Hotbilden V: Ryssland och Baltikum

Efter ett dags inaktivitet är det dags att fortsätta serien Hotbilden om hur Sveriges och Rysslands säkerhetspolitiska öden är sammankopplade. På temat idag blir Rysslands roll i Baltikum och hur det påverkar Sverige. Lämpligt nog var jag hemma i Sverige i måndags på Frivärlds säkerhetspolitiska konferens om säkerhet kring Östersjön. Konferensen var ett  gott inslag i den svenska debatten och klarspråket var uppiggande. Många av det viktigaste punkterna finns sammanfattade av Ivar Arpi i SvD. Även Mikael Holmström var där och intervjuade Lettlands försvarsminister och här är videon av hans tal. En bra artikel om Ryssland i Baltikum dök även upp i Sydsvenskan av Vibeke Specht.

Att jag namngett artikelserien om Ryssland och Sverige till hotbilden är lite motsägelsefullt då jag tycker debatten är missriktad om Ryssland är ett hot eller ej (Ring & Fresker diskuterar reder ut skillnaden mellan hot och risk på SvD). Snarare tycker jag relationen bör ses (för att upprepa mig kort) som två entiteter som försöker påverka varandra, Sverige försöker påverka Ryssland som enligt våra intressen och Ryssland enligt sina intressen. Möjligheterna att lyckas varierar tillsammans med entiteternas förändrande maktbaser.

Precis som Edward Lucas påpekade, och som jag instämmer med, ser Ryssland olika typer av instrument – cyber, espionage, politiska agenter, kriminell brottslighet, energiexport, finansiellt stöd till politiker m.m. – som en del av samma fenomen, påverkan, medan Sverige, grovt sett, hanterar dessa som olika fenomen och missar dess gemensamma mål. Denna typ av maktutövande kommer att vara som mest märkbart i Baltikum som är piskans ände i rysk-amerikanska relationer. En rysk regim som försvagas blir mer tvungen på att söka inhemska poäng med anti-västlig populistisk retorik, då blir det USA och baltstaterna det riktas mot.

S-400 (Foto:Wikipedia)

S-400 (Foto:Wikipedia)

Vad är de ryska intressena? För det första är Rysslands överordnade mål är att åter bli en stormakt med speciell hegemoni i sitt near abroad. Detta är inget de hymlar med (se här). Det största hindret för detta är baltstaterna som är både EU och NATO-medlemmar. För det andra är rysk ekonomi beroende av flödena i Östersjön. Cornucopia uppskattar att åtminstone 40% av rysk oljeexport och exporter för 1,000 miljarder SEK årligen (exklusive godstrafik) går via Östersjön och störningar på detta kan få lika allvarliga konsekvenser som den ekonomiska krisen i Ryssland. Det måste undvikas För det tredje har Ryssland uttryckligen åtagit säg att skydda etniska ryssar i utlandet och det finns cirka 1 miljon etniska ryssar i baltstaterna. För det fjärde gör Lettlands liberala ekonomiska lagstiftning en ideal mötesplats för Rysk organiserad brottslighet, ryska säkerhetstjänst och politiker

Vad finns det för potential för konflikt? Ryssland använder sina minoriteter utomlands instrumentalt. Att anta att skydda dem i andra länder ger en anledning för intervention där andra mål kan vara viktigare. Interventionen i Georgien rättfärdigades delvis av behovet att skydda etniska ryssar (på temat). Det är snarare av maktskäl än av humanitära oroligheter som föranleder detta stödet, de kan visas på till exempel att Ryssland drar ner på vård, skola och omsorg för att finansiera sin upprustning. Detta problem förvärras av att det finns  problem med etniska ryssars rättigheter och medborgarskap i baltstaterna på grund av viljan att tvätta bort Sovjetarvet. Just den viljan ledde till flyttandet av bronsstatyn 2007 som ledde till cyberattacken mot Estland. På samma sätt har de inte överenskomna gränser mellan Estland-Ryssland och Lettland-Ryssland använts instrumentalt för påverkan i maktspelet.

Dessa orospunkter, plus för att skydda de tidigare nämnda ryska intressena, kan alla föranleda att olika maktinstrument används. Mest troligt är mindre noterbara typer av maktutövning som informationsoperationer, men militär makt är ytterst i spektrumet.

Hur kan detta påverka Sverige? Svensk säkerhet är osökt kopplat till baltstaternas, både i teorin genom vår solidaritetsdeklaration och i praktiken genom faktumet att vid en eventuell militär konflikt skulle svenskt territorium användas vare sig med eller utan vårt godkännande. Det är, som tidigare nämnt, också Baltstaterna där väst-ryska relationer tar fysisk form. Ett exempel är oenigheterna över missilförsvaret som ledde fram till utplaceringen av S-400 i Kaliningrad (O-platsen 1, 2), något som hade en strategisk påverkan på svensk säkerhet. Ifall vi ser Ryskt inflytande med ryska värderingar som något negativt är Baltikum det första området att försöka motverka det, något som  efterlystes av Lettlands försvarsminister.

I morgon kommer också Försvarsberedningens omvärldsanalys. Jag kommer naturligtvis få anledning att återkomma om den, men såhär dagen innan är mina förväntningar inte speciellt höga. För att vara ytterligare pessimistisk ska jag säga att även om ett insiktsfullt dokument utformas (ex. Kaukasiska lackmustestet) är implementeringen alfa och omega (ex. Kaukasiska lackmustestet bristande efterspel). Annika Christensen-Nordegren och Johan Wiktorin kommenterar hos Folk och Försvar så jag har höga förhoppningar på att slutsatserna blir synade i sömmarna.

Idag rekommenderas också Stefan Olsson som diskuterar Frivärlds opinionsundersökning som visar att 2/3 inte vet vem som har den bästa försvarspolitiken, men att de flesta tror att  det är Moderaterna. Läge för Socialdemokraterna att föreslå höjningar? De knuffar i alla fall för mer allvar kring Ryssland

Bloggar: Försvar och Säkerhet, Skipper, 6:e mannen 1,2JägarchefenRolf Nilsson, Skipper

Media: SvD 1, 2, 3, 4SR 1, 2SVT, HBL, #svfm

Nytt grepp på bloggen – Rysslandsfördjupning

Uppståndelsen (se länkarna här) kring den finska rapporten om rysk militärpolitik visade hur spridandet av information kring Rysslands militärreform och säkerhetspolitik är tillräckligt i sig för att driva debatten vidare om hur vi ska förhålla oss till den.

I bildningens goda andra tar jag ett nytt grepp på bloggen och försöker samla de viktigaste rapporterna på olika områden av rysk säkerhetspolitik på ett ställe. Uppe i menyn raden hittar ni denna länk “Fördjupning i Ryssland“. Läs när ni har tid, tipsa om bra materiel som borde komma upp där och så fortsätter vi det goda samtalet.

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

#svfm

Franska Vitboken

Frankrike släppte förra veckan sin senaste vitbok kring dess försvarsmakts reform och strategiska prioriteringar. Den tidigare släpptes 2008 innan eurokrisen hade slagit till och EU:s Gemensamma Säkerhets- & Försvarspolitik (GSFP) fortfarande var vid fullt liv.

Frankrikes strategiska inriktning och förmåga är av essentiell vikt för Sverige. Frankrike har varit en av upphovsmännen till och den största drivkraften för ett Europeiskt försvar. Det vill säga nyckelspelaren inom det arrangemang som Sverige (och Karin Enström) sätter mycket tilltro till i säkerhetspolitiska sammanhang, dock avtog Frankrikes drivande i och med att de åter steg in i NATO:s militära kommando 2009.

Sverige ska bygga säkerhet med andra och inom EU finns det Frankrike och Storbritannien som har någon form av överkapacitet för att kunna exportera militär säkerhet till sina allierade. Storbritannien har dock  tydligt deklarerat att det är NATO som är organisationen för militär krishantering medan GSFP gärna får syssla med civil och civil-militär. För en närmare europeisk försvarsintegration spelar Frankrike huvudrollen.

Foto: Weaselzippers

Foto: Weaselzippers

Vad säger då vitboken? Den säger inget så radikalt som befarats men noterbara nedskärningar i Frankrikes försvarsmakt inkluderar:

-Försvarsanslag dras ner från 1,9% till 1,76% av BNP
-24,000 soldater och 10,000 civila får leta anställning annorstädes
-Deployerbara styrkor minskas från 30,000 till 15,000
-Ett andra hangarfartyg tas bort
-Flygvapnet kommer att reduceras till 225 stridsflyg

Detta är en kompromiss. Skräckscenarier målade upp nedskärningar på 50,000 personer, avskaffande av expeditionära förmågor eller, som vissa argumenterade, för ett avskaffande av Frankrikes kostsamma kärnvapen. Mali kom dock emellan och visade att Frankrikes försvarsmakt fortfarande kommer att behövas samtidigt som Hollandes inrikespolitiska svaga situation hindrar kraftigare reduceringar.

Detta leder till en halvstark knuff för att förstärkt GSFP. Vitboken betonar, i linje med amerikansk retorik, att Europa måste ta mer ansvar för sin egen säkerhet (läs vad jag skrev här). I och med detta strävar Frankrike efter en Europeisk vitbok om försvar där ambitioner och prioriteringar ska specificeras gemensamt. Ett franskt önskemål var att GSFP ska klara av komplexa stabiliseringsoperationer. Hur det ska gå till är dock oklart då det i Europa saknas förmågor inom lufttankning, UAV:er, airlift och underrättelse. Dessa förmågeglapp som inte ser ut att åtgärdas går stick i stäv med vitbokens vision om en fransk “strategisk autonomi”.

Vad betyder detta för GSFP? Det är ett positivt att Frankrike återigen lyfter det på agendan, men utan en tydlig fransk ledarroll är möjligheterna till substantiella framsteg små. Det utökade Weimar-samarbetet med Frankrike, Tyskland, Polen, Italien och Spanien – coalition of the able – är snarare vägen framåt men den må gå långsamt och om den gynnar helheten (och Sverige) är en öppen fråga.

Vad betyder detta för Sverige? En minskning i Frankrikes möjligheter att bidra till svenska säkerhetsintressen, både nationellt och internationellt. Nedskärningarna i Frankrikes försvarsmakt (och de kommande i den brittiska) gör att det är färre och färre länder som har överskottskapacitet att bidra med. I klarspråk är det endast USA.

Minskande förmågor i tider av ökande osäkerhet. Lika viktigt som den ryska upprustningen för förstå Sveriges ökade oro för Ryssland är att förstå det minskande förtroendet för de institutioner som ska garantera vår säkerhet: Försvarsmakten, EU, OSSE och indirekt NATO. Detta förstärker den trenden.

Läs även vad jag skrev tidigare om EU och GSFP:s funktion i Svensk säkerhetspolitik. #svfm

Europas sjunkande försvarsbudgetar

…och USA:s roll i Europa är temat på en ny rapport av FOI. Idag recenserar jag den hos Frivärld och ger mina tankar på framtiden för Europas säkerhetsarkitektur och dess relation till Sveriges försvarsförmåga. Här är FOI:s orginalrapport och läsvärt är också vad jag tidigare skrivit här och här på temat.

Framåt? Foto:EUParliamant

Framåt? Foto:EUParliamant

#svfm