Ryskt motdrag: Extremism som strategisk tillgång

Det ter sig som att Väst har enats om att stötta Ukraina till att bli en stabil stat, ge nya rundor av sanktioner mot vidare rysk eskalering och samtidigt låta Ryssland genomlida marknadens och politikens isolering är strategin för att möta annekteringen av Krim.

Detta är en OK strategi. Den brister dock på att det inte är ett starkt svar på brytandet mot den territoriella integriteten och icke-användadet av militärt våld som är fundamentalt för internationell ordning. Den brister även i att visa EU/NATO/Västlig enighet vilket är en viktig komponent för att påverka framtida ryska drag mot Väst.

Hur som haver. Att Västs enats om en strategi innebär att Ryssland har en möjligheten att underminera densamme. Minns Sun Tzu som sa att det bästa man kan göra är att slå motståndarens strategi, sedan störa hans allianser och slutligen slå hans armé.

Vad har då för Ryssland för motåtgärder? En intressant aspekt som jag inte sett något skrivet om är användandet av politiska extremistgrupper, både i Ukraina och i Europa. Mot Europa är detta i det långa loppet väldigt effektivt då ett starkt Europa som stöder Ukrainas uppbyggnad med pengar och EU-närmanden kräver europeisk enighet. Enigheten var problematisk redan innan Krim med ekonomisk kris och stora framgångar för EU- och invandrarfientliga partier.

Detta är något Ryssland börjat utnyttja. I sann Dugin-anda (här är läsvärt för den som vill fördjupa sig om honom) har man byggt upp nätverk höger- och vänsterextremister, facister och kommunister, över hela Europa. Detta var något som visades med all önskvärd tydlighet vid Krims “folkomröstning” som övervakades av Eurasian Observatory for Democracy and Elections.

Delegationen till Krim leddes av Luc Michel och Jean-Pierre Vandersmissen från Parti Communautaire National-Européen, ett belgist nynazistiskt parti. Utöver dem fanns det representanter från FPÖ från Österrike, Vlaams Belang från Belgien, Bulgariska nationalister från Ataka, en finsk neo-stalinist och förnekare av Estland och Lettlands självständighet.

Vidare hittar vi franska Front Nationale, tyska Die Linke och Neue Rechte, grekiska kommunister, serbiska ultraortodoxa Dveri och spanska nynazister representerade. Kalaset hade inte vart komplett utan Ungerska radikalnationalisterna Jobbik och italienska Lega Nord. Bland de mer rumsrena elementent hittar vi en representant från Berlusconis Forza Italia och en från spanska Partido Popular. Här finns full lista. Detta är ett imponerande nätverk av destruktiva och obehagliga krafter. Jag noterade att Sverige inte var representerade.

Framgång för dessa rörelser är ett hot mot Europas enighet. En enighet som är en förutsättning för att kunna ge stöd till Ukraina på lång sikt. Ett mer splittrat Europa spelar in i Rysslands söndra-och-härska taktik i EU, som nu kan ha fått sin första riktiga motgång. Det är svårt att uppskatta exakt hur och hur mycket inflytande stöd till dessa kan ha, men att det är en negativt påverkan är uppenbar.

När vi ändå är inne på extremkanter är det intressant att röra vid i ryska kopplingar till den Ukrainska extremhögern. Jag var i diskussion med en forskare på ukrainsk politik och oligarker. Jag frågade hen om tillrådigheten att avväpna Högra sektorn (Pravy Sektor). Svaret jag fick var att Ryssland bara hjälpt att återbeväpna dem.

Det är svårt att fastställa exakt dessa kopplingar, men återigen finns kopplingar till Dugins fascisnätverk och UNSO, en av de framträdande delarna av Högra sektorn, via dess ledare Korchynsky. Klippet nedan från Vice News visar precis hur farliga dessa kan vara för att destabilisera Ukraina och denna analys av Professor Schindler diskuterar både hur provakatörer kan användas och kopplingar till Pravy Sektor.

Var deras lojaliteter ligger är svårt att säga. De enades emot Janukovitj, men om de inte får den behandling som hjältar som de tycker sig förtjänat efter att ha slagits mot Berkut på Maidan, kan det ställa till stora problem. Något Ryssland inte skulle vara sen att assistera dem med. Vi får minnas att både Kiev är genominfiltrerade av rysk underättelsetjänst. Ukrainas SBU har gripit omgångar av personer med vapengömmor med mera i Kiev.

Ytterligare har det varit en valstrategi av Janukovitj att stötta Svoboda för att både sno röster Yuschenko/Timoshenko, men även för att hålla pro-ryssarna lojala till honom. Detta har skett via en Yanukovichs oligarker, Firtash som nu är gripen i Österrike.

Konceptet virtuell politik lever och det är svårt att vara exakt kring detta då inget är vad det ser ut att vara, speciellt inte i politik i forna Sovjetunionen. Det finns mycket mer att gräva i, men för denna gång slutar jag. Jag rekommenderar denna  analys om högerextremism (på tjeckiska) och Anton Shekhovstovs blogg, forskare på UCL, som fokuserar på högerextremism.