Ryska sanktioner mot EU: Ett välriktad slag?

Ett intressant ämne som det inte grävts så mycket i är de ryska sanktionerna mot matvaror från EU som infördes i början av augusti. Är det en galnings drag som spelar ett förlorande spel eller är ett genialiskt motdrag för att straffa EU:s agerande och sätta press på dess jordbrukslobby att upphäva sanktionerna? Såhär skämtade man i alla fall i Moskva:

Men argumentet för att ändå är ett bra drag får en att ställa frågan, vem drabbar detta egentligen? De som äter finsk youghurt, norsk lax och polska äpplen är för det mesta medelklass till övre medelklassryssar. Det är en målgrupp regimens strateger har valt bort. I och med de nyligen antagna lagarna om att förfölja homosexuella, utvidgandet av begreppet förräderi för att komma åt politisk opposition och tvinga organisationer att registrera sig som agenter, har man gjort direkta dråpslag åt en stor del av medelklassen som tenderar att vara den grupp som värnar om politiska och mänskliga rättigheter.

Vidare, går det att se att sanktionerna är relativt smarta då det slår större matproducenter i Europa vilket indirekt slår deras länders ekonomi genom minskade skatteintäkter, uppsägningar som behöver bidrag och därav även mindre skatt som kommer in till skattkassan. Detta späder på det ekonomiska svårigheter som gjorde EU:s svar mot Ryssland så fördröjt. Men för att ta ett ekonomiskt mått så kan vi titta på hur rubeln har utvecklats mot Euron efter sanktionerna:

Euro-Ruble

Euro-Ruble

Det förefaller inte var några allvarligare svängningar från 4-5 augusti även om rubeln först blev ganska snabbt billigare.

Screen Shot 2014-08-19 at 15.45.53

När det kommer till obligationsräntorna (desto högre desto sämre) ser vi att det faktiskt har gått ned sedan matsanktionerna efter att ha följt en längre trend av att bara öka vilket talar för att sanktionerna kan ha varit ett bra drag från Putin.

Screen Shot 2014-08-19 at 15.48.44Efter sanktionerna har den ryska börsen också gått rakt uppåt och vissa ryska matproducenters aktier har gått upp över 30% på momangen (inte dum att investera i ifall man är ibland ryska eliten och vet hur dessa skulle svänga).

Den främsta konsekvensen av sanktionerna är att matvaror för 110 miljarder kronor inte kommer nå den ryska marknaden. Detta kommer att behöva ersättas och – enligt ekonomisk teori – med produkter som antingen kostar mer eller är sämre. Detta är så klart trist för de som måste genomlida det, men samtidigt kommer någon typ av mat att finnas och så är det djupt rotat i den ryska folksjälen att acceptera lidande. Speciellt i en tid som denna då Putins popularitet extremt hög för hans position. Ett ytterligare exempel på detta är från en Levada-undersökning från förra året där nästa 50% var instämde helt eller delvis med att de var beredda att genomgå sämre ekonomisk utveckling för satsningar på de Väpnade Styrkorna.

Hur drabbar detta då EU? Det drabbar EU olika. Sverige drabbar det inte för hårt, men till exempel för Polen utgör deras äpplen cirka 1 procent av BNP och deras största kund är Ryssland. Handeln mellan Finland och Ryssland föll med 8 procent till ett värde av 57 miljarder kronor. Vidare pratade det i Ryssland omåttligt populära Valio om en eventuell neddragning av 800 personer då Ryssland var deras största marknad.

Ifall vi minnas kommunikationsaspekten av kriget, att det finns ett kommunikationselement i alla handlingar mellan olika motståndarna, och sedan betraktar vi Putins valmöjligheter. De inkluderade att bara ta emot sanktionerna, svara rent symboliskt eller svara hårt. Då var nog detta en av de åtgärderna där Ryssland hade asymmetriskt övertag och där EU lider mer (enligt ovanstående indikatorer) gav man ett ganska hårt svar med ganska låga kostnader i Ryssland. Energiexporten hade svidit för hårt och den andra sektor jag kan tänka mig där detta övertag är likvärdigt är i bilhandeln, något man inte varit sen att skrämmas med:

Det stora frågeteckned kring sanktionerna är hur det kommer att påverka inrikes-stabiliteten och missnöjet mot regimen, men som propagandamaskineriet maler på om det onda Väst som Ryssland måste stå upp mot är min bedömning att den, ändå kalkylerade risken, är mindre.

Krishantering med balanserad budget och bristande förmåga

Nu har jag flyttat bloggen till en ny hemsida (www.oajonsson.com). Allt ska fungera precis som förut, men kontakta mig gärna om ni upplever några problem.

En av de största framgångarna på försvarsområdet – från Moderaternas egna synpunkt – är att man har lyckats åstadkomma en Försvarsmakt med en “budget i balans” och täppt till “svarta hål” där pengar har gått upp i rök. Det är ju i tanken ganska bra att var myndighet ska hålla budget vilket i slutändan möjliggör en balans i statsbudgeten vilket är en förutsättning för långsiktigt hållbar ekonomi.

Dock är den mån där målstyrningen blivit totalt underordnad ekonomistyrningen kanske det främsta systemfelet i svensk försvarspolitisk filosofi. I min mening är den enda konkurrenten till den posten den besläktade abstraktheten i försvarets nytta och dess output. Följden av detta är att folket får svårt att känna av och relatera försämringar i dess förmåga och därav utöva tryck på politikerna att åtgärda denna fråga på det sätt en opinionsundersöknings-demokrati nödgar.

Den underordnade rollen som målstyrning spelar framgår tydligt om man betraktar att svaret för ekonomiska brister i Försvarsmakten har på senare tid aldrig varit mera resurser. Ifall det saknades pengar för IO14, organisationen som beställdes 2009 (när omvärldsläget såg betydligt bättre ut än vad det gör idag), blev svaret att göra det till IO19 och sedan IO-inte-ens-23.

I Ryssland där man har ett intresse och upplevt behov att ha fungerade väpnade styrkor och intern krishantering har man inte detta problem. Snarare finns hotbild först i den ryska ordningsföljden tätt följd av styrkebehov där allt ifrån demografi, militärindustri och försvarsvilja behandlas. På en långt avlägsen tredjeplats kommer finansieringen. Detta har visats bland annat i omfattande och återkommande neddragningar i vård, skola och omsorg för att samtidigt ytterligare öka ambitionen för upprustningen (OAJ, Wiseman, Wiseman II)

Det framgått med all oönskvärd tydlighet att i Sverige är ordningsföljden är den diametralt motsatta. I första läget kommer Finansdepartementet ut med vilken ekonomisk ram omvärldsanalysen och styrkebehovet får förhålla sig till. Innan Försvarsberedningen hade presenterat de försvarspolitiska konsekvenserna av omvärldsanalysen hade Alliansledare redan föreslagit i detalj sin finansiering för försvaret fram till 2024. På samma sätt fick Försvarsmakten i sin Perspektivstudie (PerP) där man ska blicka framåt 10 år, enbart förhålla sig till förmågeutvecklingen med prolongerad (oförändrad) ekonomi.

Detta lämnar lite tvivel på ifall man ser att Sverige civila och militära försvar ska styras efter av finansdepartementet givna ekonomiska ramar eller efter omvärldsanalyser och hotbildsbedömningar utarbetade av professionella analytiker tillsammans med folkvalda ledamöter, det vill säga Försvarsberedningen (om hållbar försvarspolitik).

På så vis urholkas förmågan över tiden samtidigt som målsättningen för vad försvaret inte revideras, då hade inte retoriken hållit om att man stärker försvarsförmågan. Detta bidrar till att den vida klyftan mellan mål och medel bara ökar.

Med det ryska systemet finns det såklart problem att hålla budgeten i balans då man ser till att betala för det man beställer och det kommer vara ett långsiktigt strategiskt problem. Men det är svårt att förneka att det går bättre stödja sitt lands krisberedskap i till exempel skogsbränder, förhindra folkmord i Mellanöstern och utkämpa krig i Europa med ett fungerande försvar än en balanserad budget.

På ämnet: SkipperAnnika NC. Brännpunkt (intressant om verksamhetsstyrning)