Ryssland och Väst – en systemkonflikt

För två veckor ställdes jag inför utmaningen att inför 200 närvarande på University College London debattera för propositionen att vi är på väg in i ett andra kallt krig. Vad jag kände var mitt starkaste argument var att konflikten vi ser har blossat ut idag mellan Ryssland och Väst (EU/USA) är systemisk. Det vill säga, om Väst hade dragit tillbaka sina sanktioner och accepterat skapandet av Ukraina som en rysk lydstat, hade inte konflikten varit över Detta är något jag betonat i olika forum, senast i denna podDet var inte över Ukraina den startade och det är inte i detta ovanstående scenario konflikten skulle sluta.

I dagarna har det debatterats om vem man skall lyssna på i Ryssland. Detta föranleddes av Korrespondenternas intervju av Sergej Markov, vilket ledde till kritik från Elena Namli, vilket i sin tur ledde till en replik av Elin Jönsson och team. Utan att gräva ner mig för djupt där vill jag säga: det är uppenbart att Markov ger ett budskap vars politiska efterspel och signalering är huvudmålet snarare än det precisa innehållet och med det ska media vara särdeles noga med hur man sprider. Samtidigt håller Markov en officiell position, inte tokrelevant, men hans uttalanden bedömer jag inte speciellt kontroversiella i Ryssland.

Men än viktigare ord än de ifrån regimens skrämselpersoner är orden från regimens ledning. Gång på gång slås vi i Väst av förvåning av ryska ledarskapet, men ifall man lyssnar ordentligt, kan man komma långt. Ex. varnade Ryssland om Väst erkänner Kosovo erkänner man Syd-Ossetien och Abchasien. Sedan kom förvåningen när Ryssland gjorde det. Två ryska militärteoretiker skrev detta i december 2013 om moderna krig:

The aggressive side will be first to use non.military actions and measures as it plans to attack its victim in a new-generation war. With powerful information technologies at its disposal, the aggressor will make an effort to involve all public institutions in the country it intends to attack, primarily the mass media and religious organizations, cultural institutions, non-governmental organizations, public movements financed from abroad, and scholars engaged in research on foreign grants. All these institutions and individuals may be involved in a distributed attack and strike damaging point blows at the country’s social system with the purported aims of promoting democracy and respect for human rights. in their propaganda efforts, these organizations can obtain information to engage in propaganda from servers of the Facebook and twitter public networks

Låter det bekant? På den noten är en grundkurs för var Rysslandsanalytiker ge sig på Putin’s Valdai-tal (i helhet med frågor), med hjälp av det jag ska återknyta till temat om systemkonflikten. Den grundläggande motsättningen ligger i synen på internationell säkerhet i allmänhet och europeisk säkerhetsarkitektur i synnerhet. Medan vi uppfattar att FN först började fungerade ordentligt efter Kalla Kriget ser Putin att efter Andra Världskriget var systemet starkt på grund av inte bara på vinnarnas rätt och en maktbalans, utan även på en ömsesidig respekt.

Reuters

Reuters

Ryssland, berättar Putin, ser att USA struntade i både respekt och maktbalans kastade systemet i djup obalans. Putin ser att “Essentially, the unipolar world is simply a means of justifying dictatorship over people and countries” och “international law ahs been forces to retreat over and over by the onslaught of legal nihilism”. Ett av det främsta medlen för detta är, i ryska ögon, Västs möjlighet att överkasta regimer med informationskrigföring, specialförband, skapta NGO:er och mutade politiska aktörer (se här för fördjupning om rysk syn på det moderna kriget). Med detta är Putin tydlig;

We had discussions …with the EU. …they simply told us: this is none of your business, point, end of discussion. Instead of a comprehensive but – I stress – civilised dialogue, it all came down to a government overthrow; they plunged the country into chaos, into economic and social collapse, into a civil war with enormous casualties.

Kring behandlingen av NGO:er säger han “This does not mean shutting the country off at all. Why did you think so? This is self-defence. …we are against political activity within Russia financed from abroad”. På den noten bör man såklart notera att utrikesministern Wallström kritiserade förra regeringen för att dra ner denna typ av verksamhet.

På den noten kan det nämnas att titeln på sessionen är talande nog “Nya regler eller spel utan regler”. Ifall inte nya regler upprättas kommer det internationella systemet bara bestå utav rå makt och symptomen för global anarki bara att växa. Putin uppmanar “it is time to start agreeing on fundamental things” vilket är ett annat sätt att rama in mitt argument att det finns en fundamental oenighet.

Suveränitet ser Putin som vägen framåt, vilket ska ses i kontrast med fundamentet av det Väst försökt bygga med tanken att ett lands suveränitet kan kvalificeras beroende på hur man behandlar sina egna medborgare, dvs humanitära interventioner. Förutom i det fallet, finns suveräniteten i grunden av folkrätten, Detta är något Ryssland själva vill skölda sig med, men har ingen som helst avsikt att låta stater i sitt nära utland åtnjuta. Det är även ett systemiskt problem. Mer generellt avrundar Putin att världen, nu baserad på globalisering av marknader, frihet och konkurrens, är en modell som tjänat de västliga länder som skapat den.

För att summera så ser President Putin det nuvarande internationella systemet som orättvist, osäkert och väldigt ogynnsamt för Ryssland. Min dysterkvistiga prognos säger att det kommer vara svårt att få en riktigt hållbar fred innan synen internationell och europeisk försonats. Med det så vet jag inte vad som är mest troligt; att Ryssland omdefinierar sin världsbild eller att Väst ger upp de senaste tjugo årens fundament i sin approach till internationell säkerhet. Men för att sluta där jag börja så vann jag, på gott och ont, debatten om att vi är på väg in i ett till kallt krig.

Försvarspodden V: Värnplikten

Värnplikten står på tur att avhandlas i #försvarspodden. Gästande är Annika Nordgren Christensen och vi benar i vad ett aktiverande av värnplikten skulle lösa och vad det inte skulle lösa. Lyssna här

-Högerklicka på denna länk och välj ladda hem.

Följa via iTunes på denna länk, där kan man även prenumerera på podcasten. OBS: den synkroniserar inte direkt, så den kommer efter viss fördröjning där, alternativt kan man synkronisera feeden manuellt i iTunes och hitta avsnittet.

- Lägg in en manuell prenumeration genom addressen http://feeds.feedburner.com/forsvarspodden

- För Android telefoner rekommenderas appen Pocketcasts och då använder man följande länk http://pcasts.in/feed/feeds.feedburner.com/forsvarspodden

The Russian Economy: The Last Days of Rome?

There has been a lot of negative development when it comes to the Russian economy that is worth looking closely at. The GDP growth for 2014 has dropped around 2% which is a huge figure. Let us avoid mirror-imaging, but imaging how a Western government would survive if they produce 2% lower growth than projected.

One of the most alarming indicators is that the Rouble is lower than ever. The coming years it is projected to be still around 0,1% which is very low when the inflation looks as the following (or actually the most recent is higher with 8,03%):

Inflation, N.B. Current is 8,03%

Inflation 2013-2014, N.B. Current is 8,03%

In early October, the Russian central bank spent $1,75 billion (ca 8 miljarder SEK) just in two days try to buoy the rouble. Below we can see how well it fared.

Strength of the Russian Ruble to the Dollar

Strength of the Russian Rouble to the Dollar

The Russian central bank projected a capital flight up to $100 billion in 2014, up from $61 billion from 2013, but that figure has been exceeded. The head of the European Central Bank, Mario Draghi, projected that $214 billion has already been surpassed.

This is a consequence of Western limitations on Russian companies and banks on Western markets. Any types of long-terms loans are hindered and it is when their repayment comes, that the real problems start. In this, there is an in-built delay in sanctions. To illustrate, before the end of the year $54,7 billion of debt needs to be repaid and the chances to get new loans look dire. Similarly, the will to invest in Russia can be measured by the bond yields which are only superseded by the time of the economic crisis 2008 (in which people seldom want to invest):

Russian 10 year bond yields

Russian 10 year bond yields

Adding onion to the salmon as one say in Sweden is the dropping oil prices which is the single most important factor depending Russian economic performance. It is lower that it has been in a while and the projections I have seen says that Russia need $117-119/barrel to sustain its public finances. This is something that the current levels are far from and the recent developments in exporting LNG (liquified natural gas) is likely to only lower the price.

Crude Brent Price

Crude Brent Price

Before concluding this dystopic exposé, I just want to add that it is true that Russia has indeed been aiming to build financial-strategic resilience. They mortgaged their national debt very quickly when the oil revenues started coming in the mid 00′s and they quickly built up the world’s fourth largest gold reserve in the recent years.

Nonetheless, these cannot substitute a functioning economy and the situation looks dire in Russia. Pensions and public spending has already been cut and there is likely to be no alternative to cutting the financing to the reform of the Armed Forces (projected to go up from 3,5% to 4,2% during 2015-2017). If Russia decides to stick with it, that might be their last days of Rome-fest. More seriously for the Russian society, this represents a serious blow to Russian modernisation and strive to join the 21st century. The economic performance poses formidable challenges for internal and international security.

Undervattenskränkningar: Ett mönster

Först ska jag på en sidnot ska jag först rekommendera en analys jag skrev för European Geostrategy samma dag som nya regeringen blev tillkännagiven om hur deras säkerhetspolitik kan komma att utformas.

Efter att ha tappat hakan två gånger under förmiddagen ska jag summera varför. Jag såg en intervju på Aftonbladet TV där Åsa Lindestam (S), vice ordförande i Försvarsutskottet, intervjuades om dess möte i förmiddags. På frågan ifall hon varit med om något liknande svarade hon “Ja” och fullföljde meningen (kan tyvärr ej återge ordagrant) ungefär “vi har haft kränkningar”.

Det viktigaste är inte det exakta ordvalet, utan Lindestam svarade rakt ut “Ja” på frågan om hon varit med om något liknande. Det enda, till min vetskap, som rapporterats är en ubåtsjakt utanför Göteborg 2011.

För att fortsätta på denna tråden kvittrade Wiseman följande:

Därefter kollade jag på Försvarsmaktens presskonferens en gång till. Konteramiralen Grenstad börjar med att förklara att de enbart pratar om bekräftade uppgifter, vilket är väldigt ovanligt. Till min vetskap är det första sedan kalla kriget. Sedan kommer huvudpoängen från Grenstad (se från 1.54) :

Försvarsmaktens bedömning bygger också på genom åren flera iakttagelser i ett och samma område, detta har gett oss ett mönster. Jag kommer inte att kommentera dessa händelser i detalj utan konstatera genom detta mönster att Försvarsmaktens bedömning att detta är ett område av intresse för främmande makt. (min emfas)

Med all önskvärd tydlighet framgår det här vad vi är många som har befarat (ex. WW). Precis som i luften pågår det en väldigt intensiv aktivitet under ytan. Försvarsmakten rapporterade att det var över 50 kränkningar i luftrummet de senaste 5 åren och vi känner till ca fem. Är ration samma för undervattensverksamhet kan det vara 20 kränkningar vi inte känner till. Dock är det ofantligt mycket svårare är bekräfta dem.

Att Försvarsmakten ser över sin öppenhetspolicy är väldigt välkommet. Det betyder såklart inte att de inte ska svara på var högljudd media som vill veta allt precis direkt. Inom sin tid ska det presenteras. Men det är samtidigt tydligt att det pågår väsentligt mer än vad som rapporteras öppet. Det kanske behövs redovisas så att Finansminister Andersson inte kan komma undan med uttalanden som:

Men vi måste ta hänsyn till om det säkerhetspolitiska läget förändras. får man göra en ny analys. (min emfas)

Ifall inte det säkerhetspolitiska läget har förändrats sedan 2009 då Försvarsmaktens senaste inriktning bestämdes är jag väldigt nyfiken vad som krävs för att det ska göra det.

Militära och politiska aspekter av ubåtsjakten

Sedan i fredags har media dominerats av nyheten om att en väsentlig del av svenska marinen jagar vad som ter sig vara en skadad rysk ubåt i Kanholmsfjärden. Vad som tyder på det är dels att FRA uppges uppsnappat ett nödrop från ubåten som ska vara skadad och en observation från skärgården. Jag är ingen ubåtsjägare, även om det hade kunnat varit praktiskt en dag som denna, utan jag vill lyfta några politisk-militära aspekter.

Printscreen från svd.se

Printscreen från svd.se

Militära:

Har Försvarsmakten tillräckliga resurser för att lösa denna typer av operationer? Som jag ser det är svaret: både och. Det är ingen tvivel om att det är kunniga och kvalificerade soldater och sjömän som är ute i skärgården i skrivande stund, men har de tillräckliga förutsättningar för att kunna lösa uppgiften på bästa sätt? Finns det tillräckligt många plattformar och tillräcklig bemanning för att bedriva denna verksamheten?

I dagsläget saknas kvalificerade helikoptrar som bedöms komma 2018. Det försvårar avsevärt ubåtsjakten. Visbykorvetterna saknar luftvärn och det saknas långräckviddigt luftvärn på land. Det betyder att i det inte helt otänkbara scenariot att främmande makt vill störa ut en ubåtsjaktsoperation (t.ex. om man vill rädda en skadad ubåt), får operationen helt förlita sig på luftstöd från våra stridsflygplan. Ifall svenska JAS-plan har beväpning och uthållighet att täcka en ubåtsjaktsoperation i flera dygn vill jag inte spekulera i.

Vidare belyser detta behovet att att genomföra storskaliga övningar mellan de olika vapenslagen. Det är ofta den första budgetposten som dras in på, och det är den som bygger förmåga.

Tyvärr är Försvarsberedningens överenskommelse inte närheten av att åtgärda detta. Som Johan Wiktorin påpekade, får vi se i höstbudgeten ifall den nya regeringen ansett att omvärdsläget försämrats.

Politiska:

Turligen nog har jag spenderat mycket energi (även för mina kandidatstudenter) att banka in att militära medel är politikens instrument och dess förlängning. Motståndarens militär är bara ett hinder att överkomma för att uppnå sina politiska mål. Att rädda en rysk ubåt har tydligen en militär rationalitet men aktiviteten som ledde dem dit i första läget är motiverat av politiska mål. Att fördjupa sig i detta rekommenderar jag: den politiska konflikten med Ryssland, militär nytta av rysk militärmakt, ryska utrikespolitiska underliggande drivkrafter och slutgiltigen Försvarspodden med Skipper och Annika om just kränkningar och dess orsak.

Det finns såklart militära och underättelsemässiga anledningar för ubåtsverksamhet. Exempel kan vara att kartlägga botten, byta ut eventuella ryska sensorer i skärgården, kartlägga nya eko-signaturer av fartyg och rent utav prova svensk beredskap. På den noten finns det en intressant utnötningseffekt, hur mycket påverkar en igångsatt stor operation den svenska uthålligheten om två veckor framåt i tiden?

Men utöver de militära och underättelsemässiga aspekterna, skulle jag sammanfatta den övergripande målsättningen med rysk militär verksamhet att bli betraktad som en stormakt i sitt närområde. Det är inte särskilt märkligt att en stormakt som är missnöjd med status quo och genomför en väldig ambitiös upprustning till 2020. För övrigt en upprustning som inte bedöms påverkas av nuvarande sanktioner

Slutligen vill jag bara påminna om inlägget jag skrev senast med titeln Det kan gå riktigt fort det här och Sveriges strategiska läge och post-Ukraina. Det ligger i krigets natur som en viljekamp att den minsta kraftmätning kan eskalera. Våld har en eskalerande natur. Ifall Sverige hittar en skadad ubåt och lägger beslag på den är det inte långsökt att Ryssland utövar påtryckning med olika medel, inklusive militära. Väljer man stå emot dessa och exempelvis avvisa ryska flyg och undervattensverksamhet, kan verkanseld uppstå.

Slutligen går mina tankar till de sjömän och soldater som står på kobbar och skär för alla våras skull och så rekommenderar jag att följa de som drar tunga lass i traditionell media för närvarande Wiseman, Göran Frisk, Lars Gyllenhaal, och Johan Wiktorin. Jag hinner tyvärr inte samla deras samtliga länkar.