Seminarium: Rysk propaganda

Idag kommer jag att medverka på ett seminarium på Försvarshögskolan om Rysk propagandaförmåga arrangerat av Svenska Psyopsförbundet och Försvarsutbildarna. Uppställningen ser ut som följande:

Första halvlek: 1700-1800 ca

  1. Oscar Jonsson, doktorand i krigsvetenskap, King’s College London – Propagandan i konflikteorin
  2. Joakim von Braun, expert på öststaternas underrättelsetjänster
  3. Ekaterina Kalinina, doktorand vid Södertörns Högskola – Rysslands kultur- och informationskrigföring
  4. Carl Bergqvist, försvarsbloggare – Rysk propaganda och informationskrigföring i praktiken

Andra halvlek: 1820-1920 ca

  1. Johan Wiktorin, ledamot Kungl. Krigsvetenskapsakademien – Svensk STRATCOM i en farlig tid
  2. Patrik Thomé, Överstelöjtnant / Chef för Psyopsförbandet – Psykologiska operationer i det nationella försvaret
  3. Fredrik Konnander, Senioranalytiker MSB – Påverkanskampanjer och psykologiskt försvar

Allting kommer att sändas live på videon nedanstående och kommer även att kunna ses i efterhand.

Ryssland: I tider av kris

Det allvarliga läget i den ryska ekonomin leder osökt in på vad det kan få för konsekvenser. Detta inlägg har legat och jäst ett tag efter jag skrivit om ryska ekonomin (1,2,3) och efter ha läst Johan Wiktorins krönika i DI där han påtalade att den senaste gången Saudiarabien flödade marknaden 1985 så föll Sovjetunionen.

Idag är oljepriset nere på $56,42/fat vilket är hälften mot ett halvår sedan. Den ryska budgeten är beräknad att vara i hamn vid $100/fat (vilket jag tror var optimistiskt). Den federala budgeten är baserad till hälften av de direkta intäkterna från gas och olja (som är sammankopplade), men mer så med de sekundära effekterna i form av konsumtion och företag kopplade till industrin.

Med detta har minst 25% av den federala budgeten försvunnit i ett slag. Som ett sammanträffande är det storleken på utgiften för de väpnade styrkorna. Rent teoretiskt skulle man då kunna stoppa det för att få balans i ekonomin. Nu är ju det inget som kommer hända. Dels inte för att man ser sig själv hotade av Väst, men även för förhoppningen att spill-over effekterna den ryska vapenindustrin ska vara motorn som driver den teknologiska och ekonomiska moderniseringen av landet i övrigt.

Nej, snarare är det, i vanlig ordning och till folkets nackdel, vård, skola och omsorg som får stryka på foten (WW 1, 2)  Men vad kommer det folkliga missnöjet att leda till? Detta är lite av miljonfrågan för närvarande. 

Å ena sidan kommer detta vara mycket kännbart bland de ryska folket vars pensioner, löner och besparingars värde kommer att minska kraftigt medan priserna enbart ökar. I enlighet med statsvetenskaplig forskning är det just när försämring i levnadsstandard uppstår revolutioner blir vanligare (ex. arabiska våren när matpriserna steg väldigt mycket).

Å andra sidan har ryssarna i närtid uthärdat ekonomiska kriser. Paniken är inte total, utan man vet vad man ska göra, samtidigt som man effektivt skiftar skulden till Väst. Detta i kombination med ett civilsamhälle vars enda större mobilisering efter självständigheten skedde vid valen 2011-2012 och har inte lyckats upprepats sedan dess.

När oljepriserna skenade 2003, blev regimen än mindre beroende av folkets stöd. Med ökade direkta intäkter kunde den ryska regimen snarare försöka isolera sig från folket än att söka deras stöd. Man kunde berika sig och den styrande eliten utan att vara för beroende av skatter. Dock, enligt denna logiken bör det fallande oljepriset leda till motsatt händelseutveckling, regimen blir mer beroende av folket vilket ökar folkets makt.

De två scenariona som skulle kunna ledad till större omvälvningar i Ryssland är en folklig uppresning och en maktkamp inom eliten. Det sistnämnda låter vid handen mer troligt, men samtidigt är elitens maktbas oftast ingen egen utan beroende på deras formella position. Exempelvis leder Igor Sechin Rosneft, men avsätts han från sin formella position tappar han sina inkomster och sin makt.

Detta ger en viss resiliens i systemet, men samtidigt är det troligt att systemet styrka prövas. Eliten, framförallt affärseliten, förlorar miljardbelopp. Det finns delar av säkerhetsapparatseliten som är väldigt missnöjda med kriget i Ukraina – vad kommer ske när nationalistvoluntärerna känner sig svikna från Kremls stöd och återvänder till Ryssland? – men framförallt kommer gemene ryska Fyodor och Valentina att lida.

Vid tider av ökat missnöje i Ryssland kan det mesta hända. Ryssland är, som det är, en koloss att försöka styra. Det ryska ordspråket lyder “Ryssland är inte svårt att styra, det är bara lönlöst”. Hur kombinerar man de starka nationalistiska strömmarna med det väldigt multinationella land Ryssland är och i synnerhet måste vara för att lyckas med Euroasiatiska Ekonomiska Unionen?

ussr_ethnic

I ungefär tjugo av Rysslands åttiotre territoriella enheter finns det en minoritet eller en nästan icke-existerande rysk befolkning. Vid tider av djupare oro i huvudstaden, skulle de kunna vara de första att se sin möjlighet, här ligger de nordkaukasiska områdena, Tatarstan och Bashkortostan högst på listan.

Det är scenariot disintegration ryska militärstrater och statsmän har fruktat sedan Sovjetunionen och Jugoslavien bröts upp, och inte ett otroligt utfall vid intern konflikt. Det behöver inte nämnas att ett disintegrerande Ryssland med uppemot 10,000 kärnvapenstridsspetsar och stora mängder vapen är livsfarligt för europeisk och internationell säkerhet. Har vi i Sverige planer och höjd för en sådan utveckling?

The Russian Economy: Worse and Worse

About six weeks ago, I wrote a post about the dire situation of the Russian economy. The conclusion was that if the Russian government continued their projected spending on the Armed Forces with the current economic situation, it could very well be the last feast in Rome before the barbarians arrived. Two days (10/12) ago, Dimitri Medvedev held a speech on the economy which thus calls for an update of the situation (for Swedish readers, browse Kalle Kn’s twitter feed for commentary)

The single most important factor for the Russian economy is the oil price. To maintain Russia’s expenditure before the crisis, I saw calculations that they needed a price around $117/barrel and their public budget is based on the more modest price of $100/barrel. This morning, crude Brent dipped below $60 and the OPEC summit showed no signs of hindering this downfall. This can be compared to around $80/barrel when I wrote the last post six weeks ago.

Screen Shot 2014-12-12 at 12.30.01This strongly effects the strength of the rouble. Against the dollar, it has lost around 50% of its strength from the outset of crisis and gone from 45/$ to 66/$ during the last weeks (see below). This will increase the price of products fully or partly bought from abroad since imports a lot more expensive. This will in turn…

Screen Shot 2014-12-12 at 12.36.47

…drive up the Russian inflation, decreasing the buying power from the rouble, which in turn would drive up the prices in the stores. In this way, the inflation has increased almost by 1% the last six weeks and is in total up almost 3% since the beginning of the year. It further significantly decreases Russia’s and Russian banks’ ability to pay off foreign debt; something of which they have a lot.

Screen Shot 2014-12-12 at 13.58.03

This decreases the functioning of the market. A good way to gauge the market perception of the Russian economy is to look at the yields for government bonds. These are, perhaps, pointing the darkest picture. At the moment of writing, the market has less confidence for Russia than under the economic crisis when the Russian GDP shrank significantly.

Screen Shot 2014-12-12 at 14.01.59

Adding to this is the problems of capital flight and all the cash that the Russian government has spent in order to stabilise the rouble. What I argued in the last piece, of which I get support from Anders Åslund, is that an economy does not descend in a linear way. The current prognosis say that Russia’s wealth fund, currency and gold reserves will keep it liquid for a bit less than two years.

That conclusion is only valid if you consider a worsening of the same rate as today. Since markets are to the largest extent about perception, the worsening would be exponential. If Russia runs out of cash, they loose the ability to control a whole range of factor that can spiral. This makes me want to flag for the opportunity of a economic crisis in Russia before that.

Thus, the Russian economy comes out from the health check with all indicators pointing towards a worsening of the decease. What are the potential security political consequences of that? Well, I’d say the short answer would be, given that the increased funding for the armed forces, the quote “to a hammer, everything can appear as a nail” applies. And the armed forces are one of the very few hammers Rusai have.

The Russian Economy: The Last Days of Rome?

There has been a lot of negative development when it comes to the Russian economy that is worth looking closely at. The GDP growth for 2014 has dropped around 2% which is a huge figure. Let us avoid mirror-imaging, but imaging how a Western government would survive if they produce 2% lower growth than projected.

One of the most alarming indicators is that the Rouble is lower than ever. The coming years it is projected to be still around 0,1% which is very low when the inflation looks as the following (or actually the most recent is higher with 8,03%):

Inflation, N.B. Current is 8,03%

Inflation 2013-2014, N.B. Current is 8,03%

In early October, the Russian central bank spent $1,75 billion (ca 8 miljarder SEK) just in two days try to buoy the rouble. Below we can see how well it fared.

Strength of the Russian Ruble to the Dollar

Strength of the Russian Rouble to the Dollar

The Russian central bank projected a capital flight up to $100 billion in 2014, up from $61 billion from 2013, but that figure has been exceeded. The head of the European Central Bank, Mario Draghi, projected that $214 billion has already been surpassed.

This is a consequence of Western limitations on Russian companies and banks on Western markets. Any types of long-terms loans are hindered and it is when their repayment comes, that the real problems start. In this, there is an in-built delay in sanctions. To illustrate, before the end of the year $54,7 billion of debt needs to be repaid and the chances to get new loans look dire. Similarly, the will to invest in Russia can be measured by the bond yields which are only superseded by the time of the economic crisis 2008 (in which people seldom want to invest):

Russian 10 year bond yields

Russian 10 year bond yields

Adding onion to the salmon as one say in Sweden is the dropping oil prices which is the single most important factor depending Russian economic performance. It is lower that it has been in a while and the projections I have seen says that Russia need $117-119/barrel to sustain its public finances. This is something that the current levels are far from and the recent developments in exporting LNG (liquified natural gas) is likely to only lower the price.

Crude Brent Price

Crude Brent Price

Before concluding this dystopic exposé, I just want to add that it is true that Russia has indeed been aiming to build financial-strategic resilience. They mortgaged their national debt very quickly when the oil revenues started coming in the mid 00’s and they quickly built up the world’s fourth largest gold reserve in the recent years.

Nonetheless, these cannot substitute a functioning economy and the situation looks dire in Russia. Pensions and public spending has already been cut and there is likely to be no alternative to cutting the financing to the reform of the Armed Forces (projected to go up from 3,5% to 4,2% during 2015-2017). If Russia decides to stick with it, that might be their last days of Rome-fest. More seriously for the Russian society, this represents a serious blow to Russian modernisation and strive to join the 21st century. The economic performance poses formidable challenges for internal and international security.

Det kan gå riktigt fort

I och med denna post firar jag 100-postsjubileum. Det är en milstolpe som både deprimerar i den mån att hade antalet ord placerats i en väl avvägd doktorsavhandling hade jag doktorerat klart vid det här laget. Samtidigt imponerar det mig att det har funnits motivation och inspiration att producera 100 alster, men det leder mig in till er. Utan er läsare som uppmuntrar, trollar, delar och kommenterar hade allt engagemang att driva med detta försvunnit ut genom fönstret. Tack så mycket, bedriften är lika mycket er som valt att följa med på färden, oavsett hur länge ni stannar på båten.

På senaste tiden har en del gått ner i det nyaste projektet Försvarspodden (alla avsnitt här) och så är jag fullt upp i att producera lite olika akademiska verk samtidigt som jag börjat undervisa. Detta bidrar till en lägre produktionsgrad, men mitt mål är att skriva när motivation och tid finns, som nu.

Att säkerhetsläget i omvärlden och Sveriges reaktioner (eller icke-reaktioner) oroar mig lär inte komma som någon nyhet för er läsare. Det är dock inte ofta jag känner ett obehag, men det gjorde jag efter att ha diskuterat en del och funderat djupare på denna tweet:

Ryssland är en instabil militärkoloss på lerfötter. Ett oljepris på $117-$119/fat behövs för att Ryssland ska finansiera sina offentliga utgifter, och nuvarande pris $92 är inte nära detta. I kriget i Ukrainas skugga har statsanställdas löner sänkts, pensioner konfiskerats och utgiftsposter plundrats för att hålla oligarkerna nöjda. Att lägga till ligger rubeln kring 40 per dollar vilket är 12,5% värre än förra peaken som var vid finanskrisen 2008. BNP-tillväxten för 2014 lär ligga på 0,2% samtidigt som inflationen ligger på 8% och obligationsräntorna är fortfarande mycket höga.

Screen Shot 2014-10-09 at 00.09.13

Det bör läggas till att Ryssland byggt en strategisk-finansiell resiliens. Detta genom ett maniskt reducerande av statsskulden och lika ambitiöst införskaffande av världens fjärde största guldreserv. Eliten har även gjort vad de kan för att skydda sitt berikande. Det finns fler mindre åtgärder enligt detta som jag hoppas kunna återkomma till senare, men detta påverkar endast till en mindre mån folket.

När folks pensioner och löner börjar reduceras ordentligt är det en annan sak än ett, i stort sett våldsfritt, annekterande av Krim. När civila mördas och när likkistorna börjar återvända till Ryssland kommer opinionen (vars mätningars pålitlighet man kan och bör ifrågasätta) att förändras. Hur och hur mycket är frågan, men det finns gränser även vad det tåliga ryska folket accepterar. Även om tagandet av Krim har visat regimen att man temporärt deflektera interna oroligheter på utrikes problem är det svårt att tro att det blir bestående.

Ryssland ses ofta som en stark auktoritär stat och det är sant i en viss aspekt. Dock finns det ett systemfel i auktoritära stater. Det är det simpla att folket inte får välja vad de vill utan deras medverkan säkras genom en stor piska och en mestadels liten morot. Man är beroende av tvång. Ryssland är en vassallstat. På samtliga nivåer är en persons position beroende av stöd och skydd uppifrån, medan behåller sina underordnade genom stöd och skydd. Effektiviteten i detta är om någon vill ställa sig utanför systemet är det enkelt att göra sig av med den personen; Khodorkovsky kan vara det mest uppenbara exemplet. Kostnaden för illojalitet är skyhög och sänker troligheten för enskilda protester. För att avsätta Putin ska det i stort sett hela hans elit gå emot honom gemensamt, vilket är svårt för han hanterar dem väldigt väl. Går de emot honom enskilt försvinner de kvickt. Detta ger en viss resiliens i systemet.

Samtidigt måste vi öppna ögonen för möjligheten av systemskifte. Att Putin generellt har varit populär har sina naturliga förklaringar (se gärna denna miniserie 1,2). Men missnöjet har tilltagit och en allvarlig ekonomisk chock öppnar möjligheter för politiska chocker. Det är i det perspektivet det kan gå riktigt fort. Makt är en skugga på väggen och det ligger där man uppfattar det ligga. Därför har alla systemskiften och revolutioner har sett högst otroliga ut tills det kvickt förvandlats till helt uppenbara. Folks föreställningar att makten är legitim krackelerar. I mitten av februari tappade Janukovitj makten i folks uppfattning och några dagar senare de facto. Att Ryssland har världens största samling taktiska kärnvapen, en mer än bräcklig demografi och säkerhetspolitiska problem i samtliga riktningar gör bara ett eventuellt fall hårdare. För att vara tydlig, det kan gå riktigt fort dels på grund av ett sammanfallande Ryssland, men också ett försök från eliten att parera internt missnöje med en känsla av kris.

Något annat som kan gå riktigt fort därav är en eskalering av incidenter. När Sveriges ledande politiker utesluter att det finns något militärt hot mot Sverige så gör man både sin egen analys en otjänst, men även visar man på en fantasibrist på gränsen till okunskap. Den andra oktober rämmade nästen ett rysk flygplan ett svenskt signalspaningsflygplan. Den nittonde september beslagtog Ryssland ett litauiskt fartyg. Den sjunde september gjorde man Ryssland en räd över gränsen in till Estland och kidnappade en estnisk officer.

Ett skott i ett perifert område startade det första världskriget mycket beroende på att berörda stater såg att de hade allt att förlora på att vara passiv i ett väldigt spänt internationellt läge. När en rysk kärnvapenbestyckad u-båt gick på grund en mil utanför Karlskrona och Sovjetunionen hotade Sverige var Fälldins magkänsla “Håll gränsen!“. Det var essentiellt för försvarsviljan, men vägen till krig behöver inte vara längre än det.

Ska Sverige stå upp för sina territoriella integritet och självständighet i en krissituation, vilket jag själv kan tycka låter rimligt, måste man då visa försvarsvilja. Det medför en eskaleringsrisk. Antalet scenarier som kan leda till dessa är många, men frågor vi borde ställt oss redan igår är: vad gör vi om ett svenskt fartyg blir beslagtagit? Vad gör vi om svenska officerare blir anhållna och slängda i KGB:s gamla fängelsegrottor? Vad gör vi om ett ryskt flygplan rämnar ett svenskt och svenska piloter avlider?

I dagens läget om vi ska underbygga våra politiska förhandlingar med militär styrka, så ser det inte speciellt avskräckande ut. Våra JAS flyger med enbart en automatkanon, våra fartyg saknar luftvärn, vi saknar en u-båtsjaktsförmåga och den senaste försvarspolitiska överenskommelsen som gör att vi ska ta oss ur detta gör att vi 2018 börjar få nya JAS och att 2007:s anslag i reala termer kommer att uppnås 2024. Det är inte särskilt betryggande, då det kan gå fort det här.