Tyvärr har vanliga livet trängt sig på igen och mindre fokus kan ges åt Ukraina. Här kommer dock en kortare reflektion. Mer kommer senare!
Mycket analys hittills har hittills fokuserat på: Västs och President Putins snedsteg i Ukraina-krisen, Krims etniska komposition och historia, och borttagandet av språklagen (som dess oftanligt dåliga timing till trots inte hotar det ryska språket) och det mer trubbelfyllda delarna av Ukrainas regering.
Jag känner dock att det saknas något i diskussionen, den ryska användningen av militärt våld problematiserades inte full ut. Reaktionerna fokuserade snarare på vad som kan/bör göras nu med Ukraina vilket är en väldigt viktig del, men det finns en aspekt i konflikten som går utöver Ukraina och handlar om principen om våldsanvändning.
Det ryska agerandet går emot folkrättens fundament med territoriell integritet och icke-användande, eller hot av användande, av militärt våld. Än viktigare går det emot ett fundament av internationell ordning.
Visst har Väst själva agerat för att försvaga folkrätten med Kosovo och Libyen. Å andra sidan, gick Väst i Libyen utöver ett redan klubbat mandat mot en diktator. Irak tänker jag inte blanda in då det var ett amerikansk-brittiskt företag som stora delar av Väst motsatte sig.
I Kosvo kom den oberoende kommissionen fram till att NATO bombningarna över Jugoslavien var illegala men legitima. Detta är något som är högst otroligt att någon kommer att säga om Rysslands handlingar, vilket kan ses att Syrien är den enda staten som stött Ryssland (inte ens Vitryssland eller Kazakstan har gjort det).
Tänk på konflikt i termer av kommunikation med en lärandekurva. Tidiga analyser av att Rysslands agerade med viss mått av osäkerhet i vart Ryssland gick och det verkar som dess beslutsamhet ökat över tiden i ljuset av ett hittills exceptionell oenat EU och USA.
Vad drar Ryssland för slutsatser av detta? Miltärt våld användes i Georgien och “resetten” av relationerna kom ett halvår efter och hittills har den ryska marknaden tagit en törn medan Putins stöd gått uppåt. Hittills kommunicerar Väst “det är inte bra, men acceptabelt att använda militärt våld”.
Ett handlingsalternativ för att markera annorlunda – utöver riktade sanktioner som är på allas läppar – är för NATO att starta en större beredskapsövning i Bulgarien/Rumänien dels för att visa för Ryssland att Väst även kan kommunicera med militära medel och för att ge sken av/bidra till en Västlig enighet där NATO:s artikel-5 är trovärdig. Ytterligare skulle det också få Ryssland att tänka efter två gånger för att ta en eventuellt expanderad operation till Transnistrien.
Vissa skulle invända mot detta och kalla det att eskalera situationen. Jag köper inte den terminologin då Ryssland invaderat ett grannland och hållit en 150,000 mans beredskapsövning på sitt territorium. Då är det inte NATO som eskalerar om man i sin tur håller en beredskapsövning på sitt eget territorium. Det skulle enbart kunna uppfattas som det för att Ryssland redan invaderat Ukraina.
Man får tycka vad man vill om Winston Churchills syn på Ryssland, men orden från hans Iron-Curtain tal resonerar idag.
…and there is nothing for which they have less respect than for weakness, especially military weakness.
OAJonsson 
Absolut, det är en stor elefant i rummet men vi försöker att inte låtsas om den.
http://www.theguardian.com/environment/earth-insight/2014/mar/06/ukraine-crisis-great-power-oil-gas-rivals-pipelines
Jag tycker att vi skall söka information så att vi kan se helheten och ifrågasätta varför USA alltid har en finger i spelet när det finns stora naturtillgångar till hands. Det känns som om snacket om folkrätt och demokrati bara är en täckmantel tyvärr.
Vi lever själva i ett land där vi dagligen ger regeringen fria händer till att nedmontera vårt socialförsäkringssystem, ändra grundlagen så att den anpassas till USA:s spionönskemål, vi har fått fas-3 slavar, begränsad yttrandefrihet …. listan kan göras lång.
Vi kanske skulle fokusera mer på vad som händer här hemma och lobba för förändring.
Mer som en koppling till rubriken -vad saknas [för en Rysk invasion].
Låt oss ponera i att vi om en/två veckor precis bevittnat att Ryska styrkor har gått in, inte bara i Krim -utan i stora delar av östra Ukraina. Vi borde då kunna efteranalysera händelseutvecklingen via vad som framkommit i öppen media.
-Våldsanvändningen bör rimligen behövas motiveras till även den Ryska opinionen, en tydlig skillnad från den Sovjetiska tidens rapportering. Till glädje för den som önskar veta vad den ryska statsmakten vill och tänker göra, så skiner det igenom i anomalin på just nyhetsrapporteringen.
Vad saknas då…
Det saknas en tydlig gnista, som när den uppstår kan analyseras utefter hur nyheten porträtteras. Signifikansen kan vägas och mätas, eftersom den sannolik rapporteras av media på båda sidor, skillnaden blir därför signifikant för att förstå vilken avsikt som finns framåt.
Vi borde därför kunna lägga ett tydligt pussel, kopplat till vår efteranalys av öppen media.
Det är tyvärr samtidigt rätt ointressant ur ett förvarningsperspektiv, då behövs en tydligare koppling mellan vår perceptionsförmåga och beslutande förmåga. Att bli överraskad är trots allt att inte hinna reagera i tid.