The Conduct of Russian Warfare: Was the Writing on the Wall?

The Russian conduct of operations in Crimea and Eastern did surprise. However, in a way, the writing has been on the wall for a while. When I say the writing, I mean Russian military theorists and when I say the wall I mean out in the open. This is not to say that the Russian intervention should have been predicted, I myself for instance, did not think Russia would take the military option. What I do mean to say is that the way Russia has applied its military and non-military instruments does actually reflect well how their leading theorists have discussed contemporary warfare lately (I’ve written about it here and here, In Swedish).

This, for instance, is a few paragraphs from the Military Doctrine adopted in February 2010 with a little commentary. This was even before the Arab Spring and the parliamentary elections in Russia will have big impact on the updated doctrine next year. My comments in italics.

12. Characteristic features of contemporary military conflicts are:

a) the integrated utilisation of military force and forces and resources of a nonmilitary character;

The perhaps most surprising aspect of the Russian operations in Eastern Ukraine and Crimea was perhaps how well all means available to Russia has been combined (see below point F). This includes especially the application of non-military means, which we Westerners often see as apart from war, most notably information warfare, food bans, rent-a-mobs etc. 

d) the intensification of the role of information warfare;

At the heart of Russian military theory lies the understanding of Clausewitz, with the aim to impact your opponents will, and Sun Tzu, who holds the best victory in war is the one where you do not need to use military means. The information arena is key to this and Russia has gone on a full frontal information attack with state controlled media, paid trolls and tweeting pictures of Russian soldiers helping the locals in Crimea. 

e) the reduction of the time parameters for preparing to conduct military operations;

The illegal annexation of Crimea went fast. Almost faster than EU/NATO managed to hold a meeting.

f) an increase in the promptness of command and control as a result of transitioning from a strict vertical system of command and control to a global networked automated command and control system for troops (forces) and weaponry;

The key enabler for the successful application of all means is the centralised command and control. There is one entity controlling all the military means – conventional and special forces – and all the non-military ones – including the media and state control over Gazprom. This allows for synergies and swiftness.

g) the creation on the warring sides’ territories of a permanent zone of military operations.

Permanent does not sound positive.

(Guardian/Sean Getty)

(Guardian/Sean Getty)

13. Features of modern military conflicts are: 

a) the unpredictability of their emergence;

Check.

b) the presence of a broad range of military-political, economic, strategic, and other objectives;

Check again. Destabilising Ukraine. Aiming them to join the Eurasian Economic Union. Providing a buffer zone for Western influence. Ensuring supplies to the Russian military-industrial complex.

d) the prior implementation of measures of information warfare in order to achieve political objectives without the utilisation of military force and, subsequently, in the interest of shaping a favourable response from the world community to the utilisation of military force.

Double-check.

14. Military conflicts will be distinguished by speed, selectivity, and a high level of target destruction, rapidity in manoeuvring troops (forces) and firepower, and the utilisation of various mobile groupings of troops (forces). Possession of the strategic initiative, the preservation of sustainable state and military command and control, and the securing of supremacy on land, at sea, and in the air and outer space will become decisive factors in achieving objectives.

Spot on. The first time Russia lost the strategic initiative for a while was with MH17 when the Ukrainian army launched a counter-attack and pushed back ‘the separatists’ until Russia entered with conventional units. 

16. Nuclear weapons will remain an important factor for preventing the outbreak of nuclear military conflicts and military conflicts involving the use of conventional means of attack (a large-scale war or regional war).

…and check again, the factor, in the end, blocking larger Western military support.

To conclude, I’d say I’m looking forward to the next doctrine and what it can help us with.

Försvarspodden I: Vad händer efter valet?

Gladeligen kan jag meddela att Försvarspodden gör världspremiär idag. För er som saknar försvars- och säkerhetspolitik på morgonpendlingen eller vid matlagningen är räddningen här:

…eller ladda hem här som Mp3: Försvarspodden I: Vad händer efter valet? (i vissa webbläsare får man högerklicka och trycka ladda ner). Det går att manuellt lägga in en prenumeration i iTunes. Det gör man genom att gå in på Meny/Files och Subscribe to Podcast (motsv. på Svenska) och lägger där till addressen: 

Temat är frågan vi all försvarsintresserade ställer oss, vad kommer att hända inom försvars- och säkerhetspolitiken gällande gårdagens siffror? För att svara på det medverkade egentligen Johan Wiktorin och Annika Nordgren Christensen, men på grund av tekniska problem gick den första inspelningen upp i rök vilket leder till den väldigt trista konsekvensen att Johan inte kunde medverka i omtagningen, medan trösten finns i att det blir dubbelt så mycket av Annika.

Rent tekniskt finns den tillgänglig här på mp3, men jag kommer att försöka synkronisera detta med iTunes så enkelt som möjligt. Återkommer gärna med feedback här i kommentatorsfältet, på Twitter via hashtaggen #försvarspodden. För de som vill följa via e-mail så kan man skriva upp sig på startsidan här på bloggen till höger där det står “Följ via e-mail”.

Väl mött!

image

Informationskrig i Georgien och Sverige: Aftonbladets journalistik och källkritik del II

Gårdagens inlägg om Aftonbladets journalistik och källkritik fick god spridning igår och nu ser det ut att finnas mer att ta av. Min kontakt som igår berättade om Khaindrava hörde av sig till mig idag igen och berättade att Ivanishvili-regeringen hade idag gått till attack mot Carl Bildt baserat på Aftonbladets rapportering.

Ordföranden för försvar- och säkerhetskommittén i det georgiska parlamentet, Irakli Sesiashvili, gick idag till angrepp mot Carl Bildt baserat på Aftonbladets rapportering. Dessa angreppen har körts via nuvarande Ivanishvilis-regeringens lojala medier Express News (på georgiska här via Google Translate) och Interpress Georgia (Google Translate), båda inom mediakoncernen Palitra. Självklart har Ivanishvili delat Aftonbladets artikel översatt till Georgiska på sin Facebook-sida.

Är dessa oberoende neutrala georgiska medier? 1) Min kontakt säger att de är regeringskontrollerade 2) Ivanishvili går ut och säger att Palitra är hans favoritkoncern. 3) Ivanishvili har tidigare donerat pengar till gruppen. Här beskrivs en samling av mediagrupper han finansierat där dessa är inkluderade 4) Labour-ledaren i Georgien har anklagat Ivanishvili för att i praktiken ha köpt kanalen. Döm själva.

Talande är hur som haver att titeln på Interpress artikel är “Svensk media pratar om Carl Bildts korruption” när den som tog ordet korruption i sin mun var just Khaindrava. En georgier säger korruption i svensk nyhetssida och en svensk nyhetssida säger korruption i Georgien. Rundgång någon?

Detta är pudelns kärna. Precis som i rysk informationskrigföring där man kontrollerar en kritisk massa mediastationer så man kan hitta på en historia och sedan återrapportera detta i andra mediakanaler ger rundgången och upprepning en illusion av sanning.

I detta fall har spinnet skapat en symbios där en regering med agg mot Carl Bildt och Saakashvili går samman med Sveriges största nyhetstidning med agg mot svenska regeringen och Carl Bildt dagar innan valet i Sverige och rapporterar partners anklagelser för egen nytta. Att Aftonbladet var medveten om timingen med publiceringen av valmässiga skäl stärks också av att artikeln fick direkt understöd på både ledarsidan och kultursidan.

Lisa Röstlund hade vänligheten att kommentera mitt föregående inlägg. Hon ställde motfrågan om jag hade fler bevis med hänvisning till att en av mina källor var en pro-Saakashvili-sida:

Min post om Khaindravas kopplingar till grov brottslighet och ev. rysk underättelstjänst innehöll källor Bloomberg, Channel 1, Civil.ge, Georgiaonline, en författare på rysk maffia, min kontakt där samt åklagarväsendet och politiska partiers anklaganden. Jag är den första att erkänna att detta inte är fullständiga bevis för att bevisa hans inblandning, men det var inte heller min huvudpoäng.

Min huvudpoäng var att han är helt fel person att ha som huvudnummer, både på grund av hans politiska agg mot Carl Bildt, hans koppling till kriminalitet och anklagelserna för allt annat han kunde varit inblandad i. Något som – föga överraskande – inte ändrats i Aftonbladets artikel.

Återigen, jag har inte gått igenom Kreabs redovisning och kan inte uttala mig i sak om det. Vad jag kan uttala mig om är rysk militärteori och detta passar som handen i handsken med vad Ryssland ser att framtidens krig består i (se mitt gästinlägg hos Wiseman). Disinformation, subversion och informationsspinn för ryska intressen är ett nästan kostnadsfritt sätt att främja sina intressen, precis på detta sätt.

På den noten har jag missat middagen för andra dagen i rad.

Är Carl Bildt korrumperad? Aftonbladets journalistik och källkritik

I morse när jag vaknade läste jag igenom Lisa Röstlunds artikel om korruptionsanklagelserna mot Carl Bildt. Det ringde direkt varningsklockor då texten lät insinuerande, icke-konkret och drivande att placera Carl Bildt och korruption i samma mening. Ett exempel är hur beställning till Kreab innefattade “speciella projekt” inom situationstecken och ett av dem var ett presidentval var anklagat för valfusk. Valfusk, Kreab och Carl Bildt i samma mening, det måste ändå vara något fuffens här, va? Sedan att Carl Bildt stöttat Georgien och Saakashvili gör ju inte saken bättre i artikelns ögon.

Nyckelpersonen som upprepar korruption är en tidigare georgisk minister Giorgi Khaindrava. Eftersom jag precis spenderade en månad i Georgien och träffade en del personer där, tog jag helt sonika och kontaktade en av dem för att höra mer om Khaindrava. Personen i fråga var medlem i Saakashvili-administrationen där även Giorgi ingick ett tag och min kontakt visst mycket väl vad han var för typ.

Svaret jag fick var att han är broder till nuvarande vice-sekreteraren i Georgiens säkerhetsråd och nära till den Georgiska dröm-koalitionen vilket har nu gjort allt för att starta en svartmålnings-kampanj mot Carl Bildt. Anledningen att Bildt har blivit föremål för detta är att han varit hårt mot nuvarande regeringens politiska förföljelse mot medlemmar (EU:s kritik om detta finns skrivet om här)

Än dystrare, fortsatte min källa, att Khaindrava nära kopplingar till den georgiska och ryska maffian. I 2012 filmade franska gendarmeriet honom när han besökte dem i Paris och lämnade över material som visade att det planerade att destabilisera Georgiens inrikessituation innan valet (här fanns rapport).

En snabb googling leder en till Laura Radanko’s blogg. Hon är författare som specifikt har granskat den ryska maffian. Hon skriver om hur Khaindrava har varit anklagad för att samarbeta med rysk underrättelsetjänst och hur han varit kallad till åklagarens kontor för utfrågning i relation till hans kopplingar till maffian och planerna att destabilisera Georgien. 

Enligt Georgiens chefsåklagare:

Several weeks ago we received information from the French National Gendarmerie concerning the issues which are of crucial importance for the security of Georgia’s national interests. Today, on September 25, based on the motion of the Georgian Justice Ministry and under the sanction of the French court, we were handed over this information.

En del från utredningen är denna video från franska polisen som kopplar Khaindrava till rysk mafia (med georgiskt påbrå)

Här skriver Bloomberg en längre artikel om upploppen som oppositionen startade, om anklagelserna om rysk inblandning och hur Khaindrava skulle åtalas. Mitt fältarbete i Georgien och min forskning om rysk krigföring ligger i linje med den bilden som givits ovan. Ryssland, genom organiserad brottslighet och sin underrättelsetjänst, försöker aktivt destabilisera sina grannländer. Det pågår.

Att Ryssland bedriver informationskrigföring mot Väst är också inget nytt under solen. Att Carl Bildt är bland dem som personligen driver den hårdaste politiken mot Ryssland likaså icke. Att huvudnumret i Aftonbladets artikel är en ex-minister med kriminella kopplingar och, påstådda, kopplingar till rysk underättelsetjänst borde få en att i alla fall att göra en extra sökning på Google. Att det sedan är val på söndag kanske inte höjer ribban, utan ger fler möjligheter till pajkastning.

Jag kan, såklart, inte heller säga om Carl Bildt är inblandad i korruption heller, men sättet denna artikel var skriven på väckte mina varningsklockor (som Aftonbladets journalistik ofta gör) och detta var vad jag fann.

Mer om Khaindrava: Civil.Ge, Channel 1

Ryska sanktioner mot EU: Ett välriktad slag?

Ett intressant ämne som det inte grävts så mycket i är de ryska sanktionerna mot matvaror från EU som infördes i början av augusti. Är det en galnings drag som spelar ett förlorande spel eller är ett genialiskt motdrag för att straffa EU:s agerande och sätta press på dess jordbrukslobby att upphäva sanktionerna? Såhär skämtade man i alla fall i Moskva:

Men argumentet för att ändå är ett bra drag får en att ställa frågan, vem drabbar detta egentligen? De som äter finsk youghurt, norsk lax och polska äpplen är för det mesta medelklass till övre medelklassryssar. Det är en målgrupp regimens strateger har valt bort. I och med de nyligen antagna lagarna om att förfölja homosexuella, utvidgandet av begreppet förräderi för att komma åt politisk opposition och tvinga organisationer att registrera sig som agenter, har man gjort direkta dråpslag åt en stor del av medelklassen som tenderar att vara den grupp som värnar om politiska och mänskliga rättigheter.

Vidare, går det att se att sanktionerna är relativt smarta då det slår större matproducenter i Europa vilket indirekt slår deras länders ekonomi genom minskade skatteintäkter, uppsägningar som behöver bidrag och därav även mindre skatt som kommer in till skattkassan. Detta späder på det ekonomiska svårigheter som gjorde EU:s svar mot Ryssland så fördröjt. Men för att ta ett ekonomiskt mått så kan vi titta på hur rubeln har utvecklats mot Euron efter sanktionerna:

Euro-Ruble

Euro-Ruble

Det förefaller inte var några allvarligare svängningar från 4-5 augusti även om rubeln först blev ganska snabbt billigare.

Screen Shot 2014-08-19 at 15.45.53

När det kommer till obligationsräntorna (desto högre desto sämre) ser vi att det faktiskt har gått ned sedan matsanktionerna efter att ha följt en längre trend av att bara öka vilket talar för att sanktionerna kan ha varit ett bra drag från Putin.

Screen Shot 2014-08-19 at 15.48.44Efter sanktionerna har den ryska börsen också gått rakt uppåt och vissa ryska matproducenters aktier har gått upp över 30% på momangen (inte dum att investera i ifall man är ibland ryska eliten och vet hur dessa skulle svänga).

Den främsta konsekvensen av sanktionerna är att matvaror för 110 miljarder kronor inte kommer nå den ryska marknaden. Detta kommer att behöva ersättas och – enligt ekonomisk teori – med produkter som antingen kostar mer eller är sämre. Detta är så klart trist för de som måste genomlida det, men samtidigt kommer någon typ av mat att finnas och så är det djupt rotat i den ryska folksjälen att acceptera lidande. Speciellt i en tid som denna då Putins popularitet extremt hög för hans position. Ett ytterligare exempel på detta är från en Levada-undersökning från förra året där nästa 50% var instämde helt eller delvis med att de var beredda att genomgå sämre ekonomisk utveckling för satsningar på de Väpnade Styrkorna.

Hur drabbar detta då EU? Det drabbar EU olika. Sverige drabbar det inte för hårt, men till exempel för Polen utgör deras äpplen cirka 1 procent av BNP och deras största kund är Ryssland. Handeln mellan Finland och Ryssland föll med 8 procent till ett värde av 57 miljarder kronor. Vidare pratade det i Ryssland omåttligt populära Valio om en eventuell neddragning av 800 personer då Ryssland var deras största marknad.

Ifall vi minnas kommunikationsaspekten av kriget, att det finns ett kommunikationselement i alla handlingar mellan olika motståndarna, och sedan betraktar vi Putins valmöjligheter. De inkluderade att bara ta emot sanktionerna, svara rent symboliskt eller svara hårt. Då var nog detta en av de åtgärderna där Ryssland hade asymmetriskt övertag och där EU lider mer (enligt ovanstående indikatorer) gav man ett ganska hårt svar med ganska låga kostnader i Ryssland. Energiexporten hade svidit för hårt och den andra sektor jag kan tänka mig där detta övertag är likvärdigt är i bilhandeln, något man inte varit sen att skrämmas med:

Det stora frågeteckned kring sanktionerna är hur det kommer att påverka inrikes-stabiliteten och missnöjet mot regimen, men som propagandamaskineriet maler på om det onda Väst som Ryssland måste stå upp mot är min bedömning att den, ändå kalkylerade risken, är mindre.

Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

Nu har jag flyttat bloggen till en ny hemsida (www.oajonsson.com). Allt ska fungera precis som förut, men kontakta mig gärna om ni upplever några problem.

En av de största framgångarna på försvarsområdet – från Moderaternas egna synpunkt – är att man har lyckats åstadkomma en Försvarsmakt med en “budget i balans” och täppt till “svarta hål” där pengar har gått upp i rök. Det är ju i tanken ganska bra att var myndighet ska hålla budget vilket i slutändan möjliggör en balans i statsbudgeten vilket är en förutsättning för långsiktigt hållbar ekonomi.

Dock är den mån där målstyrningen blivit totalt underordnad ekonomistyrningen kanske det främsta systemfelet i svensk försvarspolitisk filosofi. I min mening är den enda konkurrenten till den posten den besläktade abstraktheten i försvarets nytta och dess output. Följden av detta är att folket får svårt att känna av och relatera försämringar i dess förmåga och därav utöva tryck på politikerna att åtgärda denna fråga på det sätt en opinionsundersöknings-demokrati nödgar.

Den underordnade rollen som målstyrning spelar framgår tydligt om man betraktar att svaret för ekonomiska brister i Försvarsmakten har på senare tid aldrig varit mera resurser. Ifall det saknades pengar för IO14, organisationen som beställdes 2009 (när omvärldsläget såg betydligt bättre ut än vad det gör idag), blev svaret att göra det till IO19 och sedan IO-inte-ens-23.

I Ryssland där man har ett intresse och upplevt behov att ha fungerade väpnade styrkor och intern krishantering har man inte detta problem. Snarare finns hotbild först i den ryska ordningsföljden tätt följd av styrkebehov där allt ifrån demografi, militärindustri och försvarsvilja behandlas. På en långt avlägsen tredjeplats kommer finansieringen. Detta har visats bland annat i omfattande och återkommande neddragningar i vård, skola och omsorg för att samtidigt ytterligare öka ambitionen för upprustningen (OAJ, Wiseman, Wiseman II)

Det framgått med all oönskvärd tydlighet att i Sverige är ordningsföljden är den diametralt motsatta. I första läget kommer Finansdepartementet ut med vilken ekonomisk ram omvärldsanalysen och styrkebehovet får förhålla sig till. Innan Försvarsberedningen hade presenterat de försvarspolitiska konsekvenserna av omvärldsanalysen hade Alliansledare redan föreslagit i detalj sin finansiering för försvaret fram till 2024. På samma sätt fick Försvarsmakten i sin Perspektivstudie (PerP) där man ska blicka framåt 10 år, enbart förhålla sig till förmågeutvecklingen med prolongerad (oförändrad) ekonomi.

Detta lämnar lite tvivel på ifall man ser att Sverige civila och militära försvar ska styras efter av finansdepartementet givna ekonomiska ramar eller efter omvärldsanalyser och hotbildsbedömningar utarbetade av professionella analytiker tillsammans med folkvalda ledamöter, det vill säga Försvarsberedningen (om hållbar försvarspolitik).

På så vis urholkas förmågan över tiden samtidigt som målsättningen för vad försvaret inte revideras, då hade inte retoriken hållit om att man stärker försvarsförmågan. Detta bidrar till att den vida klyftan mellan mål och medel bara ökar.

Med det ryska systemet finns det såklart problem att hålla budgeten i balans då man ser till att betala för det man beställer och det kommer vara ett långsiktigt strategiskt problem. Men det är svårt att förneka att det går bättre stödja sitt lands krisberedskap i till exempel skogsbränder, förhindra folkmord i Mellanöstern och utkämpa krig i Europa med ett fungerande försvar än en balanserad budget.

På ämnet: SkipperAnnika NC. Brännpunkt (intressant om verksamhetsstyrning)