Idag har försvarsdebatten rasat i en god takt efter att Mikael Holmström rapporterade om den finska rapporten om Rysslands försvarspolitik (till och med till den grad att Aftonbladet har uppmärksammat nyheten).
Under dagen har två argument ständigt återkommit; Ryssland rustar från en låg nivå och det gäller att skilja på förmågor och intentioner. Den andra punkten ger ett ramverk för att analysera säkerhetspolitik, men hittils används argumentet nästan som en anledning att Ryssland inte skulle kunna i framtiden utgöra ett hot mot Sverige då de inte har intentionen.
Vad som är viktigt att förstå i förhållandet mellan intentioner och förmågor är att det är två samverkande, och inte oberoende, faktorer. Detta kanske enklast kan exemplifieras av George W. Bush som gick till val på en isolationistisk policy där USA skulle spela en mindre roll på världsscenen och fokusera på inhemska problem. Därefter skedde både Afghanistan och Irak. I dessa två fallen hade förmågan stark påverkan på intentionen, och det belyser också en ytterligare sanning om intentioner är att de kan förändras mycket snabbt. I det omvända så spelar intentionen ingen roll utan någon förmåga att genomföra den.
Det är just av dessa anledningar vi måste planera efter förmågor som tar upp till decennier att bygga medan intentioner förändras på ett ögonblick, speciellt i politiskt känsliga stater som Ryssland.
#svfm
Uppdaterat 23:36 – Dagens bloggare: Wiseman, Skipper, Cornucopia?, Den Sjätte Mannen,
Uppdatering 2: 1/5 – Jan Blomgren hade uppenbarligen inte tagit till sig distinktionen mellan förmåga och intention (och dess samverkan)
OAJonsson 
Klockrent.
Tack Lars!