Idag kommer jag att medverka på ett seminarium på Försvarshögskolan om Rysk propagandaförmåga arrangerat av Svenska Psyopsförbundet och Försvarsutbildarna. Uppställningen ser ut som följande:
Första halvlek: 1700-1800 ca
- Oscar Jonsson, doktorand i krigsvetenskap, King’s College London – Propagandan i konflikteorin
- Joakim von Braun, expert på öststaternas underrättelsetjänster
- Ekaterina Kalinina, doktorand vid Södertörns Högskola – Rysslands kultur- och informationskrigföring
- Carl Bergqvist, försvarsbloggare – Rysk propaganda och informationskrigföring i praktiken
Andra halvlek: 1820-1920 ca
- Johan Wiktorin, ledamot Kungl. Krigsvetenskapsakademien – Svensk STRATCOM i en farlig tid
- Patrik Thomé, Överstelöjtnant / Chef för Psyopsförbandet – Psykologiska operationer i det nationella försvaret
- Fredrik Konnander, Senioranalytiker MSB – Påverkanskampanjer och psykologiskt försvar
Allting kommer att sändas live på videon nedanstående och kommer även att kunna ses i efterhand.
OAJonsson 
Intressanta tankar av alla talare.
En aspekt på ”det ryska hotet” som du nuddade vid när du talade om hur Ryssland tolkade protesterna i Ukraina och arabvärlden men som jag anser har förbigåtts lite i debatten i stort är den att det ryska ledarskapet förefaller vara väldigt dåligt på att tolka den information som underrättelsetjänsten samlar in. Ryssland har uppenbarligen en gigantisk apparat för att spionera och samla in information, men information måste även tolkas och omsättas i klok politik, och på mig verkar det som att Kreml gravt missuppfattar mycket av det som sker i världen, och därför begår de en mängd misstag, i Ukraina och i övriga delar av världen.
I samband med Euromajdanprotesterna och den ryska aggressionen efteråt ser man att det ryska ledarskapet gravt har underskattat den ukrainska nationalkänslan, inte minst i de delar av östra Ukraina där de försökte skapa ett Krim-scenario (Odessa, Charkiv, Zaporizjzja m m) men misslyckades. De har missat det faktum att ukrainare även i öst inte ser sig som ryssar, underskattat viljan att närma sig ”Europa” hos stora delar av det ukrainska samhället samt deras motvilja mot det ryska auktoritära styrelseskicket. Detta torde ha sin grund i att de ryska ledarna lever i sin egen informationsvärld, där de får sin egen världsbild bekräftad av underlydande som vill vara “chefen” till lags, där de enda aktörerna som spelar roll är de ”stora grabbarna”: USA, CIA, Kina (och såklart Ryssland), och där folk och små nationer bara är brickor i ett stort spel, utan egen röst och utan egen vilja.
Om mina tankar stämmer är det ingen orsak till lugn: snarare bör vi oroa oss över att vi inte kan förutsäga hur de ryska ledarna kommer reagera på saker som sker i världen. Om de tror att CIA och/eller andra skumma organisationer som styrs av USA ligger bakom allt som är dåligt för Ryssland, hur skulle de då reagera på, säg, ett eventuellt utbrott av stora protester mot makten i Vitryssland, Kina eller till och med någonstans i Ryssland, på en olycka någonstans på en ryskägd gasledning eller på en ny Mathias Rust-filur som flyger in med ett litet flygplan och landar mitt i Moskva eller något liknande?
Absolut. Jag kan bara ta och hålla med dig i det du säger. Det finns problem med hur världsåskådningen återspeglar synen på inhämtad underrättelse, det skevar ju också bilden av spontana/komplexa händelseförlopp. I korthet ska man väl säga att ryssarna tittar med på outcome. I Afghanistan sattes PRO-västlig regent på plats = måste ha varit målet m.m.