Under förmiddagen har vi sett bilder på ryska pansarterrängbilar parkerade utanför Simferopol där ett 50-tal väl beväpnade och väldrillade män har tagit kontroll över parlamentsbyggnaden och hissat den ryska flaggan. Vilka detta är går att spekulera i.
Detta svarades med att Ukrainas premiärminister Yatsenyuk svarade med att ryska rörelser utanför sin militärbas betraktas som en militär aggression samt att han kommenderade militären mot parlamentet i Simferopol. De ryska pansarterrängbilarna ska nu vara tillbaka på dess bas efter att ha prövat Yatsenyuks beslutsamhet men hur situationen kring parlamentet löser sig är fortfarande ett stort frågetecken.
Detta ska kontextualiseras av Rysslands beredskapsövning igår med, enligt SvD, upp till 150,000 man och gårdagens slagsmål mellan de som är “pro-Ryssland” och de som är “pro-Ukraina”. Den sistnämnada kategorin innehöll till mesta dels etniska tatarer och lyckades fördriva det etniska ryssarna från torget. Två dog i tumultet.
Jag har tidigare gjort bedömningen att Ryssland inte kommer att ingripa militärt i Ukraina. Jag står fast vid den bedömningen även om dagens händelser visar hur lite det kan krävas för att lagen om oavsiktliga konsekvenser ska spela in och en svårbruten eskaleringstrappa startas.
Min bedömning kommer ifrån att Ryssland har lite att vinna på att ingripa militärt i Ukraina, men väldigt mycket att förlora. Ryssland har avgörande ekonomiska, energimässiga och andra tillgångar för att utöva inflytande och främja sina intressen, och svaret från USA och EU skulle bli kostsamt i symboliska och ekonomiska termer.
Varför ser vi då det vi ser? För att Ryssland har allt att vinna på få det att framstå som att de skulle intervenera militärt. I detta avseendet var Georgien en stor succé då dess eko om vad som är möjligt är extra starkt idag. Det som fortfarande är av betydelse för Ryssland är uppfattningen att de har speciella rättigheter i Ukraina. Den uppfattningen fick dock en rejäl törn med Yanukovich flykt.
Det vi bör hålla ögonen öppna för är främst två saker: säkerhetshot mot, eller försök att säga upp kontraktet till, den ryska flottbasen i Sevastopol samt verklig förföljelse av etniska ryssar. På båda punkterna går det att skapa en uppfattning att de är under attack för att rättfärdiga ett ingripande, men eftersom jag inte ser att det ligger i ryskt intresse ser jag inte att det kortet spelas ut nu. Dock är det oroande att ukrainska parlamentet har avskaffat en lag om rättigheterna för minoritetsspråk där ryska är ett (OSCE).
Dock förändrar sig världen ideligen och hur situationen ser ut imorgon vet nog de på Chatham Island bäst där imorgon redan har pågått i 30 minuter.
För övrigt är det som är nytt under solen att Janukovitj kommit till Ryssland, ser sig själv som en legitim president, uppmanar Krim och sydöstra Ukraina att kämpa tillbaka, och ber Ryssland om hjälp. Vad detta innebär får vi återkomma till senare.
Uppdatering: Finsk media kör nu en story grundat på denna bloggposten (här på finska och här via Google Translate). FOI:s Gudrun Persson ger samma syn som mig i SvD
På temat: Försvar och Säkerhet, Cornucopia 1, 2, SR, SVT 1, 2, 3, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, SvD 1, 2, Aftonblaskan 1, 2,
OAJonsson 
En träffsäker analys, även om jag tror att Ryssland har ett behov av att förstärka sitt terrorkapital när nästa steg blir att starka sin ställning i Baltikum. Militär aggression mot Ukraina har några vinster:
Stärka sitt terrorkapital inför påtryckningar i Baltikum
Visa världen handlingskraft
Möjlighet att testa ny materiel och logistik i praktiken
Inrikespolitiskt stärka det ryska folkets självkänsla och att ena dessa mot yttre hot
Ja, som sagt det har några vinster och som jag skrev så var Georgien en vinst igår och idag. Dock finns det förluster också vilka är svårare att kalkylera!
Ja, de motiv som stödjer en fredlig lösning är alltid svårare att förutsäga, det håller jag med om.
Tack glömde jag säga också!