmålas vara driven av revanchism för förlusten vid Poltava och en återgång till Karl XII:s ambitioner, Carl Bildt utmålas som CIA-agent på rysk statsägd TV.

Att Carl Bildt gör Ryssland obekvämt är inte problemet. Att han gör det samtidigt som en essentiell del av den svenska maktbasen – den militära – förfaller i både absoluta termer och i relativa mot Ryssland, är ett problem.

Uppdatering 13.40: Nyheten att FRA hjälpt NSA med att bedriva underättelseh-inhämtning gör ökar tydligheten om Sveriges relation till Rysslands nemesis USA.

Rekommenderad läsning med mer fokus på ekonomi: Storsvitjod

7 thoughts on “Ukraina: Gör EU rätt?

  1. Vad EU vill?
    EU vill dessutom åt den marknad som Ukraina utgör och potentiellt kan växa kraftigt. EU tror att detta ger en växelverkan som gynnar båda parters ekonomier. EU vill underlätta för sina egna företag.

    Om EU nu verkligen vill knyta Ukraina närmre till sig, så bör man göra mer ja – ett vanligt fel i väst är att man utgår ifrån att alla tänker rationellt och dessutom på samma sätt som en själv. De har knappast gjort någon djupare studie av Janukovitj och den logik (?) som styr honom och de starka intressen som finns i hans omgivning. De förstår mycket väl att på lång sikt är valet västerut det mest rationella ekonomiskt sett. Den kortsiktighet som dock präglar Ukraina gör dock att man inte nödvändigtvis är beredd att välja den lånsiktigt bästa vägen utan att direkt få något substantiellt. Folket runt Janukovtij drog slutsatsen att utan en stor pengapåse från Bryssel redan nu vågar man inte ta steget utan behöver ett par år till att göra sig mindre beroende av EU och bygga upp sin indsutri och göra den mer slagkraftig.
    Utvecklar lite mer på min högst inaktiva blog: http://storsvitjod.wordpress.com/

  2. Det var svårt att läsa din text. Osammanhängande, felstavningar, överhoppade ord, grammatiska fel (du bommar på “att” och “och”). Ämnet är dock intressant, så jag letar vidare.

Vad tycker du?

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s