Temperaturen steg avsevärt i Ukraina när uniformerade OCH icke-uniformerade enheter har tagit kontroll över Simferopols och Sevastopols flygplatser. Vid lunchtid rapporterade DN att fler trupper är påväg dit från Sevastopol. Det är ännu icke-bekräftat deras nationalitet, men projektledaren för FOI:s Rysslandsprogram Jakob Hedenskog utesluter andra aktörer.
Ukrainas minister för inrikestrupperna Avarov kallade detta en rysk ockupation och har refererat ärendet till FN:s säkerhetsråd. Hur väl det kommer där med ryskt veto är ganska uppenbart, men det drar lite mer uppmärksamhet till situationen. Avarov har även kallat på USA och Storbritannien att fullfölja sina löften enligt Budapest-memonrandumet vilket inkluderar att skydda Ukraina från aggression.
Precis i skrivande stund kommer det uppgifter (via AFP) att flygplatserna är återlämnade till Ukrainsk kontroll och för denna gång har det värsta undvikits. I och med detta kan vi andas ut lite, och jag får, om än med extrem försiktighet, säga att bedömningen från gårdagen står tills vidare; Ryssland har väldigt lite att vinna på ett direkt militärt ingripande, men allt att vinna på att få det att framstå som förestående, vilket morgonen definitivt har gjort.
Morgonens situation får oss även att minna en viktigt insikt om krig: det är är den som blir angripen som väljer att starta krig eller ej. Man har valet att acceptera angriparens termer utan att ta till våld. Hittills har Ukraina varit väldigt noga med att inte gå in hårt mot terroristerna/vapenmännen vilket är förnuftigt nu. Det ligger ett dilemma mellan pest och kolera i att ingripa och riskera krig eller att inte ingripa och i det korta loppet ses som svag och i det långa loppet blir Krim de facto-självständigt.
Vad som är viktigt i detta avvägande är hur Västmakterna reagerar. Ukrainas regering väntar säkerligen med kraftfulla åtgärder innan man har fått stöd från USA och EU, och av allt att döma har de inte bestämt sitt förhållningssätt. Dock ser jag en risk för en väldigt försiktigt sådant, bland annat för risken av en eskalering vilket i slutändan kan leda till väpnad konflikt med en kärnvapenmakt.
Det finns mycket som kan gå fel – som sagt, oavsiktliga våldsspiraler kan leda till utkomster som ingen vill ha – men det finns fortfarande mycket som kan gå rätt. Vi har fortfarande inte ett inbördeskrig framför oss.
Naturligtvis gäller det att behålla vår uppmärksamhet, det kommer rapporter om att en ukrainsk gränsbas är omringad av ryska marinsoldater samt att undantagstillstånd kan intas på Krim. Sedan har rapporter kommit om den ryska provokativa ultranationalisten Zjirinovskij anlänt i Krim, låt oss se vad för bråk han kan starta.
Janukovitj presskonferens finns live här.
—
Vad kan vi dra för slutsatser för Sverige av detta? Johan Wiktorin behandlade detta bra med fokus på Försvarsberedningen under småtimmarna. Jag ska vara kortfattad.
Tydligare än såhär illustreras förhoppningsvis inte att Europas säkerhet är inte garanterad och att Rysslands ambitioner och kapacitet inte är att förringa. Att upphöra med att i reella termer skära i Försvarsmakten är bara ett av stegen som behövs för att möta den säkerhetssituation vi står framför de kommande decenniet. Militära medel har använts för att skicka politiska signaler, precis som de gör om än mindre intensivt i det rysk-svenska relationen.
En ytterligare poäng är behovet att förbättra Sveriges energisäkerhet då denna typ av konflikter kan ta en energidimension och direkt drabba tillflödet till Sverige och slå hårt mot vår ekonomi. Vidare minskar detta också Rysslands möjligheter att påverka via energivapnet.
På temat: Försvar och Säkerhet, Cornucopia, DN 1, DN 2, Live-uppdatering i BBC,
Kom ihåg att ni kan följa bloggen via e-mail (i menyn till höger på första sidan), Twitter, eller följ-funktionen på Facebook.
OAJonsson 
Notera att delar av sydöstra Ukraina, samt Ryssland, inte ser den nya makten som legitim. Ur deras synvinkel är Janukovytj fortfarande president. Det innebär att han som överbefälhavare kan bjuda in andra länder till kollektivt självförsvar. Till exempel för att återställa den konstitutionella ordningen.
Bra poäng! Som det ser ut nu ser jag att Januk är för opopulär generellt, men om ordningen försämras och regeringen får avgå kan sådana händelser bli troligare. Hoppas få återkomma mer om Januk.
Jag kan inte se någonstans att de “ryska” soldaterna lämnat tillbaka flygplatsen i Sevastopol? Stämmer verkligen det?
Det verkar finnas fotografer på plats men finns det ingen reporter som frågat var de kommer ifrån? De låter sig ju ändå filmas och fotas så det borde gå att fråga.
Jag fick det först från BBC:s liverapportering, andra källor har varit dessa
och AFP
Vet man statusen på den Ukrainska försvarsmakten? Står de fortfarande inne på kasernerna eller har det skett någon form av mobilisering eller beredskapshöjning? Det är märkbart tyst om detta i rapporteringen tycker jag.
Hej Onga, lite sent svar på detta. Jag har bara koll på det i lösa drag och de uppgifterna var från imorse så mht till att Ukrainska stridsflyg m.m. ska ha skickats upp kan jag inte fylla i med något substantiellt. Tar nytt grepp imorgon!
Det är inte uppenbart för mig vad Ryssland ska med Krim till. Antag att Ryssland tar över Krim. Skapar en permanent bas. Halva världen tittar på. Kris bryter ut i mitten av Europa. Å ena sidan vettskrämda centraleuropéer som Polen och Rumänien. Å andra sidan nervösa Kazakstan (med etnisk rysk befolkning i norr). Ryssland hamnar i isolering och förlorar sina partners i den kommande Euroasiatiska unionen. Behöver Ryssland det?
Till skillnad från Krim har östra Ukraina mer eller mindre accepterat den nya makten. Östra Ukraina är emellertid viktigare för Ryssland eftersom majoriteten av ryssarna bor där och inte på Krim. Att göra anspråk på Krim är att skapa sig problem i öster. Låter det som ett bra byte? Tveksamt. Vad får Ryssland på Krim? 250 000 tatarer?
Det är inte uppenbart för mig heller och Ryssland behöver verkligen inte det, snarare skulle man bli tvungen att subventionera fungerandet av ytterligare en region som skulle krisa ekonomiskt. Dock har omvärlden visat att man ej har beslutsamhet att agera hårt mot detta.
Men att blanda ut geopolitik och tänka för mycket på intressen fick mig att dra den bedömningen jag nu fick backa från att RU inte skulle intervenera. Strikt intressemässigt, hade RU lite att vinna på att skapa problem i första läget såvida man inte tänker geopolitik, håller du inte med?
Jag tror som sagt inte det handlar om geopolitik utan försök att förhindra en större etnopolitisk konflikt.
Detta är ju förstås en tolkningsfråga, men det steget ser ut att vara för tidigt. Den hotbilden, som jag upplevde det återigen, var inte överhängande när Ryssland började agera. Det som hade hänt var tumult vid Simferopols parlament där två dog men det var ej Karabakh 1989
Problemet med etnopolitiska konflikter är att de utvecklas oerhört snabbt. Karabakh-konflikten 1988 började med ett uppror som övergick till väpnad konflikt. Liknande inträffade i Tjetjenien när nationalister tog makten och bröt upp vapenförråd. Det var (delvis) en reaktion på den nationaldemokratiska rörelsen i Moskva på 80-talet med Jeltsin i spetsen.
Nja N-K pågick ju mellan 88-91 innan det blev “krig”, samma med Tjetjenien som var de facto självständingt från 91-94 innan det blev “krig”.
Men ja, det händer snabbt, men i detta fall hade på tok för lite hänt för att rättfärdiga detta svar.
Ps. kul att hänger med och kommenterar. Du har alltid intressanta kommentarer!