The Blame Game

Det börjar framgå med all önskvärd tydlighet att läget i den ryska ekonomin förvärras dramatiskt. Det är något jag varnat för i början av oktober, i början av november och senast i fredags. Sedan i fredags har den ryska reporäntan chockhöjts till 17%, vilket enbart lugnade marknaden i två timmar medan rubeln fortsatte falla.

För att sammanfatta det viktigaste från ovanlänkade inlägg, en ekonomi faller inte linjärt utan exponentiellt. Förloras förtroende för marknaden stoppas investeringar och pengar flyr vilket snabbt försämrar krisen. Det enda som går att använda är Rysslands reserver, men de kan försvinna förvånande fort då de behöver rädda alla de viktigaste företagen och banker vars lån kan ha blivit dubbelt så dyra medan deras värde och inkomster faller. Exempelvis fick man plöja in 55 miljarder rubel i Rosneft i oktober. Visst är inte Ryssar så oroliga för en finanskris säger de själva. Det är sant att de är ett kärvt folk, men det går inte att driva en ekonomi på karghet.

Den mest intressanta aspekten är hur en eventuell finanskris kommer att förstås och säljas i Ryssland. I ryska militärteoretiska alster beskrivs hur ekonomiska maktmedel är en av de viktigaste medlen i 21-talets krigföring. Ett konkret exempel är hur man kan åsamka ett land en stor stadsskuld som försämrar landets ekonomiska utveckling. Detta bör läsas som en referens till finanskrisen 1998 då Ryssland fick en enorm stadsskuld som man gjorde sig av med, nästan i panik, när oljeinkomsterna började flöda 2003. Det är så händelsen, bland vissa, har blivit konstruerad i efterhand.

Detta knyter in med vad en skärpt FOI-forskare förklarade för mig att i Ryssland tror man inte att saker bara händer. Med en konspiratorisk världssyn som inte accepterar komplexitet förväxlar man att utkomst med intention. Det är del av varför man inte kan acceptera färgrevolutionerna, arabiska våren och senaste revolutionen i Ukraina som folkliga och spontana revolutioner. Man ser att Väst stödde/erkände revolutionärerna, atllså drar man slutsatsen att det måste vara Väst som skapat det. I detta finns en stor grad av att “genom sig själv känner man andra” då Ryssland själva spenderar mycket energi på destabilisering (se FOI:s pinfärska rapport).

Det senaste halvåret har Putins blivit mer och mer aggressiv och tydlig hur man ser sig själv i en systemkonflikt med Väst. Mest illustrerande är när Putin sade att ifall Ukraina inte hade hänt, hade Väst hittat på något annat sätt att ge sig efter Ryssland. I ljuset av detta är det ingen lågoddsare vem som kommer att få skulden för denna finanskris. I morgon håller Putin en större presskonferens där krisen, Ukraina och omvärlden kommer behandlas. Trailern ger en god aning om vad som kommer sägas:

Det är Väst (EU och USA) som kommer att få skulden. Det är USA som sammansvärjat med OPEC att bryta den ryska ekonomin. Ifall man då från ryskt håll ser att omvärlden ökar sina åtgärder mot Ryssland, ser de sig nödgade att svara. Här kommer frågan hur detta påverkar Sverige.

I en väldigt intressant intervju säger Polens försvarsminister att den militära aktiviteten i Östersjön saknar motstycke. Mest intressant är när han poängterar att huvuddelen av denna aktivitet riktar sig mot Sverige. Detta går tvärtemot den svenska självbilden att vi ligger på behörigt avstånd från Ryssland och är ointressant.

Snarare är Sverige högintressant då en av de viktigaste ryska strategiska målen kring Östersjön är att hålla Sverige borta ur NATO, men även att motverka Sveriges påverkan i den politiska konflikten med Ryssland. I den har Sverige varit drivande för sanktioner samtidigt som man går i bräschen för att kritisera rysk repression och stödja demokratirörelser. I det avseendet är vi i frontlinjen i denna kamp.

Det är något man bör ha i åtanke då enligt gällande takter kan en rysk ekonomisk kollaps snarare handla om månader än om år, medan en ordentlig förstärkning av det svenska försvaret kan ta decennier snarare än år.

The Russian Economy: Worse and Worse

About six weeks ago, I wrote a post about the dire situation of the Russian economy. The conclusion was that if the Russian government continued their projected spending on the Armed Forces with the current economic situation, it could very well be the last feast in Rome before the barbarians arrived. Two days (10/12) ago, Dimitri Medvedev held a speech on the economy which thus calls for an update of the situation (for Swedish readers, browse Kalle Kn’s twitter feed for commentary)

The single most important factor for the Russian economy is the oil price. To maintain Russia’s expenditure before the crisis, I saw calculations that they needed a price around $117/barrel and their public budget is based on the more modest price of $100/barrel. This morning, crude Brent dipped below $60 and the OPEC summit showed no signs of hindering this downfall. This can be compared to around $80/barrel when I wrote the last post six weeks ago.

Screen Shot 2014-12-12 at 12.30.01This strongly effects the strength of the rouble. Against the dollar, it has lost around 50% of its strength from the outset of crisis and gone from 45/$ to 66/$ during the last weeks (see below). This will increase the price of products fully or partly bought from abroad since imports a lot more expensive. This will in turn…

Screen Shot 2014-12-12 at 12.36.47

…drive up the Russian inflation, decreasing the buying power from the rouble, which in turn would drive up the prices in the stores. In this way, the inflation has increased almost by 1% the last six weeks and is in total up almost 3% since the beginning of the year. It further significantly decreases Russia’s and Russian banks’ ability to pay off foreign debt; something of which they have a lot.

Screen Shot 2014-12-12 at 13.58.03

This decreases the functioning of the market. A good way to gauge the market perception of the Russian economy is to look at the yields for government bonds. These are, perhaps, pointing the darkest picture. At the moment of writing, the market has less confidence for Russia than under the economic crisis when the Russian GDP shrank significantly.

Screen Shot 2014-12-12 at 14.01.59

Adding to this is the problems of capital flight and all the cash that the Russian government has spent in order to stabilise the rouble. What I argued in the last piece, of which I get support from Anders Åslund, is that an economy does not descend in a linear way. The current prognosis say that Russia’s wealth fund, currency and gold reserves will keep it liquid for a bit less than two years.

That conclusion is only valid if you consider a worsening of the same rate as today. Since markets are to the largest extent about perception, the worsening would be exponential. If Russia runs out of cash, they loose the ability to control a whole range of factor that can spiral. This makes me want to flag for the opportunity of a economic crisis in Russia before that.

Thus, the Russian economy comes out from the health check with all indicators pointing towards a worsening of the decease. What are the potential security political consequences of that? Well, I’d say the short answer would be, given that the increased funding for the armed forces, the quote “to a hammer, everything can appear as a nail” applies. And the armed forces are one of the very few hammers Rusai have.

Russian warfare in ten points

Yesterday, I went on a bit of a cavalcade on Twitter on understanding Russian warfare. It came from a sense of disappointment that even now when academic pieces are starting to come on the topic, they are, in my view, often missing a lot. The 10-points of Russian warfare received a lot of positive feedback, so I decided to paste them together here for the sake of simplicity.

Someone then said that it was very interesting points, but speculative and he asked for further evidence. My answer would be that one man’s speculation is another man’s research. Most of these points is coming from my research on the topic and the paper I wrote on Ukraine will be published in February/March which you all can read for the evidence/rationale behind (shameless promo).

Konfliktvarning Moldavien: Pro-ryska upplopp?

Läget är spänt i Moldavien inför söndagens val. Igår förbjöd den centrala valövervakningskommittén det pro-ryska partiet Patria av för att ha tagit emot utländska pengar vilket är olagligt i Moldavien. Idag bestämde domstolen att beslutet var korrekt.

Igår grep även Moldavisk polis fem personer med som planerade att starta våldsamma upplopp i Moldavien. Personerna var beväpnade med pistoler, RPG:er, uniformer och stora mängder pengar. Myndigheterna bedömer att det är 15 personer i en förbjuden pro-rysk grupp som planerar att starta upplopp ifall de pro-EU partierna vinner makten. Än mer oroande är att de ska ha gripits med ritningar över centrala statsinstutioner och ha kopplingar till ‘antifascister’ i Ukraina. De sistnämnda uppgifterna kommer ifrån en källa i landet jag bedömer mycket trovärdig och samtidigt mycket oroande.

Moldavien är ett delat land som har haft stora svårigheter att behålla en regering än längre tid och valen avlöser varandra. Man har hållit sju val de senaste fem åren. Landet är grovt sett delat på hälften, även fast en pro-europeisk riktning har haft starkast support. Dock riskerar avstängningen av det pro-ryska partiet att tippa över balansen i detta val. Moldavien har även en utbrytarregion och en frusen konflikt i Transnistrien där ryska ‘fredsbevarande’ styrkor funnits sedan kriget som följde Sovjetunionens uppbrott.

Det de facto-självständiga Transnistrien har länge fungerat som ett medel för inflytande mot Moldavien. Utan den hade möjligen Moldavien varit i EU idag. Den ryska oviljan att dra tillbaka de trupperna var en anledning varför CFE-avtalet gick i stöpet och landets geopolitska läget har ökat desto mer på grund av kriget i Ukraina (se nedan).

IMG_0213

Än mer oroande är att inatt mördades modern till direktören för tidningen Panorama. Modern vart brutalt mördad med tydliga tecken på våld mot huvudet. Oroande nog stöder tidningen Panorama den pro-ryska saken i allmänhet och Patria i synnerhet. Det är inte min avsikt att peka fingrar i ett fall jag inte har någon djupare insikt i men vem mördaren är är inte det viktiga.

Det finns väldigt många indicier pekar på försökt till pro-ryska upplopp, ett pro-ryskt Majdan så att säga. Det behövs inte mer än ett par tusen som protesterar och bland dem ett gäng provokatörer som utlösa våldet. Både demonstranter och provokatörer lär det finnas och vi får sätta hoppet till den moldaviska statens möjlighet att hantera eventuell oro och vara beredd att snabbt ge stöd. De behöver verkligen ett stöttande EU.

Uppdatering 22.18: Nu har amerikanske ambassaden släppt ett pressmeddelande där man, utan att ha tillgång till all fakta i fallet, uttrycker djup oro för rättstatsprincipen och den demokratiska processen. Mer spekulativt skulle man kunna parafrasera uttalandet att Moldavien bör akta sig för föreväningar som kan leda till upplopp.

Vidare bör vi hålla ögonen på Gaugazien under valet som är en region i allra sydligaste delen av Moldavien som gränsar mot Ukraina. Där ska, enligt den lokala valkommissionen, 98,4% ha röstat för närmare relationer med Rysslands tullunion och 97,2% röstat emot närmare EU integration i en folkomröstning. Än viktigare skulle 98,9% stödja självständighet och närvaron för dessa val skulle vara över 70%. Dock har folkomröstningens legitimitet förnekats centralt.

Om rysk krigföring, svensk strategi och Utrikesministerns uttalanden

Idag skriver jag tillsammans med Annika Nordgren Christensen på Expressen Debatt angående ovannämnda teman. Artikeln kom efter att utrikesministern hade sagt att ingen hon talat med lyckats förklara Putins agerande och att han är irrationell (se här). Det håller helt enkelt inte är våran bestämda med ödmjuka mening. Titelsättningen är dock inte vår. God läsning! Screen Shot 2014-11-26 at 16.48.55

Ryssland och Väst – en systemkonflikt

För två veckor ställdes jag inför utmaningen att inför 200 närvarande på University College London debattera för propositionen att vi är på väg in i ett andra kallt krig. Vad jag kände var mitt starkaste argument var att konflikten vi ser har blossat ut idag mellan Ryssland och Väst (EU/USA) är systemisk. Det vill säga, om Väst hade dragit tillbaka sina sanktioner och accepterat skapandet av Ukraina som en rysk lydstat, hade inte konflikten varit över Detta är något jag betonat i olika forum, senast i denna podDet var inte över Ukraina den startade och det är inte i detta ovanstående scenario konflikten skulle sluta.

I dagarna har det debatterats om vem man skall lyssna på i Ryssland. Detta föranleddes av Korrespondenternas intervju av Sergej Markov, vilket ledde till kritik från Elena Namli, vilket i sin tur ledde till en replik av Elin Jönsson och team. Utan att gräva ner mig för djupt där vill jag säga: det är uppenbart att Markov ger ett budskap vars politiska efterspel och signalering är huvudmålet snarare än det precisa innehållet och med det ska media vara särdeles noga med hur man sprider. Samtidigt håller Markov en officiell position, inte tokrelevant, men hans uttalanden bedömer jag inte speciellt kontroversiella i Ryssland.

Men än viktigare ord än de ifrån regimens skrämselpersoner är orden från regimens ledning. Gång på gång slås vi i Väst av förvåning av ryska ledarskapet, men ifall man lyssnar ordentligt, kan man komma långt. Ex. varnade Ryssland om Väst erkänner Kosovo erkänner man Syd-Ossetien och Abchasien. Sedan kom förvåningen när Ryssland gjorde det. Två ryska militärteoretiker skrev detta i december 2013 om moderna krig:

The aggressive side will be first to use non.military actions and measures as it plans to attack its victim in a new-generation war. With powerful information technologies at its disposal, the aggressor will make an effort to involve all public institutions in the country it intends to attack, primarily the mass media and religious organizations, cultural institutions, non-governmental organizations, public movements financed from abroad, and scholars engaged in research on foreign grants. All these institutions and individuals may be involved in a distributed attack and strike damaging point blows at the country’s social system with the purported aims of promoting democracy and respect for human rights. in their propaganda efforts, these organizations can obtain information to engage in propaganda from servers of the Facebook and twitter public networks

Låter det bekant? På den noten är en grundkurs för var Rysslandsanalytiker ge sig på Putin’s Valdai-tal (i helhet med frågor), med hjälp av det jag ska återknyta till temat om systemkonflikten. Den grundläggande motsättningen ligger i synen på internationell säkerhet i allmänhet och europeisk säkerhetsarkitektur i synnerhet. Medan vi uppfattar att FN först började fungerade ordentligt efter Kalla Kriget ser Putin att efter Andra Världskriget var systemet starkt på grund av inte bara på vinnarnas rätt och en maktbalans, utan även på en ömsesidig respekt.

Reuters

Reuters

Ryssland, berättar Putin, ser att USA struntade i både respekt och maktbalans kastade systemet i djup obalans. Putin ser att “Essentially, the unipolar world is simply a means of justifying dictatorship over people and countries” och “international law has been forces to retreat over and over by the onslaught of legal nihilism”. Ett av det främsta medlen för detta är, i ryska ögon, Västs möjlighet att överkasta regimer med informationskrigföring, specialförband, skapta NGO:er och mutade politiska aktörer (se här för fördjupning om rysk syn på det moderna kriget). Med detta är Putin tydlig;

We had discussions …with the EU. …they simply told us: this is none of your business, point, end of discussion. Instead of a comprehensive but – I stress – civilised dialogue, it all came down to a government overthrow; they plunged the country into chaos, into economic and social collapse, into a civil war with enormous casualties.

Kring behandlingen av NGO:er säger han “This does not mean shutting the country off at all. Why did you think so? This is self-defence. …we are against political activity within Russia financed from abroad”. På den noten bör man såklart notera att utrikesministern Wallström kritiserade förra regeringen för att dra ner denna typ av verksamhet.

På den noten kan det nämnas att titeln på sessionen är talande nog “Nya regler eller spel utan regler”. Ifall inte nya regler upprättas kommer det internationella systemet bara bestå utav rå makt och symptomen för global anarki bara att växa. Putin uppmanar “it is time to start agreeing on fundamental things” vilket är ett annat sätt att rama in mitt argument att det finns en fundamental oenighet.

Suveränitet ser Putin som vägen framåt, vilket ska ses i kontrast med fundamentet av det Väst försökt bygga med tanken att ett lands suveränitet kan kvalificeras beroende på hur man behandlar sina egna medborgare, dvs humanitära interventioner. Förutom i det fallet, finns suveräniteten i grunden av folkrätten, Detta är något Ryssland själva vill skölda sig med, men har ingen som helst avsikt att låta stater i sitt nära utland åtnjuta. Det är även ett systemiskt problem. Mer generellt avrundar Putin att världen, nu baserad på globalisering av marknader, frihet och konkurrens, är en modell som tjänat de västliga länder som skapat den.

För att summera så ser President Putin det nuvarande internationella systemet som orättvist, osäkert och väldigt ogynnsamt för Ryssland. Min dysterkvistiga prognos säger att det kommer vara svårt att få en riktigt hållbar fred innan synen internationell och europeisk försonats. Med det så vet jag inte vad som är mest troligt; att Ryssland omdefinierar sin världsbild eller att Väst ger upp de senaste tjugo årens fundament i sin approach till internationell säkerhet. Men för att sluta där jag börja så vann jag, på gott och ont, debatten om att vi är på väg in i ett till kallt krig.