Europas dödligaste konflikt: Slutsatser

Förra måndagen kom rapporterna om att en kvinnlig självmordsbombare hade dödat sex personer och skadat ett 30-tal i Volgograds distrikt. Detta är den första större attacken i Ryssland utanför Norra Kaukasus sedan den mot Domededovo-flygplatsen 2011. Självmordsbombaren ska vara en 30-årig kvinna från Dagestan (också hemrepublik för Boston-bombarna) som var fru till Dimitri Sokolov, en rysk wahhabist som “försvann” under 2011. Hon är då den senaste i raden av “svarta änkor” i Ryssland som, enligt Ria Novosti, dödar 60 personer årligen.

Detta drar uppmärksamheten till att det är en attack i det centralare delarna av Ryssland snarare än i Kaukasien. Detta kan antingen betyda att det blir svårare att nå effekt med attentat i Norra Kaukasus på grund av Rysslands ökande säkerhetssatning inför OS eller att man vill öka effekten av attentaten genom sprida osäkerheten i hela landet där kostnaderna för att utföra attentaten är lägre. Säkert en blandning av de två. Vad som är klart är att det föder in i de etniska spänningarna som avhandlades i onsdags (intressant kan vara att jämföra med STRATFOR’s analys som landade mycket nära min: lite flashigare, men lite ytligare om du frågar mig).

Attentatet ger naturligtvis vatten på nationalistkvarnarna. Dagen efter utsattes en muslimsk ledare för ett attentat där två Molotov-cocktails slängdes in i hans hus. Navalny berättade efter upploppen i Biryulyovo att invandringen från Centralasien, Södra och Norra Kaukasus var anledningen och retweetade utrop som “Ryssland åt ryssarna” och “Ryssland förstår bara en brutal tsar”. Intressant att notera är att han inkluderar Norra Kaukasus som är en del av Ryssland och att förhindra rörligheten för sina egna medborgare är en ganska prekär sak att göra.

(Ria Novosti)

Säkerhet i Kaukasus? (Ria Novosti)

Detta leder oss till ytterligare en poäng av Anatol Lieven; Ryssland är fast i ett dilemma mellan ha och inte ha Norra Kaukasus. Å ena sidan är det nästa otänkbart att ge upp sin territoriella integritet, men å andra sidan är Ryssland fast i ett moment-22 där man vill behålla Norra Kaukasus utan att integrera det. Lieven gjorde det väldigt intressanta jämförelsen med hur Frankrike hade sett ut idag om man hade ett Algeriet sammankopplat  fastlands-Frankrike. Hade algerierna integrerats fullt ut och vilka problem hade dess integration lett till i det franska samhället? Skillnaden mot Ryssland är deras postkoloniala problem återfinns inom sina egna gränser och man kan bara inte ta skeppen och segla ifrån det.

Utan att på långa vägar här gått djupt nog på alla aspekter kommer ett par korta bedömningar kring situationen. På kort sikt riskerar givetvis risken för terrordåd i Norra Kaukasus på grund av OS och den ökade belöningen för att genomföra attentat, dock ökar Rysslands säkerhetssatsning på motsvarande nivå. Samtidigt kommer den förvärrade våldsspiralerna i Norra Kaukasus – och speciellt om de fortsätter spridas in i Ryssland – leda till ökat momentum för nationalistiska krafter som ej hindras av regimen som snarare tvärtom föder rörelsen trots sitt långsiktiga behov att stävja den för att hålla samman landet och få igenom sina utrikespolitiska mål.

På lång sikt när OS har passerat kommer dilemmat att fortsätta om än med mindre fokus. Ska Norra Kaukasus vara en del av Ryssland måste den socioekonomiska situationen förbättras och regionen måste integreras. Här kan Tjetjenien möjligen utgöra en modell där politisk vilja tillsammans med ekonomiska medel gjort att det är idag den lugnaste republiken i Norra Kaukasus (repressionen till trots). För att bryta terroristgrupperna möjligheter till rekrytering behövs det finnas starka institutioner som kan bidra med den social rättvisa (inklusive för övergrepp och övervåld) och det tillhörighetstänk som wahhabism/salafismen lockar unga män med. Detta är något som i dagens trender ser mer och mer avlägset ut.

Snart kommer OS att börja plockas upp av jorunalister även och det kommer bli en intressant tid, eller vad tror Ni?

Advertisements

Att nära dynamit vid sin barm

Jag fastnade i måndagens nyhet att Moskvas polischef, på order av borgmästaren Sobyanin, utlovade att varje fredag göra räder mot illegala invandrare. Detta följer efter upploppen för två veckor sedan i Biryulyovo vars startskott var att två män startade ett slagsmål varav den ena dog och gärningsmannen var en misstänkt illegal invandrare. Två dagar efter händelsen beväpnade sig rasist/nationalistiska mobbar med slagträn och genomförde egna razzior mot lägenhetskomplex i Biryulovo där gästarbetare och invandrare bor. I skrivande stund står endast två(!) personer för kriminella anklagelser.

Polisen ingrep försöktigt och motvilligt mot upploppen och av utspelen av döma i efterhand är det enda problemet som i historian vara den illegala invandringen och inte att rasist/nationalistiska vigilantes härjar fritt. Den 16 oktober fångande polisen en “misstänkt”  för mordet och han fick motta följande behandling. 

Upploppet, tillsammans med polischefens efterföljande utspel, är det senast händelsen som åter bekräftar nationalismens tilltagande i Ryssland. Anti-korruptionsbloggaren och tillika nationalisten Alexei Navalny – som precis fick sin dom villkorad – uttalade sin sympati och förståelse för upploppsmakarna. Nationalism och populism är viktiga ingridienser för att förstå Navalnys framgångar; några månader innan valet fick han kring 7% i valundersökningarna, men hans slutgiltiga siffror blev 27% i valet till Rysslands näst viktigaste post. Navalny är inte någon västlig liberal, men det är precis därför han lyckas vara attraktiv. Rysslands liberala (i västlig mening) element som media ofta fokuserar på återspeglar inte Ryssland särskilt väl, det är snarare Navalny som gör det och kommer att göra det till större grad om denna trend fortsätter.

Detta leder oss till en väldigt intressant poäng gjord av Anatol Lieven, den tilltagande nationalismen är oförenlig med Rysslands ambitioner att återupprätta sin stormaktsstatus genom integration i forna Sovjetunionen. Med 182 etniska grupper (varav 57 muslimska) är Ryssland är en väldigt multietnisk stat vilket både konstitutionen och Putin betonar lågmält. Hur kommer de etniska ryssarna ställa sig till ett Kremlin som ska integrera Tajikistan och Kirghizistan i en tullunion med förbättrad rörlighet? Detta är just dessa länder som är moderland för de arbetarna som blev överfallna i Biryulyovo. Detta är precis anledningen att Navalny är farlig för Kremlin; han för en inrikespolitik som går emot Kremlins utrikes ambitioner. 

Men samtidigt behöver Kremlin nationalismen. När folkets stöd inte är förankrat i institutioner som legitimerar makten, behövs en “direkt” koppling till folket. Putin säljer sig själv fortfarande med en populistisk anti-etablissemang retorik, men, pas de surprises, är det svårt att vara trovärdigt emot etablissemanget efter att ha lett det i 13 år. Här erbjuder nationalismen en möjlighet då den skapar en direkt koppling mellan folket och ledaren oavsett politiska institutioner (som ändå misstros). Om någon tvivlar på nationalismens attraktionskraft när förtroendet för politiska institutioner sjunker, ger en snabb titt runt Europa, och även i Sverige, en fingervisning.

Dessa problem visar få tecken på att försvinna, tvärtom tyder det mesta på att de förstärks. Etniska ryssar har “födelsetal som Européer och förväntad livslängd som afrikaner” samtidigt som det flyttar in muslimer från de forna Sovjetrepublikerna. Eller i statistik sagt: etniska ryssar minskar årligen med 0,6% medan muslimer ökar från ca: 15% med 0,6%. Multiplicera dessa trender med de strömnningar videona i inlägget visat så har du ren dynamit. 

Epilog: Reservofficer länkade till denna artikel där Putin anklagar utländska politiska makter att använda islam för att försvaga den ryska staten och skapa områden med “utrikesskapta konflikter på ryskt territorium. Dynamit som sagt.