Rysk intervention i Ukraina del 5: Politiska mål och progaganda

En dyster utveckling i Ukraina fortsätter. Ryska styrkor har nu tagit över en radarstation och en flottanläggning av den ukrainska militären vilka de tömmer på vapen och innehåll. De ukrainska ledarna uppmanas ta sida med halvöns legitima ledare (Guardian).

Samtidigt kommer det besked att Ukraina genomför nationell mobilisering och kallar in alla sina militära resurser. Detta är viktigt därför att, som jag betonade, det är försvaren som väljer när krig börjar, då man har valet att inte motstå och ge angriparen dess politiska mål (någon misstolkade detta att jag menade att Ukraina är angriparen, så är inte fallet).

Vad är då Rysslands politiska mål?  Talet som deras ambassadör gav vid FN:s säkerhetsråd är väldigt tydligt med Rysslands syn (via Interpretermag):

• EU och USA underblåste protesterna och bidrog till revolten;
• Överenskommelsen med Janukovitj innefattade att han skulle ha makten till valet;
• De beväpnade militanterna bröt denna överenskommelse genom att inta regeringsbyggnader, därför är:
• Janukovitj den legitime ledaren av Ukraina och nuvarande regering är radikaler;
• “Kiev” skickar provokatörer till regeringsbyggnaderna i Krim;
• Krimregeringen har bett Ryssland att intervenera och upprätthålla ordningen. Ryssland har gjort så för att Väst hjälpte att ta bort ett demokratiskt vald president och placerat radikaler i ledning.
• Kontentan är för Ryssland: internationella samfundet måste hjälpa till att ta bort radikalerna och fortsätta enligt 21/2 överenskommelsen (inkl. Janukovitj).
• Om detta ej sker kommer ryska trupper att försvara Krim och möjligen attackera Kiev  för att få detta att ske.

(se även gårdagens diskussion om Krim som de facto-stat)

Det är glasklart att Rysslands uttalade politiska mål är väldigt ambitiösa. Att marschera hela vägen till Kiev kan låta otroligt idag, men hittills har Ryssland knuffat och knuffat tills motstånd har kommit. Ser vi då någon bättring på fronten motstånd?

Förutom Ukrainas mobilisering har Presidenterna Obama och Putin hade ett 90 minuters telefonsamtal där Obama förklarade att “fortsätta kränkningar av Ukrainas integritet och suveränitet skulle påverka Rysslands internationella ställning negativt”, vilket låter föga skrämmande i mina öron.

Ett hårdare uttalande kom från John Kerry där han rakt ut benämnde Rysslands agerande som invasion och ockupation. Vidare diplomatiska åtgärder är att USA och Kanada skippar G8 i Ryssland och Kanada drar tillbaka sin ambassadör och USA. Detta är dock både lite och sent.

Eftersom Väst inte ser ut att vilja närma sig ett militärt svar finns ett intressant alternativ att svara på är att överväga riktade sanktioner mot ryska ledarskapet. Ryssland är ett väldigt toppstyrt system där Putin beror på stöd av ledande maktpoler (kort analys här) som i sin tur har placerat mycket av sina tillgångar och i vissa mån familjer i Väst.

Som många säkerhetspolitiska debattörer påpekat kan extern intervention vara medel för att motverka interna oroligheter, något som Ryssland har haft en hel del av och väntas få fler med en krisande ekonomi där inflationen vida överstiger tillväxten. De är svaga för sanktioner.

Ytterligare måste det massiva informationskriget belysas. Propagandan från Ryssland öser in och rationaliteten för detta går att återfinna i långtgående rysk militär teori med  som start från Suvorovs fokus på moralen som det viktigaste dimensionen i kriget, men främst efter Tjetjenien betonar vikten av interna och externa psykologiska operationer/propaganda för att behålla stödet för kriget.

Exempel är Russia Today som rapporterar om storskaliga avhopp:

Ett till exempel är hur man har hackat sidan för den högra sektorn i Ukraina och postat en vädjan till Doku Umarov – den ökände terrorledare för det Kaukasiska Emiratet – att hjälpa Ukrainas frihetskamp.Detta är något som definitivt bygger stöd för en tuff rysk linje då många ryssar lever under terrorhot i Ryssland (minns Domededovo eller Volgograd). Slutligen tog Ryssland snabbt kontrollen över TV stationen i Simferopol. Detta följer det primära fokuset som ges på informationskriget. 

Det teoretiska möjligheten kvarstår att Ryssland gör helt om och återvänder till sin bas i Krim då man redan uppnått mycket – visat beslutsamhet och vad man är redo att göra för sitt inflytande – utan att fått för stora kostnader, men givet Rysslands politiska mål nämnda ovan och det ringa motstånd de mött hittills lär det dröja…

Och på en slutnot: