Att nära dynamit vid sin barm

Jag fastnade i måndagens nyhet att Moskvas polischef, på order av borgmästaren Sobyanin, utlovade att varje fredag göra räder mot illegala invandrare. Detta följer efter upploppen för två veckor sedan i Biryulyovo vars startskott var att två män startade ett slagsmål varav den ena dog och gärningsmannen var en misstänkt illegal invandrare. Två dagar efter händelsen beväpnade sig rasist/nationalistiska mobbar med slagträn och genomförde egna razzior mot lägenhetskomplex i Biryulovo där gästarbetare och invandrare bor. I skrivande stund står endast två(!) personer för kriminella anklagelser.

Polisen ingrep försöktigt och motvilligt mot upploppen och av utspelen av döma i efterhand är det enda problemet som i historian vara den illegala invandringen och inte att rasist/nationalistiska vigilantes härjar fritt. Den 16 oktober fångande polisen en “misstänkt”  för mordet och han fick motta följande behandling. 

Upploppet, tillsammans med polischefens efterföljande utspel, är det senast händelsen som åter bekräftar nationalismens tilltagande i Ryssland. Anti-korruptionsbloggaren och tillika nationalisten Alexei Navalny – som precis fick sin dom villkorad – uttalade sin sympati och förståelse för upploppsmakarna. Nationalism och populism är viktiga ingridienser för att förstå Navalnys framgångar; några månader innan valet fick han kring 7% i valundersökningarna, men hans slutgiltiga siffror blev 27% i valet till Rysslands näst viktigaste post. Navalny är inte någon västlig liberal, men det är precis därför han lyckas vara attraktiv. Rysslands liberala (i västlig mening) element som media ofta fokuserar på återspeglar inte Ryssland särskilt väl, det är snarare Navalny som gör det och kommer att göra det till större grad om denna trend fortsätter.

Detta leder oss till en väldigt intressant poäng gjord av Anatol Lieven, den tilltagande nationalismen är oförenlig med Rysslands ambitioner att återupprätta sin stormaktsstatus genom integration i forna Sovjetunionen. Med 182 etniska grupper (varav 57 muslimska) är Ryssland är en väldigt multietnisk stat vilket både konstitutionen och Putin betonar lågmält. Hur kommer de etniska ryssarna ställa sig till ett Kremlin som ska integrera Tajikistan och Kirghizistan i en tullunion med förbättrad rörlighet? Detta är just dessa länder som är moderland för de arbetarna som blev överfallna i Biryulyovo. Detta är precis anledningen att Navalny är farlig för Kremlin; han för en inrikespolitik som går emot Kremlins utrikes ambitioner. 

Men samtidigt behöver Kremlin nationalismen. När folkets stöd inte är förankrat i institutioner som legitimerar makten, behövs en “direkt” koppling till folket. Putin säljer sig själv fortfarande med en populistisk anti-etablissemang retorik, men, pas de surprises, är det svårt att vara trovärdigt emot etablissemanget efter att ha lett det i 13 år. Här erbjuder nationalismen en möjlighet då den skapar en direkt koppling mellan folket och ledaren oavsett politiska institutioner (som ändå misstros). Om någon tvivlar på nationalismens attraktionskraft när förtroendet för politiska institutioner sjunker, ger en snabb titt runt Europa, och även i Sverige, en fingervisning.

Dessa problem visar få tecken på att försvinna, tvärtom tyder det mesta på att de förstärks. Etniska ryssar har “födelsetal som Européer och förväntad livslängd som afrikaner” samtidigt som det flyttar in muslimer från de forna Sovjetrepublikerna. Eller i statistik sagt: etniska ryssar minskar årligen med 0,6% medan muslimer ökar från ca: 15% med 0,6%. Multiplicera dessa trender med de strömnningar videona i inlägget visat så har du ren dynamit. 

Epilog: Reservofficer länkade till denna artikel där Putin anklagar utländska politiska makter att använda islam för att försvaga den ryska staten och skapa områden med “utrikesskapta konflikter på ryskt territorium. Dynamit som sagt.

13 thoughts on “Att nära dynamit vid sin barm

  1. Det du skriver är mycket intressant, men din trovärdighet skulle öka om du inte använde Google för översättning till svenska. Det heter inte Kremlin utan Kreml på svenska, och “make a point” kan inte översättas med “göra en punkt”; det finns förstås fler exempel i denna text och i aldre inlägg. Men som sagt var, i sak mycket intressant.

    1. Tack! Anledningen att jag gör det är att jag arbetar uteslutande med detta på engelska (ex. Sobyanin och inte Sobjanin), men du har en poäng (inte punkt) att jag kanske borde fundera mer på svensk transkribering. Göra en punkt är bara hjärnsläpp, tack för påpekande!

  2. Problemet med ditt resonemang är att det bygger på utbredda klichéer och fördomar om Ryssland. Putins mål är inte stormaktsambitioner utan att hålla Ryssland samman. Jag råkar vara bekant med rysk utrikes- och inrikespolitik (av anledningar vi inte behöver gå in på) och så här står det till:

    Enda sedan Sovjetunionens upplösning har post-sovjetiskt territorium varit prioriterat. Anledningen är säkerhet. Tag som exempel det islamistiska hotet i Norra Kaukasus och Volgaregionen eller den (i princip) icke-existerande gränsen med Kazakstan. Hur påverkas Ryssland om regional säkerhet i Centralasien försämras? Vad händer när NATO drar sig ur Afghanistan 2014? Om islamister kommer till makten? (Kom ihåg att Afghanistan under talibanerna var de enda land som erkände Tjetjenien-Itjkerien.) Narkotikahandeln?

    Allt det har en enorm betydelse för RF och lägg på detta även migration. Om inbördeskrig bryter ut i Centralasien, kommer det att påverka rysk intern säkerhet? Ja. Behöver Ryssland ännu en flyktingström? Retorisk fråga. Rysk utrikespolitik drivs inte av stormaktsambitioner utan av objektiva faktorer som terrorism, migration, islamism och ekonomi. Bara för att Sovjetunionen inte längre existerar, betyder inte att konflikter mellan dess metastrukturer försvunnit. CIS är inte längre kapabelt att lösa ovanstående problem, ergo Euroasiatiska unionen. Centralasiatiska demografiska potential kan i teorin leda till att länderna börjar ta i från allt mer resurser från Ryssland. Det var inte av en slump att man i Sovjetunionen diskuterade en möjlig flytt av huvudstaden till Volga.

    När det gäller kravallerna i Birjulevo, är problemet större än bara migranter – det är ett hot mot Rysslands territoriella integritet. Ryssland har gått igenom två faser av etnopolitisk aktivitet: 90-talet (nationella subjekt) och 00-talet (etnisk majoritet). Något ironiskt är etnisk nationalism den enklaste formen av “civil society” som anses behövas för demokrati. Den liberala intelligentsian gjorde ingenting när etniska ryssar trycktes ut ur Tjetjenien (c:a 220 000), Ingusjien, Dagestan, Tuva och Kabardino-Balkarien. Ryska människorättsaktivister ignorerade också problemet (trots att de 1991-94 hade stor möjlighet att driva frågan i Väst). Resultatet är att den “ryska frågan” numera monopoliserats av extremister.

    1. Intressant kommentar Celerity. Jag håller med om mycket av vad du skriver och att Putins överodnade mål som förklarar mycket av hans politik är staten Rysslands överlevnad och sammanhållning. Speciellt Centralasien post-2014 är ett problem tillsammans med Norra Kaukasus (som jag ämnar att återkomma till i dagarna), dock skulle jag inte drista mig att säga att Putin inte har som övergripande mål en stormaktsstatus.

      Tvärtom går många handlingar “utöver” en logik som att enbart hålla ihop Rysssland hade inneburit:

      -Militärreformen är nog det tydligaste exemplet. Givetvis har militären en speciell funktion i Ryssland som statens främsta institution, men att gå från 3,1% idag till 4,0% 2016 samtidigt som vård och utbildning dras ner är inte att hålla ihop landet i min värld.

      -Den militär övningsverksamheten är ett tydligt instrument för kommunikation. Vi har i år sett övningar med 120,000 deltagare i öst och 70,000 i väst. Notera att jag inte säger att det utgör ett direkt hot, men att det övas för att betona att Ryssland är återigen en stormakt. 2007 utlovade Putinatt öka flygverksamheten med strategiska bombplan i Norra Europa och det gick direkt upp 6-7x i en trend som fortsätter idag (jmf ryska påsken och motsv)

      -Hade målet varit att hålla ihop Ryssland hade Gazprom snarare styrts av marknadsmässig logik än en politisk. Att köpa strategiska delar av energiinfrastrukturen i Östeuropa är attraktivt ur ett politiskt perspektiv men desto mindre ur ett ekonomiskt. South Stream är ett exempelbygge där geopolitisk konkurrens framstår som ledmotivet. Denna typ av management har gjort att Gazprom är på gränsen till konkurs.

      -Slutligen är migration lika mycket en lösning som problem. Arbetskraften behövs och, som sagt, ryssar har förväntad livslängd som afrikaner. Självklart förekommer det mycket korruption dock kring bland annat i hur arbetstillstånd och bostäder utfärdas, men å andra sidan är korruption något av det minst unika i Ryssland. Ett Ryssland för framtiden hade behövt säga rakt ut “vi behöver migrationen”

      -Det är givetvis sant att etniska ryssar drevs ur Tjetjenien (något som OSSE borde uppmärksammat i sin valövervakning 1998), men om du går längre tillbaka drevs tjerkesser och nordkaukasierna ut av ryssarna. Detta är givetvis inget argument att driva ut ryssar, men min poäng är att det var varit mycket utdrivande därifrån och mest mot icke-ryssar.

      Välkommen hit och välkommen att fortsätta diskussionen!

  3. Du presenterar punkter som du påstår tyder på Putins stormaktsambitioner. Inga av dem stödjer dock din tes. Det är ett grovt missförstånd av rysk historia och mentalitet.

    Militärreformens syfte är att förhindra etnopolitiska konflikter på post-sovjetiskt territorium. För att förstå logiken bakom militärreformen behöver du förstå processerna bakom Sovjetunionens upplösning. Vidare är mycket av övningsverksamheten ett direkt svar på NATO:s utvidgning österut (som du inte nämner).

    Bara för att du inte ser någon logik i Gazproms agerande betyder inte att det är stormaktsambitioner. Många av Gazproms projekt går via strategiskt viktiga Svarta havet vars regionala säkerhet är kopplad till Kaukasus.

    En stormakt behöver ideologi och soft power. Utan det kan utrikespolitiken enbart vara pragmatisk (dvs. pengar och säkerhet).Försök förstå Rysslands reella intentioner istället för att tolka Ryssland ur ett “psykologisk” perspektiv med fixering på “stormaktsambitioner”, “revanschism” och “neoimperialism” (alltför populär teori i Väst). Så kommer du komma närmare sanningen.

    1. Här skrev jag lite tidigare om NATO-utvidning och den ryska uppfattningen om densamma: https://sakpol.wordpress.com/2013/02/14/hotbilden/

      Ja, Centralasien/Kaukasien de objektivt största problemområdena för Ryssland. Men frågan är hur objektivt utrikespolitiken styrs? De kan vara huvudfokuset, men det förklarar inte varför militärdoktrinen fokuserar på storskalig mobilisering i kontrast med ett mindre antal men mer kunniga trupper som “Väst” använder i COIN. Det förklarar inte inköp och utplacering av långräckviddiga ballistiska missiler och kvalificerat luftvärn sker västerut, uppbyggandet av en medelhavsflotta baserat i Syrien, Grekland och Cypern eller varför strategiska bombflygverksamheten ökat så mycket i Norra Europa?

      Tvärtom ser jag en tydlig maktlogik i Gazproms agerande snarare än ett ekonomiskt. Tillgångar som är strategiskt viktiga men saknar ekonomisk rationalitet köps för att öka ryskt inflytande; ett bra exempel är gasdistributionsanläggningen i Baumgarten för att få inflytande över Nabucco.

      Men det finns intressanta poänger kring NATO-utvidningen, när Ryssland förespråkar absolut suveränitet enligt positivistisk internationell rätt, menar man då att det ska gälla alla eller bara Ryssland? Den senaste månadens aktioner mot Ukraina, Moldavien och Litauen talar ett tydligt språk att Ryssland ser sig själv ha rätt att utlöva påverkan på dessa självständiga staters val av framtid. Om Rysslands syn på folkrätten hade varit en genuin tro på folkrätten hade tvångsmedel inte använts för att påverka deras strategiska val, det bryter tydligt mot FN stadgans artikel 2(4).

      Detta är ett av beståndsdelarna i konceptet om stormakt, en egen intressesfär där man anser sig ha rätt att utöva lokal hegemoni utan inblandning av andra stormakter. Och det är, ofrånkomligen, kärnan i Rysslands inställning till närområde; att utöva lokal hegemoni utan inblandning av andra (låt gå för USA i Centralasien så länge de kämpar afghanerna som Ryssland måste hantera sedan).

      Jag hade likaledes uppmuntrat en betraktelse av Rysslands utrikes verksamhet i suveräna stater i sin strävande för att få inflytande i dem för att avgöra frågan om de har stormaktsambitioner eller ej.

  4. Låt mig börja med att säga att en stor del av rapporteringen om Ryssland i Väst är felaktig. Sedan tycker jag du lösrycker fakta. Även sanningen i vissa påståenden kan ifrågasättas. Jag skulle rent teknisk kunna skriva en lång monolog om rysk utrikespolitik, men nöjer mig med några kommentarer:

    Militärdoktrininen fokuserar inte på storskaliga krig. Hela idén bakom reformen är att gå över till mindre brigader anpassade för lokala- och regionala konflikter. Ryska försvaret har de facto inte reformerats sedan andra världskriget. På den tiden var målet att mobilisera flera miljoner soldater och slåss om Berlin. Det är också skälet till flertal experter påpekat att Ryssland kommer förlita sig mer på kärnvapen i framtiden (Karaganov et al). Ett betydande inslag i försvarsdoktrinen är skydd av nationella subjekt. De flesta av dem är placerade i Väst. Härmed luftvärn och ballistiska missiler. Moskva har inte glömt hur Jugoslavien styckades upp av NATO.

    Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om Gazprom – varken du eller jag vet hur Gazprom resonerar. Nabucco är ett europeisk projekt. Att Gazprom strävar att behålla så stor marknadsandel som möjligt tar jag som givet.

    Moldavien, Litauen och Ukraina är ett separat tema. Det är mer komplicerat än vad som framställs i media. Jag skulle avråda dig från förenkla allt med “påtryckningar”. Här kan man bara gratulera Väst. Ryssland provoceras att göra plötsliga motdrag som sedan presenteras som “påtryckningar” när Moskva i själva verket bara ber Ukraina att välja. Att bli medlem i EU och samtidigt bevara tidigare ekonomiska relationerna med Moskva är rent tekniskt inte möjligt.

    Du förstår, när man talar om suveränitet, så finns det ideala- och reala konstruktioner av suveränitet. Om vi tar Ryssland som exempel. Är Ryssland, förutom att landet är en kärnvapenmakt och är större rent geografiskt, är landet absolut suveränt i sina handlingar? Lyssnar man inte på EU? USA? Jovisst. Vilket land i idag är absolut suveränt egentligen? USA, vars budget är större än hela EU:s. Ta och bomba Syrien tillbaka till stenåldern. Vad är problemet, kan tyckas? De måste också ta hänsyn till Kinas och Rysslands åsikter. Det finns ingen total suveränitet. Det är utopi.

    Även om Moskva prioriterar närområdet i sin utrikespolitik är det simplistiskt att påstå att syftet är att dominera. Som tidigare nämnt är Moskvas syfte att lösa sina egna problem och inte “utöva lokal hegemoni” för hegemonins skull. T.ex. Moskva motsatte sig inte USA:s träning av Georgiska styrkor 2002 i Pankisien (“Train and Equip”). Idag är det få som minns att President Putin även offentligen inte uteslöt ryskt medlemskap i NATO. Rysslands syfte är inte att trycka ut Väst ur nära utlandet. Däremot är Moskva rädda att möjlig turbulens längst dess gränser kan på sikt övergå till Ryssland. Ur denna synvinkel är ses kollapser av sekulära stater i Mellanöstern som potentiellt hot mot Kaukasus och Volgaregionen. Helt enkelt för att sekulära regimer står emot islamister. Och nationalistiska antiryska strömningar kan övergå till ryskt territorium (t.ex. Orangea revolutionen som Kreml inte tog på skämt). Moskva upptäckte också att det fanns en viss nationaldemokratisk solidaritet på 90-talet. I min mening använder sig Moskva av dessa argument på ett ineffektivt sätt med onödigt mycket egoism och antivästerländsk retorik.

    Som sagt, försök förstå Moskvas reella intentioner. Lös ovanstående problem kommer du att upptäcka att Ryssland är det mest pro-västerländska landet i Östeuropa. Ryssland är inte ett dugg intresserade av någon isolering, kommunism, stalinism eller liknande.

    1. Jag ska försöka svara kort då jag är på språng.

      Som man övar slåss man och jag hittils har Rysk övningsverksamhet fokuserat på : supression of enemy air defences, nyttjande av Iskander, stridsvagnsanfall landstigning med marininfanteri (http://jagarchefen.blogspot.se/2013/09/zapad13_28.html). Jag skulle säga att Rysslands väpnade styrkor kommer ses ut som Sveriges gjorde innan av 2004. Ett fokus på storskaligt mellanstatligt krig med optionen att göra mindre operationer. Det går inte att säga att reformen är enbart fokuserat på COIN.

      Varken du eller jag vet säkert hur någon annan resonerar (knappt oss själva?), men det är ingen anledning att inte försöka förstå.

      Jag har aldrig sagt saker i stil med stalinism eller neo-imperialism. Jag håller med dig att mycket av Ryssland är missförstått (och jag försökte betona det i inlägget jag länkade till i förra kommentaren), men jag tycker att det kvarstår att Ryssland kränker sina grannars politiska oberoende och strävar efter inflytande att påverka deras politiska inriktning. Man skulle kunna argumentera att Ryssland som stormakt med rädsla för sin säkerhet har RÄTT att göra detta, eller ej, ATT det gör det är desto mindre av en fråga.

Leave a reply to Oscar Jonsson Cancel reply